Mera böcker och en liten groda.

Jag kan inte låta bli att undra om historikern Deborah Harkness läste Twilight innan hon skrev Alla Själars Natt. En manlig vampyr som beskrivs som otroligt vacker och är extremt överbeskyddande mot den kvinna han blir kär i. Matthew Claimont är till och med Edward Cullens överman när det gäller föråldrade genusroller. Men historierna skiljer sig åt i och med att Diana Bishop är en häxa som försökt förtränga sin bakgrund och sina krafter. Men när hon möter Matthew så ändras allt.

Om ni tror att det hela är en typ Danielle Steel roman fast med vuxna aktörer istället för tonåringar så tror ni rätt. Jag funderar lite varför den här boken står i vuxen skönlitt. och Meyers Twilight i ungdoms hyllan, för gränsen är väldigt hårfin. Jag ska inte vara orättvis, bokens 689 sidor gick fort att läsa igenom och hade den här kommit före böckerna om Edward och Bella så kanske Matthew och Diana varit allas favvopar ; P

Men om ni förväntar er mörker, vampyrer som typ Lestat eller Vlad så välj något annat. Är ni romantiska och önskar att det fanns en vuxen version av Twilight så varsågoda här är den!

Mer spännande protagonist finner man i China Miévilles Embassytown. Avice Benner Cho är något så sällsynt som en kvinnlig huvudperson som INTE behöver beskyddas av en man. Befriande och mer sånt vill jag se! Sen att det råkar vara SF gör inte saken sämre.

Hans språk är fängslande och snirkligt, men historien är ändå inte riktigt av samma klass som Kraken i mitt tycke. Miéville har byggt upp en spännande värld där människor och rymdvarelser samsas i en hård värld. Vet inte om jag ska kalla det en slags dystopi, men det känns som en tid och plats som inte är helt lockande.

Där lever människor i en slags exil på en främmande plats, där de tillåts bo av en märklig ras som har den egenheten att deras språk (Language som det kallas i orginal) inte symboliserar något utan det ÄR något. Låter det svårbegripbart, japp det är det. Jag hade viss nytta av att ha läst lingvistik och kommit i kontakt med språkforskning. Den här bokens största behållning är nog just den här delen, språkteorierna.

Alla ord vi människor använder är en godtycklig symbol för det vi säger. Om jag säger att "jordgubbar är röda", så vet de flesta som talar svenska att jag beskriver färgen på en viss sorts bär. Vi har kommit överens om att de ljud jag yttrar kan förstås. Men om man inte kunde berätta något på det här symboliska sättet skulle allt vara mer komplicerat, vilket det såklart blir i boken när det gäller kommunikationen mellan värdfolket och alla andra raser. Kommunikation känns som ett av bokens stora teman, men utrusta er med tålamod - Miévilles snirkliga språk och sen teori inbakat på det.

Men jag kan inte sluta inlägget utan att visa vad jag fick av svarta Malin i present från London : )

Ja det är en chokladgroda....men inte vilken som helst. De invigda kommer att förstå : )

Och här är asken : D

Underbar mugg. Jag har förbjudit min familj från att någonsin diska den, för jag litar inte på att någon annan kan hålla den hel. Jag tog det tryckta på muggen som en direkt uppmaning från universum om hur jag ska leva resten av mitt liv. Keep Calm and Carry On!