Ännu en dag i vår herres hage

Solen kanske skiner men ibland hjälps det inte, för vissa dagar är det enda man kan skriva i sin tacksamhetsbok att "jag är tacksam att den här dagen är slut"!

Mello-helgen.....eller musikmisslyckandets konstart

Mello i helgen, right! Om rätt låt vann? Det beror väl på om man röstade på Nielsen. (Note - I did not). Dagens/kvällens höjdpunkt var vår gäst svarta Malin och hennes skattjakt. Det är inte påsk än, men man får tjuvstarta (typ som att dricka glögg 23 november.)

Alla fick en varsin present från English Shop i Uppsala. Vi anglofiler uppskattar en sån ansträngning.

Möblerar om böcker, hyllor och tror allmänt att det är vår. (Varför skulle jag annars känna mig allergisk?) Och nu ni, i Mars, ska ni få se PEZ-hyllan innan månaden är slut. Superenkelt tema....det är ju Maaaaars.

Återigen, ignorera trollsländan och Daleken, de bor där permanent.

När man flyttar om böcker kan man drabbas av horribla insikter, A) folk dumpar böcker på en som man aldrig hade önskat sig (ja Inger jag menar typ de inbundna romanerna du hävdade var min mans, men icke.) B) De får inte plats....

Värsta exemplet, min nya fina bok om brev Van Gogh skrev till sin älskade bror och andra. Den är för stor, buhu buhu. Dagens i-landsproblem. Den enda rea-boken jag köpte får alltså inte plats.

Tur att livet inte är värre än så.

Musik som healing

Vissa dagar finns det inget som känns så där värst bra. Då tänker jag på hur min kompis F en gång sa att när det var en svår tid i livet var musik en av de enda sakerna som nådde fram. Jag håller med. Utan musik vet jag inte hur folk genomlider sina dagar.

När vi nyss hade danstävling och min dotter var svimfärdig av nervositet, var det svårt att inte falla för frestelsen att springa ifrån mina lagledarplikter för att bara krama och trösta. Men så ser jag att hon rör sig omärklig till den mycket levande musik som spelas, det verkar lugnande. Så jag gjorde likadant. Log, dansade lite där jag stod och kände musiken trösta mamma-oron. Sen fanns ju coachen på plats. Ia saves the day.

(Obsevera den subtila hjärntvätten mot anglikanska smaken hos miss Decibel.)

De lyssnar på musik för att peppa sig, för att lugna sig, för att sova på....eller för att stänga ut omvärlden. -men det är ett terapiinstrument som borde användas mer. Menar ni verkligen att det finns folk som inte har temasångerperiodvis?
Jag har listor för att bli mer motiverad att springa fort, såna som ska lugna ned mig, såna som gör mih på lekhumör, listor förallllllt. Va! Har inte folk det? Ungdomar har det, för de har förstått saken. Hur man styr sina känslor genom klingande, klangande toner till dropping beats.

När jag några dagar tidigare åt av Anna-Karin Mixs fantastiskta bakverk inne i ens rustik gård så önskade att jag hade haft en sång som gav rättvisa åt den gudomliga hjortonpajen med kola. Det skulle så klart ha varit Ljungströms "Den norrländska präriensgudinna" som borde ha spelats när man åt den. (Poängen är att jag hade börjat koppla musik till upplevelsen.)

När jag vill vara i total zero-oros läge behöver jag var ensam i ett rum och inte höra ljud utifrån. Sen sätter jag på klassisk musik. Många hatar sånt, men instrumenten talar högre om inte sång döljer dem. Så Mozart låter såååmycket bättre då.

Ska man vara glad lite på kommando för att busa tillsammans:

Vi när vi åker världens högsta berg och dalbana...

Här ha man precis insett att man inte hade fattat vad man egentligen skulle ha gjort. No brain no pain.

Duckface-tävling in progress. Jag ägde ut mini totalt. Och ska man göra sånt här funkar inte ballader. Utan nu är det "Happy"(Pharrell), "Walking on sunshine"(K and the Waves) eller varför inte Elfte doktorns temalåt "Next stop everwhere/I'am the Doctor".

Musik är så bra för det finns inga känslor det inte täcker. Alla kan hitta sin favoriter. Och ibland hör man en låt från tjugo år tillbaks i tiden som man avskydde, men helt plötsligt är den jättebra. För att nu talar den till dig för att du har gått igen mer saker än du hade tidigare.

Seiröst. När jag var elva år och spelade Ebba Grön, Bowie och Nils Jensen högt för att stänga ute musiken mina föräldrar spelade så trodde jag väl aaaaaldrig att jag vid fyrtioårsåldern skulle sitta och leta efter blueslåtar. Jag var inte reda för Robert Johnsons "Crossroads", eller bli menakolisk över Billie Holidays "Stormy Weather".

MUSIK ÄR BOTEMEDLET MOT KÄNSLOR VI INTE VILL HA OCH FÖRSTÄRKER DE KÄNSLOR VI VILL VÄLTRA OSS I.

Tidigt i mars

My oh my, time really does fly. March redan och jag lade aldrig upp temabilden på mina PEZ för februari.

Öh, det kan säkert vara lite svårt att se den samlade bilden. Sen ska jag erkänna att förslaget inte är mitt. En kompis och miss Decibel satt och lekte med det här otippade förslaget.
Temat var....skallig. Hårlös. Meeen, det har varit föremål för diskussion huruvida insekten från Monsters vs. Aliens verkligen är hårlös, sen kan man ju inte veta vad som gömmer sig under den gröna huvan nere till höger. Men hellre fria än fälla ; P

Jag har annars roat mig med besök på besök på besök. Lekt lagledare för Decibels Danstrupp, tur att vår huvudlagledare fanns på plats åxå. För det säger jag...det är stressigt på rikstävlingar. Decibel var aningen missnöjd för att det inte gick som hon ville. Men hon dansade enastående. Våra hiphopdansare fick finna sig att vara kvar pga att busschaffören ska ha lagstadgad vila. Två timmar över, så vi tittade på de efterföljande tävlingarna i modern dans.

Herregud vilka viga människor det finns säger jag bara. Fantastiska koreografier och lidelsefulla framförande gjorde tiden som blev över till ren fröjd. (Det smittar av sig med "popbalett", för en gäng hiphoppare kunde inte motstå att leka ballerinor och se vem som kunde gå ner i split, spagat och allt man kan tänka.)

I dag har jag äntligen petat ned några fröer inför våren. Cocktailtomater, svarta stockrosor och jätteverbena. Den sistnämnda var ju beskriven så charmig på fröpåsen. Typ tre meningar som i stort sett gick ut på samma sak....den är nästan omöjlig att få till. Men vad är livet utan lite hinder och motstånd?