Wij, Vincent och värme

Sent omsider lägger jag upp min tänkta hyllningspost till en konstnär som jag har omvärderat en hel del på sista tiden. 29 juli 1890 dag hans sista dag i livet, och om jag lägger upp det här kortet nytaget just idag på Wij Trädgårdar så kanske ni anar vem jag har i åtanke.

Jag har tänkt mycket på honom på sistone och visste att det var hans dödsdag i dag, tja igår för de flesta som läser detta, och det sköljde över mig så tydligt när jag såg de vackra solrosfältet som gjorde sitt bästa för att stjäla all uppmärksamhet. Det är Vincent van Gogh jag syftar på. Länge har jag haft lite svårt för många av hans verk, men tack vare, hrm, Doctor Who så väcktes mitt intresse för konstnären. Ett plågat liv med ett tragiskt slut.

Maken är ett bra sällskap att ha med sig, han är nästan lika fascinerad av växter som jag. Men hans favoriter är dessa...

...chili. Ett ganska så nytt inslag var en (kokhet) korridor med många olika, vackra och häftiga chilisorter vi hittills aldrig sett.

Jag älskar trädgårdar, men inte värme. Jag tror att folk misstänkte att jag hade någon vanföreställning om att jag var spion som jag kastade mig mellan varje skuggparti med rasande fart. Det var så varmt att jag dog....men jag överlevde. Sorgligt nog kan jag inte göra den här mycket trevliga trädgården rättvisa, den är så mycket vackrare än mina bilder kan förmedla.

Jag var väldigt nöjd när D lyckades hitta mig en badplats där vattnet var salt och svalt. Jag tror att jag skulle ha nöjt mig med att bada i en fontän inne i Ockelbo (där Wij ligger) om inget annat vatten funnits. En önskan om lite mer mörka nätter och svalare dagar kryper allt mer under mitt skinn.
När jag såg det här började min Halloweenlängtan triggas igång.

Nästa år, då...då SKA jag odla egna pumpor!

Men nu ska jag drömma lite om stjärnklara höstnätter, konstnärens vånda och fundera på om jag ska ta upp mina akvarellpenslar igen. (Vincent van Goghs "The Starry Night ovan).

("Chances" av Athlete, med klipp från Doctor Who,,S5 E 10 "Vincent and the Doctor")

Sommar i stan och på landsbygden

Tur att det finns små barn som kan muntra upp den allra grumpigaste personen i min närhet. (Jag.) Så efter att ha besökt mina syskonbarn kändes allt lite bättre.

Så här äter man kakor med största glädje. Jag tror att jag också ska börja dansa och kasta mitt huvud glatt bakåt när jag får äta någon kaka som är något utöver det vanliga.

Något annat jag vill lära mig är konsten att slappna av totalt, här visar Kian att han regerar i den färdigheten.

Örebro har infört Open Art i staden, jag önskar att jag knäppt ett kort på det som verka uppröra mest - en stor skräpkub framför en av staden absolut vackraste kyrkor. Det var lite roande att se min "inte-särskilt-religösa" svägerska orera om styggelsen. Till hennes försvar, troende eller ej, så är det ett vackert byggnadverk som blev otroligt förfulat. Men hej, konstnären får vad den vill ha, diskussioner och debatter. Det är sånt som gör konst lite skojigt.

Jag tog en bild av bildäcksankan som tronade på ett av torgen. Min tanke var att om man kan ha en "duck pond without ducks" (Doctor Who S5 E1) då kan man ha en anka utan damm. Den var stor,meeeen man fick ju inte klättra på den. Ja, jag förstår då inte hur Örebrobarnen klarade av att inte göra det för själv var jag jättesugen att komma upp på ankan utan damm.

Eftermiddagssnacks i Örebro under en dag med värme som knäckte oss vuxna kvinnor.

Efter att ha åkt hem blev det en dags "vila" med bokcirkel och, som vanligt, feministdiskussioner med "Awesome Threesome" som jag kallar den lilla cirkeln vi har Svarta Malin, jag och J. Igår trodde jag att värmen hade siktat in sig på mig personligen, maken var tveksam till om jag skulle överleva en bilfärd till Edsbyn till lille Caspers sexårskalas. Men doppar man sig halvvägs så går det bra, och lo and behold, det mulnade till tack och lov.

Nova under Edsbyn turistattraktion - stolen som byggts för jättar.

Inga kort hann jag ta på det glada födelsedagsbarnet. Men ett på hans lilla kusin, Stella, som enligt mig har det snyggaste håret jag sett på år och dar.

Alltså, det är något magiskt med rödhåriga människor. Stella har den mest glänsande, intensiva rödhårg helt naturligt jag sett. Det här kortet gör henne verkligen inte rättvisa, men man får en aning om det.

Värdinnan har skaffat höns. Den svarta har döpts till "Demon" av en av hennes söner. Men Demon är tydligen den fegaste hönan av dem alla. Minsta ljud så springer in hon in först i hönshuset av alla hönorna. Eller så är hon smartast, för hon räddar sig först.

Mamma höna matar sina töser. (Ja det är en pommes frites påse, de hade fredagsmys igår hönsen.)

Och nu bort till nästa kalas. Svägerskan vill förmiddagsfika så hon har dagen öppen för bad sen. Ganska klokt : D

Varm Torsdag

Det har cirkulerat en bild på nätet på världens bästa snooze-inställning för mobilväckning. Jag önskade mig den för jag vill egentligen inte snooza. Jag saknar mitt gamla jags förmåga att hoppa upp direkt en klocka ringer. Tack vare min rara dotter och snälla man ordnade det hela sig : D

För alla er som inte har sett Doctor Who, först och främst - jag är ledsen för ni har missat världens bästa doktor jämte House, och jag förstår att den här bilden verkar obegriplig då. Googla bara Weeping Angels så löser sig det hela.

Har badat - äntligen. Åkt bort lite - äntligen. Är lite gladare - äntligen.

Innan sommaren flyr

Sommaren är nu i någon slags rötmånadsfas, och trots att det är plusgrader så är det ett märkligt väder i mitt tycke. När solen skiner blåser det. Andra dagar är halvmulna och kvava. Sen har vi de riktigt kalla dagarna som är nästan råa. Inte en enda gång har jag badat. Jag som älskar det. Nu har jag insett att familjens favoritbadplats inte kommer att kunna användas på ett bra tag. E-coli i Orsasjön. Inget man gärna drar på sig.

Sååå, vad nu?

Trädgårdsbesökande? Det här är det närmaste vacker trädgård och spänning i ett jag har utsatt mig för. En weeping angel i min styvsvärmors trädgård. (Hon är himla duktig, dock är det en yta man snabbt går igenom.)

Välkommen. Ja, det är ju snällt.

Fast jag vill bada. Helst i havet. Gå i stora trädgårdar. Ta något museum en mulen dag. Sluta tänka och grubbla. Bara se, känna och uppleva världen med något annat än den här geleklumpen inuti skallen.

Snart så vägrar jag göra något annat än att göra det jag vill. Sen var det ju det där med planeringsförmåga och handlingskraft. Så om ni ser något liknande ströva vilt och se förvirrat ut så tillhör de mig och återlämnas gärna. Som belöning finns te. Även virtuellt om så skulle behövas.