Sommardåd eller vem behöver trosor anyway?

Värmen är tillbaka. Som de flesta vet är jag värmeintolerant å det grövsta och är djupt tacksam att jag slipper jobba som parkarbetare eller något dylikt. Men vad gör man då i denna värme? Åker och badar med de förtjusande barnen såklart. Man kan göra sånt när man pluggar för att böcker är tacksamt nog flyttbara : )
Vi har varit och badat sen i måndags. Eller i måndags var det bara Nova som doppade sig, men jag har tagit termometern varje dag för att kolla in framstegen. plus 18 i måndags och redan igår hade det stigit till 22 grader.

Sommardåd nu då...ja första dagen jag bestämde mig för att bada på riktigt var i tisdags. Packar väskan, stuvar in barnen i bilen. Svänger ut på vägen, kommer till första rondellen i vårt köpcentrum, lyssnar på Sol som sjunger. Trevligt, hon nynnar och sjunger på en sång från filmen vi såg dan innan.

Just det, Bortspolad som den heter på svenska. Mycket rolig, vi har sett den flera gånger. Sol sjunger "Och hon har stora underbyxor,whoa whoa whoa". Har ni sett filmen minns ni kanske att Ritas mormor tror att Roddy är Tom Jones och slänger upp sin trosor på "scen".
Sen hör jag ett "Neeeej", från baksätet. "Mamma det kom en kastvind", säger mitt oskyldiga barn. Det förstår jag eftersom att alla rutorna är nedvevade. "Och?"säger jag. "Du förstår inte, jag höll i trosorna från badpåsen och de flög ut!", säger min nästan-tonåring. Nu blir jag lite arg och säger skarpt: "Har dina trosor som du ska byta om till efter badet flugit ut genom fönstret?".
Tystnad. "Nej, jag sjöng ju hon har stora underbyxor". Sen fnittrar hon..."Det var dina trosor mamma"
!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Så om ni ser ett par beiga, leopardmönstrade urtvättade trosor ligga skräpandes längs vägkanten uppe i Noret vet ni varför. Igår tog jag dock nya tag och funderade på varför jag inte tänkte bada alls i år , jag som älskar det. 85 kg mina vänner är svaret. Ja, trots att jag vill gå ner i vikt så vill inte alla delar av mig det tydligen. Men, nu är det slut med att ställa upp på det moderna kvinnoidealet tänkte jag ilsket i går. Jag badade i min trevliga tant-baddräkt i tisdags, men nu ska jag köpa en bikini bestämde jag. Vilket jag gjorde. I storlek fet är det inte givet att hitta nåt roligt med färg eller så, så här får man ta det som erbjuda. Jag hittade en svartbeige historia som passade och valade iväg till stranden.

Jag var riktigt nöjd med mig själv att jag vågade visa upp min blekfeta lekamen i bikini, och vattnet var superskönt. Efter en timme på stranden kändes det lite konstigt på axlarna dock. Tro ni inte på fan att bikini toppen hade gått sönder. Jepp, både axelbanden hade gått av. Alltså, den var en XLNT bikini från Kapp-Ahl som visade sig vara mindre excellent. Där satt jag, mamma val och hade lyckats med att ha den på mig i mindre än två timmar och den gick sönder. Den hölls uppe av svarta plastringar som helt enkelt hade spruckit upp. Citroner var mer söta än jag, så den bikinin fick de tillbaka med sand och blöt fortfarande.

Idag ska jag nog bada i långklänning, olé!

Den midsommar som varit

Midsommar veckan kom och gick. Själva hade vi vansinnig tur som var på släkt-träff i Långshyttan. Inte bara pga alla trevliga människor, men solen sken stora delar av dagen : )
Men före det fyllde min syster Emelie nitton år!

Vi firade henne hos modern i Falun. Hon bjöd på minipizzor och söta bakverk.
Dagen efter var det som sagt midsommarafton. Det är alltid lite pirrigt att träffa människor som man aldrig mött, särskilt om man blir "styvsläkt" eller vad det nu kan heta. Min mammas pojkväns fyra vuxna barn med familjer skulle fira midsommar med vår familj och fyra av mina syskon med respektive. Dessutom skulle min kusin med familj hälsa på ett tag. Väldigt stor soppa om man tänker så. Men det gick förvånansvärt bra.

En del tack vare vår ständiga lekledare Ida. Min svägerska är duktig på att hitta lekar och uppmuntrar alla ivrigt att medverka. Det hjälper till att tina isen när man samarbetar med folk man eg inte känner! Här kör vi ballonglek.

Utsikt från altanen över sjön. Som tur är finns det eka så de som var hågade tog små roddturer i den vackra lilla sjön. Mycket harmoniska omgivningar.

Vi hade ingen majstång, men åtminstone Ida och här Nova hade kransar på huvudet. (I Decibels fall inte i håret direkt, men på kepsen iaf.)

Lite utebilder från långbordet. Sol, Daniel, in bror Michael, Christer och Linda, samt Martin som står lutad mot staketet som tillhörde "den andra" släkten.

Lite avkoppling inomhus. Emelie, mamma och Sol flyr in för lite tystare samvaro. Det blir lätt lite stimmigt av tjugo personer : )

Min kusin Maria med sina barn Felix och Felicia, samt stora kärleken Daniel. (Populärt namn det där)

Som den ständiga midsommar-chaffören fick jag min lilla familj att följa med hem efter halv elva på kvällen. Jag är, och har alltid varit ytterst skeptisk mot just midsommar pga den höga alkohol konsumtion som brukar vara dagens höjdpunkt. När man bor i Dalarna så  firas den här högtiden enormt mycket, och då gärna med snaps i överflöd. Själv tycker jag om vin och har inget stort problem med alkohol generellt. Men.....jag tycker inte riktigt om att barn ska se vuxna bete sig mindre och mindre vuxet, därav min ovilja till den här högtiden. För ärligt talat även vid de flesta majstångsresningar så har man sett nån så full att de knappt kan gå vid tretiden på dagen. Så tack men nej tack.

Det är dock vackert och högtidligt om man bortser från detta.Och framför allt så markerar midsommar porten till den riktiga sommaren för mig. Nu tycker jag att vattnet kan bli badvänligt, smultrona mogna och kvällarna varma : )

Bell, Pratchett och lite läsning!

Som en del vet brottas jag ibland av lite religiösa grubblerier. När man väl börjar fundera på hur kan vi finnas och mesta av allt varför kommer det många invändningar hit och dit. Om man sen läser en hel del naturvetenskap, en uppsjö av livsåskådningar plus lite filosofi så blir man verkligen inte klokare!!! Ingenting jag har läst eller upplevt skulle kunna förklara "the big picture". Men jag tror ju faktiskt i grund och botten på att meningen med livet är att göra det lilla man kan för att göra livet bra för sig själv och andra varelser. Jag tror inte på "sköt dig själv och skit i andra"- tänkandet. Jag tror inte på att målet är att samla så mycket pengar och prylar som möjligt. Jag tror inte på att vi människor kan tillverka vad som helst utan att fundera på vad vi ska göra med spillprodukterna. Men, jag tror att alla kan göra någonting.

En annan som hyser samma inställning är Rob Bell, författare, pastor och kontroversiell åsiktsmaskin. Han har skrivit boken Love Wins, där han utmanar de traditionella kristna inställningarna till många värderingar. I USA, där religion är en stor del av många amerikaners vardagsliv, är Bell en het potatis. Han anser bl a att de som hela tiden fokuserar på att de ska komma till himlen lätt blir benägna att strunta i den här planeten.

 Det finns en viss logik i det tänkandet, varför lappa ihop ett ställe man ändå ska bli räddad ifrån. Den här boken är en av de mest fascinerande böckerna jag någonsin har läst om kristendom, helvetet och mannen vi känner som Jesus. Inte undra på att han skakar många rörelser i sina grundvalar. Rob menar att många kristna faktiskt är rädda för gud, inte så märkligt med tanke på hur han framställs i Bibeln. Svartsjuk, favoriserar ett folkslag, dessutom kräver han offer!

Bell tolkar böckernas bok lite annorlunda än många andra kyrkofäder. Personligen hoppas jag att hans version når ut till fler troende, men det finns ingen som är så svår att påverka som någon som redan har bestämt att de VET sanningen. Inget unikt för kristendomen, mina musliska vänner hintar om samma bekymmer från sina hemländer. Skulle misstänka att alla religioner drar åt sig fanatiker. Tack F. för tipset om boken.

Mindre fanatisk, mer glad blir man av Terry Pratchett. Själv ska jag beställa fjärde boken om min favvo häxa Tiffany, men under tiden har jag roat mig med Guards!Guards! Pratchett är duktig på att skriva en viss sorts torr satir. Något jag uppskattar. Ser verkligen fram emot att läsa Good Omens av Neil Gaiman och Pratchett.
Två härliga författare-en bok, låter som en läsfest. Men närmast nu Bram Stokers Dracula. En klassiker från 1897, samma år som min gammel mormor föddes så det är en bra årgång.  Annars tittarjag igenom första säsongen av Buffy, den käcka highschool tjejen som vet hur man spetsar till det.

It's just me, myself and I...

I dag började jag dagen med mitt favorit te och rabarber muffins, för det får man när man fyller år. Maken jobbar så han hade ställt fram en present på matbordet åt mig. "Jag öppnar den efter jag har kokat upp tevattnet", tänkte jag. Min kära gamla vattenkokare begick självmord härom veckan, så nu är det spisen som gäller. Lite snopet då när jag satte mig med teet för att öppna paketet, och det visade sig vara en NY vattenkokare : )

Under helgen har jag varit på fler loppisar än jag tidigare varit i mitt samlade liv. Själv är jag personligen måttligt road, men man kan knappast låta bli att bli road när man har en äkta entusiast som vägledare. Kära Suzana har fått mig att åka på små krokiga ställen jag inte knappt visste fanns här i bygderna. Många privata loppisar och de som hade dem var alla glada och trevliga. Men det är skillnad på prissättning vill jag lova. Nån tar te kr för tallrikar och en annan tjugo. Det beror tydligen på om försäljaren sett antikrundan eller inte
: ) Men mest imponerande var nog Öjas vintage/retro samlingar. Spader Madame heter butiken.

Här hade de klädsamlingar från 40,50,60,70 - tal och de var inte hysteriskt dyra. Mest kär blev jag i en liten svart hatt, men finanserna tillät inga utsvävningar tyvärr.

Annars har jag bakat och pysslat inför min lilla kalasbjudning.

Här har vi en deformerad chokladboll, innehållandes 1 liter (!) socker. Men receptet sa så...

Suzana hjälper till med den förbaskade glasyren. För spektaklet skulle ju täckas. När jag vet att barn kommer så vill jag göra någonting alldeles extra.

Möt Hugo! Ja, han har agerat tårta i går när jag bjöd in lite släkt på kalas. För i dag så tänkte jag ta det lite lugnare : ) Men igår kom de, möt min mamma och lillasyster:

En del skulle kunna tro att hon är blyg, men då har de inte sett den här sidan av henne. Hon är som en blandning av galne hattmakaren i Alice i Underlandet och Robert Broberg när hon är som bäst : )
Men lite andra gäster hade jag

Jag är jättenöjd med mina presenter och all uppvaktning. Fick hjälp till nya löpar skor, vattenbälte och biopresent kort, och första säsongen av Buffy the Vampireslayer (av galne hattmakaren). Sen jättefina saker med cupcake/muffins motiv - får visa dem i en separat post sen. Om det var någonting som jag kände som en liten smolk i glädjebägaren, så var det all fokus på hur många år jag fyllde. Sen detta fnittrande om den stora festen nästa år. Men vet ni ? Jag tror att en del av mig börjar försonas med tanken på att jag inte är tonåring längre.

Som Oskar sjunger; "Fy fan vad skönt !"