17 september 2013

Sila mygg och svälja kameler

Nackdelen med att vara i den, enligt många, avundsvärda positionen att vara rik, berömd och idol har den stora baksidan att nästan allt du gör blir offentligt. Om du inte sminkar dig när du åker och handlar knäpper någon kort, om du har en dålig dag och snäser åt en journalist rapporteras det, om du är ung och identitetssökande då kan du ge dig sjutton på att du är lovligt vilt.

Som mamma till två barn födda runt millennieskiftet har jag ofta sett på barnprogram med dem. Dels för att kolla in vad de matas med, och dels för att jag ville. Vi har haft Disney Channel sen vi flyttade till vårt hus för ca åtta år sedan, och de visade en show som heter "Hannah Montana". Det handlar i korthet om en ung flicka, Miley, som lever ett dubbelliv. På dagen är hon vem som helst, går i skolan, gör läxor, diskar hemma eller hänger med bästisen. Men på kvällarna förvandlas hon till den populära sångerskan Hannah Montana (2006-2011).

Den här serien är intressant ur synvinkeln Disney och deras inverkan på barns liv. Miley Cyrus spelade rollen som Hannah Montana mot sin biologiska pappa, Billie Ray, och ja det är countrysångaren för er som tycker namnet låter bekant. Serien gick några år och tjejen har varit otroligt populär, sålt skivor, merchandise, turnerat, spelat in filmer och varit Disney Channels stjärna tills hon antagligen inte ville längre.
Här har vi Miley Cyrus som Hannah till vänster, och Miley till höger. Bild från serien.

Problemet med barn är väl att de växer upp, ur tv-bolags sätt att se på saker. Se på Britney Spears eller Christina Aguilera som bägge var stjärnor på samma tv kanal och när de kom upp i övre tonåren inte ville spela oskyldiga, stereotypa flickor längre. Dessa tre tjejer har gjort det klassiska alla snälla flickor gör när man tröttnar på att bli insorterad som nationaloskulder, som i sin tur ska främja det amerikanska idealet (?) att vara flicka tills den dagen man gifter sig, för då blir man vips kvinna.

Praktiskt va'? Miley Cyrus hängs nu ut som slampa, galen, uppmärksamhetssökande osv. Precis som Britney och Christina blev totalmobbade i media några år tidigare för samma beteende, av privatpersoner när de kommentarer och skriver insändare, och av förstå-sig-påare inom journalist och åsiktsbranschen. Anledningen till all uppmärksamhet just nu är att Miley tog "jag vill vara sexig"-kortet ur leken och har gjort en mycket vågad musikvideo, samt uppträtt på en musikgala på ett sexuellt övertydligt sätt.
Vad jag inte tänker lägga upp är nakenbilder på henne från sista videon, men det har mer att göra med att jag är pryd och kände ett lätt obehag när jag såg videon. För i mina vuxen-mamma-ögon är Miley flickan som spelade Hannah Montana. Och där, mina damer och herrar har vi grogrunden för problemet. Den här personen är alltså 20 år. Inte tretton eller sexton år. Myndig. Början till vuxen.
Det kändes olustigt i dag när jag gick in på filmsiten IMDB och läste topp tio kommentaren över Cyrus uppbrott med sin pojkvän. Det var nio män, en kvinna på tionde plats som sa något som inte ens hade med saken att göra...typ reklam. Men männen hade ganska hårda åsikter om artisten. Om hur hon var en katastrof, pojkvännen hade gjort en klok sak när han drog sig ur. Ni kan själva kolla upp allt fjant på IMDB om ni så önskar.

Den här bilden förställer inte Cyrus utan en annan ung kvinna, kortet är från när hon inte var så känd, ca 21-22 år. (Bilden från http://dariandarlingnyc.blogspot.se/2010/01/rockin-radio-city-with-semi-precious.html) Ungefär i samma ålder som Cyrus är nu.

Nu ser damen på fotot ovan mer ut såhär, vid den mogna åldern av 27 år. Bilden är från MTV's hemsida, från samma gala där Miley Cyrus blev USA mest föraktade kvinna.
Lady Gaga, och ja, hon visar rumpan. Men Cyrus fick mest uppmärksamhet ändå. Vad skiljer de här tjejerna åt? Svar: den ena har vi alltid sett i rollen som en vågad, lättklädd och uppmärksamhetssökande artist, och den andra har vi följt sen hon var en flicka, framställd som helylle och allt alla småflickor strävade efter att vara.

Varför är det ok att utsätta Cyrus för den här behandlingen, precis samma som Britney Spears fick utstå? Jag tror att det handlar lite om madonna/horakomplexet. Sen en sak till, folk gillar sällan förändringar. Allt och alla ska stanna inom sin ram/mall. Man kan inte komma här och utge sig för att vara oskuldsfull och en förebild för småflickor, sen ha fräckheten att vilja bryta sig ur den imagen och låtsas att man är vuxen nog att ha sex (när man dessutom är vuxen nog att ha sex). Nej, ni, skillnaden är om man som Lady Gaga ALLTID har verkat vara sexig och lite weird, då får man fortsätta. En madonna är en madonna, och en hora är en hora! (Ja jag vet att artisten Madonna anses vara ett undantag.)

Jag kan helt ärligt tillstå att jag känner mig obekväm till mods med Miley Cyrus nya stil, men det säger mer om mig än henne. Lite kan jag tänka att det är som bäddat för att hon ska ångra sina utspel om tio år, men det handlar fortfarande mer om att det finns föreställningar om hur man ska bete sig. Hon har inte mördat någon och ätit upp deras lever med en god Chianti. Hon beter sig på ett sätt som man kanske gör om man har växt upp med media och superförväntningar om att alltid vara lite Shirley Temple. Revolterar, och det med råge.

Sen finns det säkert åsikter om att artister och kändisar är förebilder, de har ett visst moraliskt ansvar. De påverkar barn och ungdomar. Visst det gör de väl, till viss del. Men jag undrar hur många personer som tänker på att alla människor påverkar andra, och att alla har ett moraliskt ansvar. Sen kan man ju fundera på varför det är så, att unga individer väljer de förebilder de gör. Kanske ska man ägna lite tanke åt det? Istället för att säga att man värnar om individers rätt att uttrycka sig och sen vilja censurera allt som inte passar.

Jag har dock lite lättare att förstå Cyrus fans i tioårsåldern som blir förlägna när de hör (eller ser, internet) talas om idolens nya stil. Men vuxna människor? Varför kan vi inte bara acceptera att problemet ofta ligger hos oss därför att vi lever genom andra. Tror ni mig inte? Försök att tala med en Mora IK supporter när Mora fått stryk av Leksand (hockey för er oinvigda), då ser man hur mycket vuxna människor identifierar sig med något/någon/några utan att agera själva. Sport och deras anhängare. Eller försök att säga att man anser att vi ska avskaffa monarkin till en rojalist, det är då man får veta allt bra med kungen eller Victoria, och det kan komma från någon som aldrig träffat personerna i fråga.

Poängen här är ändå lite Disneysyndromet, drömvärld, drömliv och drömkaraktärer. Ni ser mönstret, det är alltså inte på riktigt. Så fort Disneys barnstjärnor lämnar Disneyslottet förvandlar omvärlden dem snabbt till pumpor, riktiga möss eller så tappar de glasskon och inga skor i världen kommer någonsin passa igen. Vi 'vanliga' människor kan ibland bete oss som pöbeln under franska revolutionen, vi skapar idoler och sen kan vi ta ifrån dem stjärnglansen och slita dem i stycken. Det är helt ok att titta på en naken, juckande Lady Gaga men Miley Cyrus ska helst sätta på sig en onepiece och ha den på sig resten av livet................................snacka om att sila mygg och svälja kameler.






4 kommentarer:

  1. Mycket bra poänger min vän!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja och så blir det svart...eller jag vet inte ; P

      Radera
  2. Barnbarnet tycker om att dansa som Lady Gaga... Men varför skulle inte flickorna få visa sig som killarna alltid gjort...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dans är bra, dansa är förlösande. Jag antar att det alltid finns värderingar i bakgrunden som är förklaringar till varför pojkar/flickor - män/kvinnor ska bedömas med olika måttstockar. Men nog kan man tröttna på det.

      Radera