"this ain't for you; it's for them"

Att vara i ett tillstånd där jag känner att jag byggs om inuti, både känslomässigt och tankestruktuellt (jag vet att jag hittade på det där uttrycket men det funkar för mig), är mycket märkligt. I början var jag i chocktillstånd, hur kunde det vara så att jag helt plötsligt hade nått en gräns för vad jag orkade. (Vi narcissistiska-storhetsvansinniga personer tror ju att vi är oövervinnerliga ; P.)

Skämt åsido, jag önskar att allt blev som vanligt så fort som vanligt. Jag måste fungera. Men det gör jag ju fortfarande inte riktigt. Kan inte läsa så fort som jag brukade, minnet sviker fortfarande ibland, och värst av allt - jag kan inte alltid spela glad eller att saker är ok fast det hade underlättat för alla omkring mig.

Nu är jag självutlämnande, men jag är trött på att inte visa min mänsklighet. Jag skrattar varje dag. Jag försöker läsa lite varje dag. Jag går på möten. Jag lyssnar på tonårsbekymmer. Väninnors trubbel. Jag skriver här. Mitt liv är bra på så många sätt. Jag är ändå inte helt hel. Men vem är det? Hålen i min själ var bara lite större än jag någonsin hade förstått.

Nu känns det mest som att jag måste bli som vanligt för att passa in i en värld som är omöjlig att passa in i för vem som helst. Till alla er som fortfarande håller ihop i ett stycke, jag saluterar er. Jag däremot, kan inte göra så mycket mer än att se vad som händer. Den största stressen att bli "odeprimerad" och en pyssel och bakmamma kommer inte längre så mycket inifrån mig själv längre.

Förväntningarna på att jag ska vara som jag brukade gör mest att jag förstår att det spelar ingen roll vad alla andra väntar på i min omgivning, jag måste gå igenom det här. För er skull, ni som håller av mig, så önskar jag att saker var annorlunda. Jag måste få stanna och pausa, jag kan inte alltid vara där ni förväntar er. Och Malin, tack för den här sången som fick mig att förstå att jag hela tiden försöker leva upp till förväntningar som kanske inte ens finns.....utom i mitt huvud.

"Turn it off, I wanna turn it off but everyone's waiting"
Missy Higgins - Everyone's waiting

"There's an ordinary world I somehow have to find"

Svår pågående Doctor Who-abstinens. Så jag måste visa er ett kort (dålig kvalitet) på min Svarta Malins most awesome iPhone -skal.

Vem behöver inte en TARDIS?

Eller en doctor, eller ett besök i England åtminstone. Min yngsta dotter fick precis den här presenten av en nyligen hemkommen vän.

Vilket i sin tur fick mig att tänka på en av Harry Potterfilmerna där telefonkiosken används som ingång till Ministry of Magic. Så jag tröstsurfade på Youtube för att hitta bra HP-klipp. Då trillar tonåringen in, som i sin tur inte hade vetat att Rowlings hade outat Dumbledore som Gay och tyckte det var det bästa hon hört på länge.

Annars låtsas hon att hon är en hinduistisk gudinna.

Eller så är det bara hennes lillasyster som står bakom henne : )

Jepp precis så var det. Min lilla hiphopper och min lilla "almost-wearing-black clothes- as -often-as-I-can" tonåring.

Rötter

Denna extremt långa dikt är skriven av min förfader,

Bernhard Elis Malmström.Professor i bl.a litteratur.

Ledamot av svenska akademin stol nummer tretton.

Nästan 150 år efter hans död skriver jag egna dikter 

.....nattetid. 

Vi suckar det så tungt uti skogen 

Och liten pilt han sitter en kulen höstekväll
och leker tyst inunder gula linden.
Han ser, hur ljusen brinna uti Gud Faders tjäll,
och hör, hur löven prassla under vinden.
Men huru länge pilten i sina drömmar satt,
allt mörkare blev skogen uti septembernatt.
Då suckar det så tungt uti skogen.

Och liten pilt han lyssnade, blev hemsk uti sitt mod
och började att springa utåt leden.
Han tänkte stygga tankar och skrämde upp sitt blod
och vilsegick på ljungbevuxna heden.
Han tänkte uppå fader, på mor och syskon kär:
"Gud nåde mig, som liten är! Om väl jag vore där!"
Då suckar det så tungt uti skogen.

Men månen träder stilla ur sönderbrusten sky
och kastar silvertäcket över jorden.
Och skuggorna förskräckta till bergens fötter fly,
och trollena de flyga uppåt norden.
Och bergens toppar glimma, men skogen han är mörk,
och uven sjunger sorgesång i regnbegjuten björk.
Då suckar det så tungt uti skogen.

Och liten pilt han löpte utöver vidan hed
och tänkte på så mången gammal sägen.
Och himlens stjärnor skredo, och natten led och led,
men ej så träffade han rätta vägen.
"I blida stjärnor alla uppå den höga stig,
I vissnade små blommor, o, sägen, sägen mig:
vem suckade så tungt uti skogen?"

Men alla stjärnor tego, och liten blomma teg,
och pilten många bittra tårar fällde.
Så kom han till små älvors tjäll. Med vingesnabba steg
han mitt i deras lätta ring sig ställde.
"O I, som träden dansen på ljungbevuxen stig,
I skönaste små syskon, o, sägen, sägen mig:
vem suckade så tungt uti skogen?"

Och liten älvadrottning med fagra läppar log
och smekte liten pilt på röda kinden:
"Gråt icke, vackra gosse, fastän du vilse drog,
fastän du blef så hemsk inunder linden!
Men sätt dig här på tuvan å ljungbevuxen stig,
och torka dina tårar, så skall jag säga dig,
vem suckade så tungt uti skogen.

När natten sakta stiger utöver land och sjö
och dagens sorl begynner att försvinna
och vågen går till vila inunder grönan ö
och alla vackra stjärnor börja brinna,
då bliver himlens båge så ren och spegelklar,
en här av goda änglar så tyst därunder far
och gråter silvertårar över jorden.

Då ser i himlens spegel sin bild den arma jord
och finner sig så dyster och förkastad;
hon täljer alla synder, all lögn och flärd och mord,
varmed hon är sen tusen år belastad.
Då far en dödens rysning igenom hennes märg,
då bedja alla dalar, då bikta alla berg,
då suckar det så tungt uti skogen."

"Hav tack, du älvadrottning! Det glömmer jag ej mer,
ej heller fruktar jag att hemåt vandra.
Se, där i månens strimma min rätta stig jag ser!
Farväl! Vi glömma icke brått varandra.
Väl är jag mycket ringa, ej har jag gods och gull,
men Herren vill jag lova, att aldrig för min skull
det sucka skall så tungt uti skogen."

"..ogres are like onion.....they both have layers"

Word Shrek!. Från vilken jag lånat citatet ovan. I mitt tycke är det svårt att veta vem som är en Ogre, (ett slags monster som vanligtvis äter människor, inte Shrek dock) och vem som är människa idag.

Många människor äter upp andra människor. Bildligt talat. Någonstans läste jag att Bram Stoker, som skrev Dracula, möjligtvis var undermedvetet påverkad av att Stoker hade en människa i sin närhet som sög ur all hans kraft. I dag kallar vi gärna dessa varelser energitjuvar.

Bild från Fanpop

Vem som helst kan förvandlas till en energidränerande varelse emellanåt. Helt förståeligt. Som Bono sjunger i "Stay, (Faraway, so close)", "A vampire or a victim, it depends on who's around".

Ibland tar det tid att lära känna människor för att de har så många lager. Precis när du tror att du känner honom eller henne så gör personen något du aldrig hade väntat. Ibland bra, ibland dåligt. Alla har sidor som är mindre trevliga. Det är så för oss människor. Vi är motsägelsefulla och innehåller alla färger som finns.

Om någons lager drar energi av dig är det tufft. Om du tycker om individen håller du fast vid den och hoppas på att det var bara det där lagret, men över och underlagrena är energigivande så du står ut. Dock finns de som har flera lager av utsugande och det är dem vi ska akta oss för. Händerna upp i luften hur många av oss har åtminstone träffat någon sådan?

Den viktigaste frågorna är; hur många har blivit av med personen? Eller i värsta fall personerna. Hur gör man? Hur undviker man dessa vampyrer? 

Min personliga plan är att?????? Ja, har någon ett bra förslag? Direkt konfrontation, svårt när vampyrer är skickliga lögnare. Så bra att de oftast ljuger för sig själva, de vet kanske inte ens om det själva....att de suger ur andras mojo. Gradvis undandragande, jo, ja, men ofta så klänger de sig fast just för att det är deras natur, vilket gör det hela svårare att glida ur deras nät.

Ibland måste man acceptera att ha personen i sin umgängeskrets. Det är din faster som är expert på att få dig att rasta hennes hundar - lyssna på hennes klagomål osv, bästa kompis fru som alltid vill ha hjälp med allt möjligt när han är inte är där, eller så står personen i någon ställning som är viktig för någon annan du älskar. Säger du då att gör dig av med X för personen bara drar ned oss allihop? Nej. Du står ut.

Men det som krävs först och främst är mod, orken att klara alla förändringar som sker runt ditt eget avståndstagande. Så lycka till. För jag vet att de flesta där ute innerst inne har den där personen runt sig, som oavsett hur många lager du skalar av fortsätter att få dig trött, på dåligt humör, eller bara får dig att känna dig sämre på något vis.