Ny

Jag är en sån person som är välsignad/förbannad med snabba växlingar i omgivningen. Kan ni känna att ni står i stormens öga och ser allt men alltför ofta är för långt borta för att ingripa både i bra och dåliga skeenden. Det är jag - betraktaren, den mentala fotografen. Allt omkring mig är allt för fantastiskt och förfärligt för att jag ska hinna med själv. Jag ser. Kan inte alltid vara där bara.

Försöker att förstå alla förluster och glädjas åt vinsterna. Så jag tittar på det bra.

Edonis, min favoritservitris nyfödde. Visste ni att man i stort sett bara har ett förnamn i Albanien?

Lille Olle, min ex-svägerskas son som nyper min bror som att säga att "bara för att du har varit min ena mammas kille så ska du veta nu att det är mina mammor" - båda två : )

Min bror, lille Olle och hans mammor : ) Sofia och Lina.

Mina döttrar med lugne lille kusinen Kian. (Jo, jag kallar honom Stormageddon och Sol säger Luke, men så ofta kommer vi inte kunna se honom så han lär nog vänja sig vid Kian.)

Min födelsedagsflicka Melina ville inte bli buren av faster på sin ett års dag..det var bara kusin Nova som dög.

"Soft Kitty, warm Kitty". Åh, att fylla ett år och att få en lillebror två dagar innan skulle göra vem som helst trött. Örebro är en bit bort så till slut var det bara ett säga "Goodnight sweetheart, it's time to go".

Dido, till alla er små som gör allt värt allting.

New Clone Batch - weehoo

Dagens inlägg kunde handla om Neil Gaimans senaste bok, men det får vara idag. För jag har blivit faster åt en liten Kian nu på morgonsidan.

De är bra slemmiga när de kommer ut....men oroa er inte - de blir bättre ; P

Först skulle barnet heta Kian, sen blev det Emilio, sen blev de oense då mamman ville ha Jamie och pappan Emil. Vi fick komma med förslag. Det blev allt från Luke, Luka, Gunnar till Dexter (mitt). Jag visste redan att de inte skulle falla för Stormageddon - dark lord of all. Men de gick tillbaka till val nummer ett. Ibland är första instinkten rätt.

Kalas

Har roat mig med att fylla år den här veckan, samtidigt som vi har firat midsommar och haft ett späckat mötesschema. Yay, tidsbrist.

Delade min födelsedag och tårtan med min lillasyster. Kändes rätt på något sätt. Hm, hur ska vi hitta ett tema vi båda gillar? Tur att vi har Star Trek ; P

Mina vänner förstod att jag behövde ALLA säsonger av Buffy, samt Doctor Who Monopol : D

Så här mogen blir man av att fylla år......

Ursula, och förlåt Nova nu blir det ett långt inlägg igen.

En tid tillbaka så blev jag sugen på att läsa Ursula K. LeGuin sedan Hanneles Bibliotek la ut en fundering huruvida hon skulle ta sig an någon av LeGuins böcker. Det tyckte ju jag, självklart, men man vet ju aldrig vad en annan människa har för smak om de ska byta från sin "vanliga" genre till en de är "sådär" förtjust i.

Efter att ha rekommenderat Övärlden så kom jag på att jag aldrig läst några noveller av författarinnan. Det är numera åtgärdat efter att ha läst "Röster i vinden". Hennes tio första år, och alla av dem är inte ren sci-fi eller fantasy utan som LeGuin själv uttrycker det "psykomyter" (s8). Mitt intryck av boken som helhet är lätt vördnad.

När det gäller novellsamlingar tycker man inte lika mycket om alla, och man fastnar mest för de som tilltalar ens 'inre sanna genre' (ok, jag medger - jag hittade just på den kategorin...men nu finns den såååå!). Oavsett favoriter så känner jag hur progressiv jag tycker LeGuin är, hon behöver inte hemfalla till det som nu är mer eller mindre klassisk fantasy där riddaren/hjälten är ledaren som finner en vapendragare och vinner prinsessan Peach. I vissa av novellerna är personerna androgyna, i andra klonsamlingar för att sen varva manliga och kvinnliga huvudkaraktärer.

Visst, det ska medges att det är en del män som får vara trollkarlar, men för att vara skrivet under en tid då kvinnors skrivande i stort var en imitation av den 'manliga författarnormen' så inser jag mer nu som vuxen hur LeGuin har banat väg för alternativ i en ganska hierarisk struktur.

Vissa berättelser känns som moderna varianter av sagor där kungligheter och adel har vissa utmaningar, men ändå är de främmande. Dels på grund av att de inte utspelas här, och dels på hur medborgarna i dessa världar porträtteras. Min favorit är nog "Sakta mot gränslöshet" där ett forskarteam hamnar i en märklig, klaustrofobisk situation. Mycket pga de psykologiska aspekter som lyfts fram. Hur reagerar vi människor på något icke-mänskligt?

LeGuin är vänlig nog att skriva lite om sina egna tankar runt varje novell. En av dessa intron innehåller en skrämmande, underbar historia om novellen "Mörker".

"När min dotter Caroline var tre år, kom hon till mig med en liten träask i sina små händer och sade: 'Giffa va' det är i afken'. Jag gissade på insektslarver, vita möss, elefanter etc. Hon skakade på huvudet, log ett obeskrivligt diaboliskt leende, öppnade locket en aning så att jag kunde kika in och sade: 'Mörker' (s 73).

En charmerande historia : )

Ursula K. LeGuin, amerikansk konstruktör av världar bortom vår egen, född 1929 21 oktober, bra dag, har fortfarande åsikter om det mesta. I ett annat liv hade hon nog blivit rebelledare för någon underdog-rörelse tror jag : D