19 juni 2013

Ursula, och förlåt Nova nu blir det ett långt inlägg igen.

En tid tillbaka så blev jag sugen på att läsa Ursula K. LeGuin sedan Hanneles Bibliotek la ut en fundering huruvida hon skulle ta sig an någon av LeGuins böcker. Det tyckte ju jag, självklart, men man vet ju aldrig vad en annan människa har för smak om de ska byta från sin "vanliga" genre till en de är "sådär" förtjust i.

Efter att ha rekommenderat Övärlden så kom jag på att jag aldrig läst några noveller av författarinnan. Det är numera åtgärdat efter att ha läst "Röster i vinden". Hennes tio första år, och alla av dem är inte ren sci-fi eller fantasy utan som LeGuin själv uttrycker det "psykomyter" (s8). Mitt intryck av boken som helhet är lätt vördnad.

När det gäller novellsamlingar tycker man inte lika mycket om alla, och man fastnar mest för de som tilltalar ens 'inre sanna genre' (ok, jag medger - jag hittade just på den kategorin...men nu finns den såååå!). Oavsett favoriter så känner jag hur progressiv jag tycker LeGuin är, hon behöver inte hemfalla till det som nu är mer eller mindre klassisk fantasy där riddaren/hjälten är ledaren som finner en vapendragare och vinner prinsessan Peach. I vissa av novellerna är personerna androgyna, i andra klonsamlingar för att sen varva manliga och kvinnliga huvudkaraktärer.

Visst, det ska medges att det är en del män som får vara trollkarlar, men för att vara skrivet under en tid då kvinnors skrivande i stort var en imitation av den 'manliga författarnormen' så inser jag mer nu som vuxen hur LeGuin har banat väg för alternativ i en ganska hierarisk struktur.

Vissa berättelser känns som moderna varianter av sagor där kungligheter och adel har vissa utmaningar, men ändå är de främmande. Dels på grund av att de inte utspelas här, och dels på hur medborgarna i dessa världar porträtteras. Min favorit är nog "Sakta mot gränslöshet" där ett forskarteam hamnar i en märklig, klaustrofobisk situation. Mycket pga de psykologiska aspekter som lyfts fram. Hur reagerar vi människor på något icke-mänskligt?


LeGuin är vänlig nog att skriva lite om sina egna tankar runt varje novell. En av dessa intron innehåller en skrämmande, underbar historia om novellen "Mörker".

"När min dotter Caroline var tre år, kom hon till mig med en liten träask i sina små händer och sade: 'Giffa va' det är i afken'. Jag gissade på insektslarver, vita möss, elefanter etc. Hon skakade på huvudet, log ett obeskrivligt diaboliskt leende, öppnade locket en aning så att jag kunde kika in och sade: 'Mörker' (s 73).

En charmerande historia : )
Ursula K. LeGuin, amerikansk konstruktör av världar bortom vår egen, född 1929 21 oktober, bra dag, har fortfarande åsikter om det mesta. I ett annat liv hade hon nog blivit rebelledare för någon underdog-rörelse tror jag : D


4 kommentarer:

  1. jag har i alla fall hittat ett par böcker, inte läst än :)
    Utöver de som maken hade i sin (!) bokhylla.

    SvaraRadera
  2. P.S.
    Barn har helt underbar logik, mörker, vem annars skulle komma på nåt så smart (Efter läsning av Hans och Greta förklarade barnbarnet efter kapitel om att stoppa häxa i ugnen, att det är bara på låtsas)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hannele, barn har oftast den enda logiken ha,ha. Sen det där med att läsa eller icke, man ska göra som du ändå gör...läsa bara det man känner för : D

      Radera
  3. jag har hört så mycket gott om Ursula K. Le Guin så jag kommer läsa, men allt sker inte så fort...

    SvaraRadera