06 juni 2013

6 juni, och igår Västerås.

Nationaldag och sommarväder. Det brukar vara så ganska ofta har jag tänkt på de senaste åren. Solen skiner mestadels. Sen vet jag inte riktigt om jag känner mig extra svensk idag, men när sommarblommorna börjar blomma och grönskan doftar av solvärme så är Sverige ett vackert land.
Hjälpte min syster i Västerås att flytta igår, och värme och jag är egentligen inte bästa kompisar så det var bara att bita ihop när solen envisades med att visa sig från sin vackraste sida.

Som tur var kunde vi vila lite hos svågerns trevliga familj och fika lite.
Mina döttrar var flytthjälp de med, och väntade tålmodigt *hrm* på att syrran skulle få nyckeln till sin nya lägenhet av en virrig studentska som var segare än kola och sämre på att städa än min hushållerska Inga. Suck vilken röra det var igår. Tur att det mesta i livet går att lösa.
Svågerns hemtrevliga postlåda. Om jag hade varit postutdelare hade jag uppskattat att få lägga ner posten i en personlig låda i alla fall.

Idag sken solen hemma, för det mesta, och tur var väl det när vi i bokcirkeln skulle diskutera Jeanette Wintersons Skrivet på kroppen. Det var mitt förslag, så jag får väl ta på mig att jag lyckades välja en bok som ingen av oss egentligen riktigt gillade. Intressant nog, måste jag tillägga, för den skulle analyseras av personer med positiv inställning till feminism, HBTQ-frågor och genus rent allmänt, och boken är ju omskriven för att man anser den vara cool ur just den synvinkeln.

Så varför fastnade vi inte för den icke namngivna/könsgivna/passionerade protagonisten ens? Ingen av oss köpte riktigt kärlekshistorien. Det allmänna intrycket, som jag uppfattade det, var att bokens huvudperson var känslomässigt omogen, osympatisk och behandlade sin stora kärlek som en idé snarare än en riktig människa. Vi hade med en passionssurfare att göra.

Det är självklart spännande att inte veta vem som talar, vem som är historiens berättare. Men eftersom att jag själv har läst så mycket OM Winterson kände jag att det här är bara en slags terapibok för Winterson själv. Jag föredrar Oranges are not the only fruit/Det finns annan frukt än apelsiner.

En sista sak om boken, en av oss ville se om hon kunde finna någon inneboende kritik mot heteroäktenskap, eller äktenskapet som form och det fann vi väl visst stöd för. Men det jag hakade upp mig mest på var känslan av att judar framställdes på ett sätt som inte direkt är smickrande. Den elaka flickvännen Batsheba t ex eller den älskades man Elgin, samt hans familj utmålades som mindre trevliga. Detta kan vara övertolkning från min sida, men det var något jag tänkte på tidigt i berättelsen. Smak är subjektiv så för att bilda er en egen uppfattning - läs själva : )



2 kommentarer:

  1. jag gillade även den andra av Wintersson, många lästips

    SvaraRadera
  2. Hennes självbiografi är bra!

    SvaraRadera