Dream a little dream of me

Går omkring i flera olika världar. Mina tankar glider från en verklighet till en annan. Jag vill inte påstå att jag är ofokuserad men kanske splittrad. Å ena sidan så har jag kommit igång med mitt thesis skrivande ganska väl. Så morgnar som idag har jag varit i Forks, försökt att förstå Bellas drivkraft, och mer och mer sett symbolism vila över alla karaktärerna. Ju mer jag analyserar, och ju mer jag fördjupar mig i den teoretiska ramen jag har valt, feminism, så känner jag att det är svårt att bara se Twilight som en rar kärleks berättelse för tonårsflickor att sjunka in i.

På kvällarna, och när jag kopplar ner min gard en smula kommer tankarna på Roland och hans ka-tet smygande. Ibland funderar jag på Gilead, ibland New York eller något av de ställen mina Torn sökare dväljs. Jag har läst Stephen King förut, och jag anser att hans verk varierar i kvalitet. Men jag tycker att han skriver så att jag blir nyfiken och vill veta mer, och för mig är det något av det viktigaste när jag läser en roman. Nyfikenhet på hur allt ska gå. Har nyss avslutat Vargarna i Calla, den femte boken i serien, och kan inte låta bli att fnissa till över att King har valt att basera ett vapen med en kvick/golden snitch som förebild. Överhuvudtaget så vimlar det av kulturella kontexter att glädjas åt om man är litterärt galen.

Sen är jag i det gröna landet också. Där hamnar jag varje vår. Inuti mitt huvud växer allt så det knakar och alla mina projekt vad det gäller odling är genom lyckade. Så här dags är det nästan roligast. Jag vill bara titta på trädgårds program, bläddra i mina gamla trädgård tidningar och köpa på mig sjukt mycket frö påsar. Just nu gläds jag åt hur mina kronärtskocks plantor trivs. Och idag sådde jag basilika efter att jag hade skrivit klart för dagen. Då insåg jag att vissa krukväxter behövde planteras om. Jag mår så bra av att ha jord på mina händer. Lite ironiskt med tanke på att jag är allergisk mot så många växter och att våren och sommaren i Sverige blir allt annat än njutbar för en sån som jag.

Sen planerar jag träningar, tänker ut scenarier om hur jag ska hinna på alla möjliga pass. Eller vilka rundor jag ska springa. I mina tankar flyger jag fram, som att jag vore övernaturligt snabb. Men så snör jag på mig löparskorna och inser att jag är fortfarande mig : )

Sen har andra världar en tendens att muta in sitt område bara av sig själv. Verkligheten t.ex den dyker upp kontinuerligt. Planerar jag A, så planerar den B. Vill jag ha nyttig hemlagad mat, så ordnar den så att jag inte hinner med något annat än snabbmakaroner. Vill jag spara pengar, så påminner den mig om att jag glömt någon räkning. Vill jag koppla av, så nog ordnar den så att något barns skola uppför sig märkligt så att alla planer man hade störtas och man får åka iväg hastigt och lustigt. Jag menar bara på att dagdrömmande är en lyx och jag gillar att unna mig själv det.

Bild från förra sommaren, när vissa fantasier blir så där som man önskar sig : )

Poetry in motion

Dödade årets första inomhus spindel idag.
Skyll regnet på mig. Om det kommer.

Översätter dikter av Frost och Bishop till svenska, samt Tranströmer och Ström till engelska. Jag har sagt det förr och säger det igen; det går inte att översätta poesi så att man gör orginalet rättvisa.

Det känns som att först äta en syndigt fyllig chokladmousse gjord på Vahlrhona, och dagen efter äta Ekströms pulver chokladpudding. Eller som att höra världens bästa låt, och sen försöka sjunga den för någon annan för att de ska förstå låtens storhet. Nej, nej. Hur jag än vrider och vänder med dessa fyra dikter blir jag frustrerad.

Dagens höjdpunkt: jag klarade av syntaxprovet. Fick G+. Det där plusset är viktigt ha,ha. Även om det inte syns på betyget sen.
Dagens lågpunkt: alla avbrott i min planering. Skjutsa familjemedlemmar hit och dit. Telefon.

Dagens haiku:
Syntax sol i mig
Mörka mars skyn mörkar mig
Knopp på hasseln nu.

nu får ni föreställa er mig som Luke Skywalker, beväpnad med allergimedicin hoppa fram mot våren ropandes: Pollen, we meet again!

Kan jag så kommer jag inte.Kan jag inte så kommer jag.

Sådde för några veckor sen vit tagetes samt kronärtskockefrön. Hät uppe i mellersta Sverige har de sistnämnda ingen större chans att utvecklas till ätbara blomknoppar, men varför låta sig nedslås av ett påstående. Min mans morfar lyckades ju plantera in ett hasselträd här på gården och det har gett nötter något år, fast det inte ska frodas här.

Det är inte allt han lyckades med. Därför skär det i hjärtat när jag tänker på hur vår gård kommer att plöjas upp kors och tvärs. Vi kommer att få jordvärme, vilket jag vill ha, så jag har ju valt. Men jag tror inte jag kan återskapa allt Arne, som han hette, planterade in. Hoppas rabarbern får stå, att de undviker blåsippsfältet, att pionerna blir intakta. För sent att bekymra sig om det nu.

I år blir det mest krukodling, på vår altan. Men så var det kronärtskockorna. Jag tänker sätta mina bland rosorna (och hoppas att maken inte råkar meja ner dem tillsamman med ogräset som han gjorde förra sommaren, jepp det gjorde han. Med en trimmer, istället för att dra upp ogräs.Suck Då rök rosen plantorna.)

Läser lite till då.

Inte sååå kaxig just nu. Lite förkyld. Mycket skolarbete och bristande planering. Men jag tänker som en Robinson, "Fortsätt Blicka Framåt".

Har läst ut andra delen av Stephen Kings torn serie, De tre blir dragna. Andra delen är inte lika suggestiv som den första men mer lik en klassisk king i språket. "Hjälten" har kommit närmare vår värld, och jag är inte lika fängslad av den här delen som jag var av den första. Jag vill ha mer mytologi och andra världar än denna. Kommer dock att fortsätta följa denne Clintan/Lancelot liknande protagonist ett tag till. Bara sex böcker kvar.

Men jag har tagit en barnbok emellan. Om nordisk mytologi. Och utanförskap. Neil Gaiman. "Say no more, say no more, nudge, nudge, know whatta mean?" Odd och Frostjättarna bara stod där på bibliotekshyllan och såg ut att vilja läsas.

Den var okej, men helt i superklass var den inte. För kort och outvecklad. Den unge Odd känns oerhört sympatisk och jag älskar ju mytologi, och särskilt "vår" egen, men något saknades. Vill man ha the full monty så kan man ju alltid läsa American Gods istället, men som bok för åldersgruppen 6-10 år helt okej.

Sen vill jag bara tillägga att syntax är inte så jävla roligt som det låter, så ni behöver inte alls vara avundsjuka för att inte ni också hade en syntax tenta att lämna in i helgen. Trees. Det är bara att lära sig utantill : "infinitives that have PRO are CP's".