12 september 2011

Katter, kakor och kalas!

Förra veckan var en riktigt underligt vecka, det fanns nog ingenting som jag företog mig som inte gick fel, mer eller mindre. Sjuk var jag, inga skolböcker kom. En massa missförstånd till höger och vänster men nu börjar det ljusna vid horisonten.
Det som gjorde mig mest upprörd var inte att jag hade feber, eller att mitt skolarbete blev lidande eller att jag inte kunde göra hälften av det jag föresatt mig. Utan det värsta var nog det här....

...inte Malins fina lila solfjäder hon gav till Daniel förra året. Utan den råttfärgade korthåriga mollusken bakom! Jag skulle prompt släpa mig till frisören fast jag var dålig och det hela slutade i att min toppning blev avskalning av en tredje del av håret. Vet inte riktigt hur,var eller när jag gick med på denna förkortning men jag vet att jag har haft hårdepression sen dess.

Mitt glada sommarblonda Montessami hår bara klipptes av...för att transformeras till en 39-årig tant. Det här är i klass när jag hade lika långt hår för 14 år sen och färgade det svart och det hela slutade med att jag fick klippa mig kort. Men det här gör att jag ser, inte bara vuxen ut, utan som en svenska lärare utan utstrålning. Nu kan det vara min upptrappande 40-årskris som talar men det är ett hår som kräver terapi. Särskilt i jämförelse med Decibels coola frilla som hon fick på samma ställe, men en annan frisör.
Nåja vad är en bal på slottet. Veckan räddades av att jag fick åka på kalas i Edsbyn. Allra käraste Krimskramsan aka Suzana firade sin åstundande 40 årsdag.
Nu får jag väl bannor men jag vill visa upp födelsedagsbarnet och hennes coola retroklänning.
Som vanligt var det mycket gott fika och många gamla bekantingar att samtala med. Bl a Suz morföräldrar -still going strong- trots sina 85 resp 94 år. De tillhör min barndoms ljusa minnen, getterna på bondgården och att ligga i höet när det fraktades. Inga av mina barn skulle få åka på en bilväg i ett gungande hölass..tur att våra föräldrar inte var lika ordentliga/överbeskyddande ha,ha.

Tja jag försöker att överbeskydda barnen men det går inte bra. Det här kortet tog Deci på storasyster i Edsbyn:
Sol vill gärna klättra,balansera och hoppa. På allt överallt. Ordet farligt har inte samma betydelse för henne som för mig och D. Vad ni inte ser här är att bakom - nedanför henne stupar en stentrapp. Suz minsting har också svårt att inse faran med räckesvandringar...men han är fyra år! Men Sol suckar bara åt sina mossiga föräldrar.
Jag och familjen blev också inbjudna till Suz föräldrars sommarstuga en bit ifrån. Klart vi åkte dit, Hälsingland är nästan lika fint som Dalarna.

Små röda stugor. Den här var alldeles lagom för två. Plus yngsta dotterns otroligt sällskapssjuka hund.
Vilma. Suz har två yngre systrar, och en sak har de gemensamt -  de gillar verkligen djur. Linda, som är mellerst, är lite lagom intresserad. Men Stina, Vilmas matte, och Suz de är lite galnare än så. Som allergiker kan det vara svårt att hälsa på Suz då hon har FYRA katter. Hade hon kunnat skulle hon nog ha ett Zoo. Men Stina och Suz har varit engagerade i Ovanåkers lokal "rädda djuren" förening i omgångar. Själv tycker jag att det är bra att människor fortfarande kan ställa upp ideellt och att något här i världen fortfarande görs utan tanke på egen vinning! Så det är en djurälskande, medkännande och kreativ fyrtiåring som vi har hälsat på. Jag kan bara hoppas att de nästa fyrtio åren bara blir bättre och bättre. Kramar från oss Moringar <3

6 kommentarer:

  1. Kul att S uppskattade presenten, hon var väldigt olik sig på kortet som du knäppt tycker jag. Sedan blev jag lite svettig när jag såg S balansera kommer du ihåg vad nervös jag blev när vi var där sist och Casper stod där och balansera han också. Men Nova.....jag hade aldrig känt igen henne om jag bara sett kortet, känns som det är längesedan jag träffade dem.

    SvaraRadera
  2. Du anna, jag vet exakt hur du känner dej inför att se vuxen ut.. Jag vägrar och kommer nog tokvägra fram tills jag trillar av pinn!
    Men de jag kan se bakom allt lilla solfjäderi så såg de ju faktiskt bra ut, men är du missnöjd så får du göra som ja, för evigt ha håret i en tofs tills att de blir rätta längden , jag vet dock inte när min rätta längd infaller sej, då jag är ganska säker på att håret slutat växa? kan de göra de vid en speciell längd?? hört att recin ska göra susen i hårväxeri, men vem har råd med sånt som inte har nå pengar...hmm..

    SvaraRadera
  3. @ "Anonym" ja svettig är ordet, hon ökar klart på mängden av gråa hår. Vi får väl synas snart då ; P
    @Julle, ja min åldersnoja tar sig bara märkligare och märkligare uttryck. Men precis som du säger så inbillar jag mig åxå att snart är växmöjligheten slut. Jag tänker bo i en tofs i minst tre år nu, buhä buhä!

    SvaraRadera
  4. vad cool jag såg ut. hunden var jätte snnäääääl och det var roligt.

    SvaraRadera
  5. SV: Skam den som ger sig, ni får väl komma på en invigningsfest alá fika sen och se resultatet utav min pysslighet.. ;)

    Kul att ni kunde komma på kalas och annat här i hälsingeskogarna.. Hoppas vi kan ses snart igen.. =)

    Kraaaaaaam
    Sanna

    SvaraRadera
  6. @ Nova, ja du såg sannerligen Cool ut : )
    @ Sanna, ja gärna...men det var ju det där med katterna : ( det är lättare om man kan gå ut att hantera sin allergi. Vi får se, kommer dag kommer råd!

    SvaraRadera