Dansa, men pausar knappast!

En intensiv helg har förflutit. Då yngsta dotterns stora intresse är dans, Hip-Hop, och säsongen har kört igång så blir det lätt lite hektiskt. Helgträningar, ibland nån Cup de ska på, vissa gånger spontana förfrågningar om de kan ha uppvisningar.

Och i helgen var det naturligtvis alla de tre sakerna. Då jag vet att hon älskar sin dansskola, M&M, så  blir den automatiskt viktig för hennes pappa och mig med.Det började redan på fredagen med en liten show i Dancebattle-stil för Decibel och hennes tävlingsgrupp.Här på Rättviks marknad.

Här instruktioner från tränaren Magnus. Nu ska ni veta att runt omkring den här lilla scenen satt full med äldre pensionärer för musiken som spelades innan var typ dansband uppblandat med folkmusik eller var det väckelserörelsemusik? Ibland har jag svårt att höra skillnad.

Här byts alltså musiken ut, och nu kör vi tung Hip-Hop så det ryker. Bilden kan inte riktigt avslöja vad de ska göra. De står mot varandra och sen går de ut två personer och dansar mot varandra, sådär som på film eller i musikvideos. Dancebattlar/dansslåss. Jag tänker mest påfåglar som visar upp sig och samtidigt visar vem som bestämmer. Jag kan lova att vissa av de äldre i publiken såg ytterst förvirrade ut.

Här är vi i Uppsala, på klubben Edges turf, de hade regionstävling i disco/Hip-Hop i lördags. Så det här kortet är taget tidigt på morgonen, men inte så tidigt som vi fick lov att gå upp och åka. I ett svagt
 ögonblick kunde jag inte säga nej till att lagleda vår lilla falang av discodansare, varav Nova ingick i. Så det var bara att le och vinka och vara där så fort portarna slogs upp. Lite struligt med tekniska problem så de minsta dansarna fick vänta i närmare en timme i "fållan" innan de fick gå upp. Tänk er att vara nervös för att dansa och sen så får man inte veta när det blir av...och där står de små tussisarna och går upp i limningen i en timme. Jag led aningen ska ni veta.

Här har vi en stor del av vårt Hip-Hopgäng i alla fall. Militärbyxor/vit hoodie är en mycket trött Nova. Vi var där i ca elva timmar. Tänk er. Hon hade först disco vid 10 (som blev uppskjutet såsom jag beskrev), sen började inte Hip-Hopdisciplinen förren typ fem. Så det var ett hopp att vänta. Mina små discodivor gick inte vidare, men ganska många i Hip-Hopen. Så här är väl klockan typ nära sju, och nära en manisk Metronyx. Det är svårt att varva ner när man peppar, fångar in  och dirigerar barn en dag med HÖÖÖÖG musik i öronen. Vi har ju en så superorganiserad huvudlagledare, Marie, som jag undrar hur allt skulle fungera utan. Men där på morgonen när det blev teknikstrul, väntetider och man är så där skärpt, fanns ingen Marie. Jag insåg att med lite villiga föräldrar så fixar man saker ändå. Tack och lov.

Men på söndagen - i går, då fick maken skjutsa Nova på träning för jag låg mest i sängen hela dagen. Det kostar på. Att barnet orkade träna är för mig ett mysterium. Nu är det vardag igen och kanske får jag något läst idag : D