Ingen rädder för ??? här!

Vid Oden - redan onsdag och jag har inte ens suttit i fotbad på ett halvår! Var ska detta sluta, kommer jag upphöra att raka benen och spara ut skägg under armarna?

Ok. Jag skämtar lite där. Ville mest bara komma in på ämnet "onödiga saker att vara rädd för". Tror att alla har något de får kalla kårar av som de skulle kunna släppa med lite träning. Varför jag funderar på det har mest att göra med att jag har ett medlemskap i Club Worry. Jag slänger ut tonvis att energi på att oroa mig för att saker ska hända.

Nu kan jag faktiskt stå för en del av den oron, jag menar inte att det är bra i stora doser. Fast små doser av oro kan peka på att man är mänsklig samt att man har förstånd nog att uppmärksam potentiella faror innan de händer. T ex om man oroar sig för att barnen ska bli påkörda av en bil så kanske man sätter på ungarna en cykelhjälm på sommaren och reflexer på vintern. Det är en konstruktiv lösning. En idiotisk lösning vore att förbjuda barnen att gå i närheten av vägar, eller tom hålla dem hemma för att inget ska hända dem någonsin.

Men så finns det de där onödiga sakerna som inte direkt är livsfarliga men som stör. Om jag skulle välja ut några saker som jag gott hade kunnat klara mig utan så föreslår jag:

Clowner.
Jepp. Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Det är något otroligt obehagligt med dessa "glädjespridare" som klär sig i grälla färger, och sminkar ett konstant leende i sina kritvita ansikten. Jag har alltid känt att de är som ulvar i fårakläder. Så när de dyker upp i filmer eller serier vill jag helst byta kanal. Andra saker med cirkusar kan vara tvivelaktiga nöjen, men akrobater eller trapetskonstnärer det gillar jag. Sen har vi clownerna. Varför ha maskerade människor som ramlar omkring?
Men det är självklart en onödig rädsla och kanske helt obefogad.

Sen har vi fienden nummer ett.

Nej, inte Spindelmannen. Men seriöst jag försökte googla fram bilder på tecknade spindlar men fick hjärtklappning och klarade inte av att leta igenom myllret av bilder på de åtta-benade freaksen. Så Spindelmannen får symbolisera min nemesis nummer ett.

Det är vanligt med rädsla för dessa varelser, samt ormar och getingar. I de två sista fallen är det dock viss självbevarelsedrift inkopplad kan jag tycka, men i vårt land finns inga giftiga arachnoider. Jag hatar dem för att de ser äckliga ut. Jag kan må illa av att se bläckfiskar röra sig i vattnet, så jag vet att det är de många benen som spökar.

Jag har kompisar som är rädda för fjärilar (2 st), småfåglar (1), baciller och virus (fler än jag orkar räkna), att bli gamla utseendemässigt (återigen fler än jag orkar räkna), och naturligtvis samma saker som jag själv räknat upp ovan. Vissa saker går säkert att bota med exponeringstaktik. D.v.s. att man utsätter sig för det "farliga" i trygg miljö där man känner att man har kontroll i situationen för att sedan ha slutmålet att kunna leva med sin fobi/rädsla/obehagskänsla.

Men hur botar man rädslan för att bli gammal och att det syns att man är 45 eller 73 år? Vad för argument lägger man fram till bacillfobiker? Man kan ju inte riktigt säga att deras försiktighet är helt obefogad. När man dock inte kan gå utanför sin bostad av rädsla för att bli smittad då har det ju gått för långt. Då behöver man hjälp.

Men spindlar och clowner? Ja, jag går aldrig på cirkus och undviker såna tillställningar där de sannolikt dyker upp och det är inget jag lider av. Men spindlar. Försök att gå i skogen utan att träffa såna. Eller gräva i landet. Ha en källare.

Det är så onödigt att behöva vara rädd för ofarliga saker. Men människor är det. Vi har ofta den där irrationella, svaga punkten.  Det är kanske det som gör oss mänskliga, vår irrationalitet : D