12 september

Ibland kan man ju undra varför vardagsföremål eller företeelser är så vansinnigt trista. I alla fall gör jag det. Men som det slumpar sig verkar jag inte vara den enda. Tydligen har de goda invånarna i Bollnäs också ansett att vissa saker behöver piffas upp. Ja, jag drog då på smilbanden.

Jag, hubbyn och miss Decibel for till Edsbyn där krimskramsan firade sin 735:e födelsedag och vi var vänligt nog bjudna. Mycket kaloririka och goda sötsaker bjöds vi på och vill ni se bilder från kalaset tryck HÄR.
Men efteråt kände vi att det vore klokt att ta en förbränna fett promenad så vi for till Bollnäs och njöt av ett underbart väder. Det kändes som en härlig augustikväll istället här en i september.

Jag älskar högtider

I min lilla familj på fyra personer har vi alla lyckats pricka in konststycket med att fylla år nära något annat "särskilt". Min äldsta plutt fyller år runt julafton närmare bestämt runt vintersolståndet. Själv står jag exakt 180 grader ifrån och fyller runt sommarsolståndet. Eller midsommar som det vanligen kallas. Sen har vi miss decibel, hon fyller eg. inte vid en allmän högtid men här i Dalarna räknas älgjakten som en sådan. Vilket för det mesta har inneburit att hennes farfar och farbror har varit frånvarande från hennes kalas. Men så är det, älgar är tydligen lite roliga att skjuta.  Men den av oss som har den absolut bästa födelsedagen är min hubby.

 

 Han fyller år runt allhelgona/halloween som ju bara råkar vara min favorithögtid efter jul. Min fascination för häxor, pumpor och magi har alltid varit stark. När andra flickor lekte mamma pappa barn med sina bästisar lekte jag och min bästis att vi var häxor. Den största skillnaden mellan oss var förstås att jag blev rejält mörkrädd av alla våra spökhistorier och påhitt medan hon alltid varit otroligt orädd när det okända var inblandat. Hur som helst älskar jag allhelgona  och halloween. Det är inte riktigt samma sak. Allhelgona  är att gå på en mörk kyrkogård och glädjas åt alla tända ljus på gravarna. Det är så fint och stämningsfullt och i vår familj en mycket stark tradition.  Men halloween lyfter upp den här veckan till en fest. En av-dramataisering av allt läskigt och döden i sig självt. Min allra första halloween inspirerade kökskonst kom från den här boken: 

Jag gjorde en dekorerad paj med en dödskalle på till Suzana som ju råkade vara bästisen. Hon är lika tokig i att dekorera som jag och typ tio gånger värre. Sen har det bara ökat år för år. Ett absolut måste är en pumpa, att sitta och karva i pumpan är lite som att montera upp julgranen eller att klä påskriset. Varje år köper jag godis i hopp om att barn ska trick or treata men på de sex år vi bott här har det bara hänt en gång. Jag har i alla fall börjat fundera på årets helg och som ni vet är planeringen halva nöjet. (Självklart så ingår Tim Burton under denna vecka.)

Bok på walesiska är llyfr

Har lite smått börjat ta mig an kursböckerna i engelsk barnlitteratur. Under sommaren har det allmänt blivit ganska mycket läsning, dels skolböcker men även privata nöjen. Vad det gäller barnböckerna så har jag läst Northern Lights som ju är filmatiserad under namnet Guldkompassen (svenska namnet). Den var klart mer intressant som bok än film. Anledningen till att jag tycker det är att jag tydligare ser en koppling till religiösa grubblerier.

Philip Pullman som är författaren är en välkänd ateist som är helt emot den kristna tron och institutionen. Eftersom att jag läst två kurser under sommaren där jag fick träna mitt kritiska tänkande vad det gäller religiösa skrifter så känns boken aktuell för mig som individ. Den andra barnboken jag har hunnit med är Not the End of the World och den handlar helt kort om  livet ombord Noaks ark sett ur dels vissa djur perspektiv och dels kvinnornas. Särskilt Noaks dotter som här heter Timna.

Den är fiktiv men det finns all anledning att läsa den då den tar upp en känd berättelse ur ett nytt perspektiv. Frågor som hur känner man när man ser andra människor dö när man själv är räddad, hur känns det att veta att man inte får rädda någon annan och hur kan man hantera vetskapen om att vara så ensam ? Geraldine McCaughreans motto sägs vara "do not write about what you know, write about what you want to know" och i den här boken får hennes fantasi lite fritt spelrum men jag gillar det.

Annars var " Evangelium enligt Maria Magdalena" min hoppfullaste bokläsning i sommar. Ja Marianne, jag önskar att du har rätt i dina spekulationer. Marianne Fredriksson har jag tidigare läst en hel del av och det är samma tråd igenom det mesta hon presenterar. En annan bild av de bibliska berättelserna. Jag tror att det verkligen finns få som i hjärtat tror att allt i Bibeln är dagens sanning och att man inte får forska vidare om dem. För er som tror/tycker så kan jag bara säga : I beg to differ. Att ifrågasätta sina invanda tankar och åsikter är ett sundhetstecken ! Om man inte vågar undersöka sina livsåskådningar kanske man inte har så stark tro och då  är det väl verkligen dags att ta reda på var man står.
I övrigt så har vi ett val 19 september. Alla ni där ute, vad ni än tror på, gör det enda raka - RÖSTA.

Ja återigen kan jag inte låta bli att häpnas över likheten

Om två och en halv månad kommer äntligen första delen av The Deathly Hallows. Den 19 november får jag se Harry och kompani igen. Det är nog den enda premiären som jag ser fram emot på en oändligt lång tid. Passar så bra med såna här filmer i den mörka höstvärlden. Med risk för att vissa bolag blir sura så publicerar jag härmed en bild från IMBD. Anledningen till det är som en del som känner vår familj den skratt retande likheten mellan Harry Potter och en viss person i min närhet. Jag bara säger det om ( ! ) det skulle behövas en person som ska visa Harry som vuxen tycker jag de ska ringa min man.

Längst till höger min hubby, bredvid är det min bror Figge. Och saken är den att Figge har åxå en viss look-alike status vilket jag åxå måste få bevisa.

Figge visar en viss likhet med ....

.....med Jamie Hyneman. Det lustiga är att det är inte bara utseendet som är lika. Killar gillar tydligen att saker sprängs, går sönder och Mythbuster är nog ett jobb 75 % av alla män gärna skulle ha : )