Sunday Girl och....

....sista dagen i "frihet", vilket jag firade med att sova länge och en överdådig frukost. Hade jag ställt klockan hade jag nog tagit lite yoghurt och gått och tränat...meeen.

Ja jag varnar er. Ni kanske får en sockerchock av enbart bilden. Men det var lyxigt syndigt : ) Amerikanska pancakes med dulche leche sås, tiramisuglass toppat med krämiga bananer. Till det drack jag mitt favoritte "Gröna Söder" från Kahl's, och tyckte att det hela slog tom hotell frukostar.

I fredags var det student firande i Leksand och jag måste säga att det är vackert där trots att vår hockeyrivalitet är stor : )

Esteten Emelie examineras.

Sen blir det sannolikt Thailand och språkstudier för henne i höst. Tänk när man var så ung : )  Det känns som att det är några år med student firande framför oss nu. Nästa år blir det min syster  Elin, sen min syster Amanda och efter ett överhoppat år så blir det lillebror Anton och sen vår Sol. Lika bra man lär sig spela studentsången på gitarr. Vi gjorde vårt bästa att sjunga den i fredags kväll när Emelie bjöd på fest. Hellre än bra som de säger ; P

Dyster framtid från Atwood

Redan i början av veckan bestämde jag att jag skulle ta en dag att läsa på/eller se på film. Jag skulle ge det till mig själv i present. Eftersom att vi haft student för syrran och jag själv skulle ta examen så blev det inte av förrens i dag. Så nu har denna dag ägnats åt att läsa klart Margret Atwoods The Handmaid's Tale. Man skulle kunna tro att jag gillar att läsa om dystra framtidsscenarion, eller dystopier helt och hållet när man kollar in årets läslista, men så är det verkligen inte.

Jag gillar den här boken, men den lämnar en besk eftersmak. Och jag kände mig matt efter att ha lagt ifrån mig den. Atwood beskriver en framtid där USA har blivit en plats för konservativa krafter. Då fertiliteten har minskat så blir barn en omöjlighet för många. Det är dock inte riktigt det som är i centrum här. Utan hur ett samhälle kan bli så totalitärt och människoovänligt. Som vanligt är det en grupp i Atwoods bok som har det ganska bra, jepp ni gissade det, vita män med makt.

Huvudpersonen är en "handmaid", hennes uppgift är att föda barn åt välbeställda familjer. Hon beskriver hur hennes liv ändrades från den tid vi själva lever i till den här existensen när man kan avrättas för vad som helst, och en värld där kvinnans värde är lika lågt som en jude under nazi Tysklands tid. Det går inte att komma ifrån den jämförelsen. Hela tiden när jag läste den så kände jag att jag blir lurad av att den beskrivs lite som science-fiction, för den är mer en, som Atwood själv säger, spekulationsbok.

Hon spekulerar i en ev framtid, den känns kanske långt bort, men jag lovar att det trodde nog judarna också i början av 1930-talet. Det som känns jobbigt är inte bara att läsa om hur förtryckta kvinnorna, och vissa män, är utan också den här känslan av att helt omöjligt är det inte att det en dag bara förändras hela system i ett land. Det händer hela tiden. Runt om i världen. Vi märker det bara inte. Sverige - ett hörn där det tar tid innan världen kommer emot oss.

Läs gärna om Atwoods egna tankar om The Handmaid's Tale, från januari i år HÄR

Bal i blått, och Mariannes

Som sagt var, vad är en bal på slottet. Ja, fan vet. Men en bal i Tällberg är tydligen alldeles underbar om man frågar min syster. I tisdags var det hektiskt. Försöka fixa bil så att familjen kunde åka och titta på balflickan, själv skulle jag ju leka chaufför åt Askungen en bit av vägen. Men innan vi for från Mora så knäppte vi kort.

Hennes date Filip brukar vanligtvis se precis ut som Skrillex, ni vet svarta glasögon och lite långt hår så jag blev lite paff när jag såg honom så här "balinriktad" : )
Tällberg är ju en fantastisk plats så varför jag inte knäppte kort på sceneriet kan man ju undra. Det var också omtumlande att få se så mycket vackra balmänniskor, men inte tänkte jag på att knäppa lite random kort så att man kunde visa. Jag var så upptagen av vår egen prinsessa.

Medan studenterna virvlade vidare till vimmel och dans så for vi vidare. Eftersom att jag själv tar examen så bjöds det på middag på Mariannes i Falun.

Mamsens särbo Roffe, som bjöd på kalaset ; P

Min lillasyster Elin, tyvärr blev det inga tydliga bilder på min mamma som ombesörjt att det blev ett litet firande av min avslutning.

Nova i Saloon miljö. Maten var ganska god och det känns alltid kul att få gå ut och fira : )

Sol, som gillar lite country och western miljö, var helnöjd med maten och omgivningen.

Så här glad blir man när man får present kort på Indiska och Bokia i examens present. Maken är nog mest glad för att han slipper mina uppsats humörsvängningar : )

Back to life, back to reality.

At the end of the line

Uppsats inlämnad, bil trasig, personer att få tag på - omöjliga, regn. Status - villrådig!

Jaha, vad ska jag göra nu då. Den här bloggen startade jag 2009 för att vänja mig vid att använda datorer då jag skulle börja plugga. Nu tar terminen slut på söndag och på måndag börjar ett nytt kapitel av mitt liv - igen. Jag kommer inte sakna stress inför tentor och uppsatser, eller dålig organisering kring scheman. Inte heller kommer jag att sakna den brist på demokrati som jag anser råder mellan högskolestudenter och högskolorna.

Men jag kommer att sakna bra lärare (underbara, riktigt kompetenta lärare), trevliga skolkamrate (som jag kommer sakna vansinnigt) och möjligheten att få fördjupa sig i ett annat språk. När kommer jag få sitta och analysera en bok eller kulturella aspekter nästa gång? Känner att det har varit bra för mig att läsa på det här Engelska programmet dessa tre år.

Mest av allt är jag nöjd med att jag faktiskt slutförde det. Visst, jag kan inte säga till 100 % att mitt examensarbete blir godkänt, men jag kom så här långt. Vissa gånger tvivlade på jag på att det skulle gå. Tack vare peppning från min man, mamma och kompisar så tog jag mig ur svackor.

Den här utbildningen gör mig inte till något i arbetslivet. Jag får ingen titel, eller yrkestillhörighet. Men den ger mig självkänsla och har vidgat mina horisonter. Den har varit en egotripp från början till slut i det avseendet att den valdes enbart för att jag skulle göra något jag verkligen ville göra själv. Inte för att blidka arbetsförmedlingen, eller ge prestige.

Vad jag kan nu är att lättare sätta ord på mina kritiska tankar när jag läser texter. Jag kan se att en bok, politisk text, reklamblad eller serietidning saknar utrymme för jämlikhet i klass, köns eller rasfrågor. Nu har det jag tidigare känt intuitivt fått ord och verktyg. Jag kan också se och tolka film, tv och nätsändningar på ett annat sätt än tidigare tack vare mer insikter om hur man skapar bildmedia. Vilka budskap som göms i det som visas oss.

Att gå ut i arbetslivet igen är både spännande och läskigt. Jag fyller fyrtio år om ca två veckor och vet fortfarande inte vad jag ska göra med mitt liv. Jag tror att jag läser lite på saken : )