Sista dagarna i juli och nu far jag på lite semester.....

Få se i vilken ände ska jag börja, hm jo min lillebror har fyllt sista året före trettio.

Lite sliten kanske han var efter att ha haft en sista natten med gänget resa med en ökänd partyprisse i över en vecka. Vi (hans ömma moder, trogna flickvän och resten av familenj) hade samlat ihop till ett Nintendo old school, vilket ni ser vid hans fötter inplastat. Det kändes passande att ge honom något åttiotalsaktigt när han är född under det decenniet.
Nästa steg är att visa upp min och hubbyns tröstpresent under vår vampyrabstinens.

Det är svarta Malin som varit framme och inhandlat en varsin substitut dryck åt oss, vilket jag anser vara sjangtilt : ) och helt coolt. Frågan är om den innehåller 0 + som det står som sista ingrediens.
Nästa stora sak jag vill uppmärksamma er på är att Harry Potter fyller trettio år imorgon, och det uppmärksammas på vissa håll.

I bl a Uppsala har man en manifestation och om det kan man läsa lite HÄR.
Själv kommer jag vara i Uppsala på morgonen och missar det mesta tyvärr, men jag kommer att ta en fika i Harrys ära : D
Trevlig helg.

En ros är en ros .....

Den här skönheten planterade jag i våras trots att jag är lite avig mot gula blommor ibland. Men 'Stockholm' som den heter lyser verkligen upp alldeles otroligt med sin milda, mjuka, glada gulhet. Den är det enda som jag är nöjd med i trädgården i år.
I övrigt så är det kalas, kalas och kalas. Igår blev svägerskan 35 och alla hade gett henne i stort sett samma sak, dvs presentkort till en kamera. Något hon däremot inte hade önskat sig upptäcktes med råge.

En lus, flera löss. Visst märkte jag att hennes söners kusin på hennes sida hade ett tjusigt huckle, men det trodde jag var en modernitet. Icke. Det var ett skydd då den lilla fått löss några dagar tidigare. Och under rysningar och suckningar upptäckte svägerskans syster kryllande krabater i ena pojkens hår och även brorsans.

Behöver jag nämna hur noga jag kollade mina långhåriga damers hår när vi kom hem ? All clear so far.

Dagstripp

Är sommaren slut nu ? Termometern visade i alla fall tretton grader vid tio-tiden i dag. Igår vid halvsju var hon plus fjorton i Gävle såg vi efter att ha kastat oss i havet vid Rullsand, Skutskär. Jo jag vet att det var otroligt blåsigt, mulet och regnet hotade att bryta ut. På stranden stod min hubby insvept i en filt medan jag och mina muntra kompanjoner (Nova och Sol) trotsade förnuftet och sprang ut i havet. Det var underbart, varmt i vattnet och isande ovanför vatten ytan. Det tog tre timmar innan jag var varm igen, barnen repade sig fortare. Jag älskar havet och måste få bada i det minst en gång om året, kosta vad det kosta vill. Sol tog en sten och jag pinnar från havet, souvenirer för att lättare minnas känslan av det salta vattnet.

Anledningen till att vi var där var ett barnkalas i Hälsingland, har man åkt så långt kan man gärna fortsätta en bit till. En liten Casper firade sin tre-årsdag och vi var bjudna.

Movie-nigth with Anna

Sitter inte bara och studerar och leker amatörfilosof utan jag ser på film också. Efter att ha sett Sam Worthington i Avatar antog jag att han skulle vara lite som Clintan, Keanu och Persbrandt. Dvs spela på samma sätt i alla filmer han gör. Och efter att ha sett Clash of the Titans. Missförstå mig inte jag gillar ex Keanu, men ibland är det svårt att få fram något nytt i en roll som påminner om en roll man vanligtvis spelar. Worthington spelar den grekiske hjälten Perseus i denna remake och han har samma stil som i Avatar.

Han dock inte ensam om att ha svårt att variera spelstilen, den märkligaste prestation kommer från Ralph Fiennnes som nu förtiden mest spelar Lord Voldemort i Harry Potter filmerna. Här är han Hades, kung av underjorden. Visst han spelar en svekfull, destruktiv varelse men man kan inte låta bli att känna att det är Voldemort med en lånhårig peruk. Filmens behållning är nordisk. Mads Mikkelsen i rollen som Draco, en äldre soldat som följer med Persues på hans äventyr. Filmen var väl actionfylld och SGI:n är bra men det räcker inte för att man ska jubla. 2,5 av 5 möjliga.

Då kändes Heath Ledgers sista bidrag till filmvärlden mer intressant. The Imaginarium of Doctor Parnassus är en verk från vår galne Terry Gilliam, för många mest känd som animatören i Monty Python. Men han står bakom filmer som Fear and Loathing in Las Vegas  också, som screenwriter och director, sen har han gjort en film som jag anser är grymt underskattad; Twelwe Monkeys där Brad Pitt gör en av sina bästa roller någonsin.

Men här är det alltså Heath vi ser för sista gången. Som många vet avled han under inspelningen och det löstes med att man plockade in tre andra skådespelare som skulle spela klart Heaths roll. Väldigt spännande idé. Det roliga är att i den här filmen funkar det. Man tog in Johnny Depp, Jude Law och Colin Farrell som då är Ledgers karaktär vid olika tillfällen i filmen. Som helhet får den 3,5 av 5.

Dels för bra skådespelarprestationer och dels för den underfundiga storyn. Dock tror jag inte den tilltalar folk som ogillar övernaturliga element i filmer eller alltför fantasifulla utläggningar. Ni får helt enkelt gå och se om Såsom i himmelen eller nån dokumentär istället. Men för er som redan står men andra foten i Narnia, Wonderland eller nåt likartat kanske den ger en upplevelse.
Nej nu ska jag sätta mig och längta efter HP-premiären i november.