Inför maj

Senaste veckan har jag varit rastlös som få. Våren gör så med mig, det kliar i hela min själ och jag får oerhörda koncentrations svårigheter. Så jag måste sysselsätta mig hela tiden, inte alls som under vinterns stillsamma inre tempo. Så jag har åkt runt lite sista veckan.
För första gången har jag varit i en liten fäbod som heter Holen. Vackert, rofyllt och jag var där för att träffa min fd svägerska Anna-Lena.

Det var oerhört varmt och Decibel ångrade lite att hon hade full punk utrustning på sig.

Vi har hunnit med Aquanova och kupolen med familjen Persson också. Aquanova är väl okej, men den där serveringen de har lämnar en hel del att önska. Varför inte satsa på lite mer kvalitets fika eller roligare mat om man ska använda anläggningen som turist plåster?

Det mest givande besöket för mig personligen var nog det uppe i Edsbyn hos Krimskramsan.

Den ömma modern och jag körde ett spontanbesök i torsdags för att kolla in våren uppöver.  Här ska Suzana som hon egentligen heter förklara vilka teer huset bjöd på. Hon hade bakat en väldigt god sockerkaka som ni kan se HÄR.

Måste säga att jag tycker att hon är fantastisk som fixar med allt pyssel, tar hand om sex barn och allt vad det medför. Trots att hon just nu var ganska slut efter sin vikt.op., där det blev en smula dramatiskt och sen är det knepigt att få till hur man ska äta efter, så verkar hennes kreativa ideér aldrig sina!

Till skillnad från mina, suck alla dessa uppsatser och så lite inspiration. Jag behöver en musa tror jag. Men i kväll ska jag fira in våren, och sen ska jag nog börja engagera mig i trädgården.

Post Påsk Blues

Påsklov åt barnen fortfarande, men jag börjar att blicka framåt. Påsken var fantastisk på alla sätt och vis. Vackert väder, glada människor och naturligtvis massor av ätande. På själva aftonen hade vi fullt hus här hemma med stora delar av släkt från min mammas sida.

Här har vi ständiga lekledaren och super organisatören Ida, med assistenten Decibel. Var Ida hittar alla dessa förnedrande lek moment har ju ingen aning om, men vi ställer alla glatt upp för man vet att man får skratta åt andra i släkten.


Min "nya" svägerska Danijella,' Danni' med vår lilla Pelikan som i lördags blev en kyckling.

Första tävlingsgrenen var att äta godis snöre fortast. Poängen var att vi alla först fick gå en tipspromenad där Ida ställt upp alternativ på vilka man trodde skulle vinna de olika grenarna. Här vann Elin. (Om ni tittar på Decis klänning så har syrran sytt den själv, en av hennes första alster).

Lilla assistenten kollar vem av Emelie, Michael och Sol som först lyckas blåsa sin ballong tills den exploderar, (inte föga förvånande var det träningsnarkomanen med lungkapacitet - Micke).

Den här grenen är otroligt rolig att titta på, de stoppar in marshmallows i munnen och ska säga 'jag är en påskkäring på väg till Blåkulla'. Visst med en i munnen är det lugnt, men vänta tills du har fyra stycken i. Roffe vann i år med sju stycken.

Här har vi en till proppa munnen full lek. Brorsan, svägerskan och syrran skulle tjoffa in mariekex och den som fortast kunde vissla hade vunnit. Det är mycket svårare än det låter. Fast Danni och Emme var så snabba slog Michael dem trots allt.

Jimmy fick trösta Danni, men hon kom över mariekex förlusten eftersom att hon vann en gummisnoddstävling i alla fall.

SSU Dalarnas ordförande åt lika mycket påskmat som alla andra men sen smet hon undan och spelade gitarr mesta delen av tiden, när det inte var lekar såklart.

Hur man än vrider och vänder så är väl det roliga slut nu. Jag funderar på allt som ligger framför mig, oss och alltihop. Våren kan vara en ganska kravfylld period och i år är det inget undantag från det. Hur ska allt hinnas? Hur ska jag kunna peppa mig och familjen? Hur ska jag förmå universum att förlänga dygnet? Svaret på dessa och många andra spännande frågor dyker upp i kommande episoder av "Skeris - It's a living!"

Glad Påsk

Äntligen är mitt och Novas godisförbud hävt. Den här helgen har vi väntat på ett bra tag jag och Decibel.Jag känner dock att det är lite riskabelt att våga äta godis igen, tro hur svårt det kommer att vara att sluta igen efter helgen.

För min vidare plan är att locka Decibel med en ny belöning till midsommar. Det vi gör nu är att åka på ett äventyrsbad under lovet, samt att få äta påskäggs godis. Så förslag på ny muta mottages tacksamt. Och ja, det har fungerat bra på alla sätt och vis den här utmaningen. Suget försvann fort för oss och faktiskt så har midjemåtten gått ner. Visst, vi har rört oss mer men ändå.

Vill lysa upp er påsk med en förtjusande video på de små rackarna som gör allt påskgodis.

Hoppas ni får en äggstra bra helg ; P

Om våldtäkt, mörka mysterier och kvinnliga protagonister

"It's not like you can pull your socks up and get on with it. It's not like that. It's the death of something, and you have to cope with that in different degrees, off and on, for the rest of your life."
Charlaine Harris

Läste för någon vecka ut min första Charlaine Harris bok, Shakespeare's Landlord, och nej den anspelar inte på den berömda föfattaren utan bostadsområdet där Lily Bard, historiens huvudperson bor. Harris som annars är mest känd för  böckerna om Sookie Stockhouse, som True Blood baseras på, har här skrivit en ren deckare.
Det mest intressanta med boken är väl huvudpersonen Lily, som precis som Harris överlevt en våldtäkt.

Harris använder sitt skrivande för att gå vidare, medan hennes huvudperson tränar kampsport och i övrigt lever ett lågmält liv. Hon städar på dagarna och vandrar rastlöst runt i sin stad på nätterna. Det är den vanan som gör att hon upptäcker si hyresvärd, i sin egen soptunna, ganska så död. Det markerar slutet på hennes lugna ostörda vardag. Snart är hon indragen i en typisk deckarplot. Jag önskar att jag kunde säga att jag tyckte att boken var jätteintressant och att alla borde läsa den, men njea, så intressant var den verkligen inte.

Det är såklart alltid bra att ta upp ett så inflammerat ämne som just våldtäkt och hur det påverkar offrets hela identitet. Lily orkar t ex inte bo kvar i sin gamla hemstad, helt enkelt för att hon inte vill att folk bara ska stämpla hennes som Lily-hon-som -överlevde-våldtäkt-och-misshandel .Så hon flyttar runt landet för att få leva i lugn och ro. Sen kretsar hela hennes liv egentligen runt att hon alltid måste kunna försvara sig, vilket är förståeligt men tragiskt. Trots det utstrålar hon ingen offer-mentalitet. Det som är bokens behållning är nog mest det.

Själva mordhistorien känns en smula urvattnad, men vill man ha en ren deckare som följer konceptet och dessutom har en stark kvinna som huvudperson är det kanske något. Bättre än Sara Paretskys V.I. Warshawski i alla fall!