Första december tillika advent

En blåsig första advent. Decibels dansteam från M&M uppträdde på gå
gatan i Mora trots oväder. Deras ständigt glada humör lyste upp allt mörker och värmde åskådarna med sina dansmoves.

Suddig bild från startposition innan hiphop-musik släpps på. Jag vet att jag är partisk, men jag älskar verkligen att vara med de här ungdomarna på deras resa genom dansens värld. De har sån sammanhållning, glädje och esprit.

Fick lov att värma mig inne på mitt älskade Wayne's Coffee i Mora. Mitt eget lilla Cheers.
Hoppas ni cybersurfare fick ha en bra advent.

Sista november

"Not yesterday I learned to know
The love of bare November days
Before the coming of the snow,
But it were vain to tell her so,
 And they are better for her praise"
                             "My November Guest"/Robert Frost

Ja, jag vet alla längtar efter jul. En lång höst utan någon snö alls där jag bor. Ovanligt mild och de vackraste löven föll före Allhelgona. November är nog den månad jag hör människor klaga mest över. Mörkret, kylan, och det faktum att det är för tidigt att sätta upp julbelysningen.

Själv har jag belönats med förmågan att uppskatta naturens nakenhet, dess period av inneslutenhet och lider inte av det sinande dagsljuset. November är en bra månad för kontemplation. Den sista versen från Robert Frosts "My November Guest" börjar "My Sorrow, when she's here with me. Thinks these dark days of autumn rain Are beautiful as days can be", och det är jag böjd att hålla med om.

Om det är min inre goth, eller bara en person som fascineras av livscykeln födsel - liv -död- desintegration- omfödsel i någon form grubblar jag ej över. Jag gillar november så är det bara. Det stilla. I morgon kommer det lysa i de flesta fönster av adventsljusstakar, julstjärnor och jag antar att det blir solgula saffransbröd samt varmt, kryddiga pepparkakshjärtan till fika hos många. Det är också bra. Men i dag, konstigt nog, känner jag att jag kommer sakna nakenheten hos november. Saknad är en märklig mästare, och den tar sig uttryck på olika vis hos olika människor.

I morgon är det dags att förtränga en del av min nuvarande dysterhet, och hur säger man "rycka upp mig". Det är mer ok att vara grubblande i november än i december. För "nu ska vi vara, nu ska vi vara glada". Men i dag är fortfarande min dag, och lustigt nog kommer i morgon vara min dag också. För jag vill faktiskt se framåt, jag vill se ljuset. Advent betyder fortfarande något för mig fast jag inte längre är troende, det är en väntan på den högtid som har potential att vara som vackrast, som ljusast och som den som tar fram det som är mest gott i människan. Vi firar hoppet, det är det vi firar.

Uppföljar-glädje

När jag läste Justin Cronins första del i Passagen-trilogin, Flickan från ingenstans, kände jag att det var en väl avvägd dystopi, samhällskritisk historia, samt förtjusande övernaturlig och ett mindre episkt drama a la U.S.A (ni vet all handling sker där men man antar att hela världen är inblandad). Vi talar mänsklighetens undergång. Death by "science madness" (som Thunder skulle sagt) via virusvampyrer.

I andra delen, De första tolv, bli Cronins berättelse allt tydligare upplagd som en historia som återberättas med en religiös överton. Nu säger jag inte att Cronin själv är det ena eller andra, men han använder sig av grepp som inledande text uppställd lite som Biblisk skrift, för att senare skriva delar i kapitelform i tredje person. Varje del inleds med något förtjusande citat från en pjäs, dikt eller roman, som lite ska ange delens innehåll.

Det är med tillfredställelse jag ser att vi får veta mer vad som hände med vissa huvudkaraktärer, självklart den mystiska lilla Amy - som inte är så liten längre. Men även kolonister som Peter Jaxon, Alicia Donaldo, och t ex Sara som i förra boken tas (och antas vara död) av vampyrerna men visar sig leva ett eländes liv som slav i en koloni styrd av människor som står i förbund med vampyrer.

Sen uppskattar jag verkligen att få mer bakgrundskunskap om Amys styvfar Brad Wolgasts förra hustru, Lila Kyle, där den yttre katastrofen gör läkaren galen och leder henne tillbaka till den katastrof som ödelade hennes och Brads äktenskap - förlusten av deras baby Eva. Hur Lila hanterar situationen är minst ut sagt intressant, och det är aldrig försent att få nya vänner hur galen man än är.

De tolv är ändå de ursprungliga tolv vampyrerna som alla står i förbund med den som kallas Noll, och de är ute efter att rensa jorden. I gammaltestamentlig stil. De är som några slags anti-änglar som transformerar eller bara lemlästar os människor var de än strövar. Har man blivit förvandlad står man alltid i kontakt och i automatisk lydnadsställning till den av de tolv, man blir en av tolv stammar. Bibelvetare, hänger ni med?

Böckerna är långa. Snyggt upplagda, historierna spännande men grymma. Nu väntar jag glatt på den sista och avslutande delen. Gillar man Stephen King när han är i sitt esse så är det möjligt att man tilltalas av Cronin. Men därmed inte sagt att de skriver helt i samma stil. Cronin känns faktiskt, lite mer modern och använder förre miljöbeskrivningar. (Tack.) Jag rekommenderar den här boken till en läsargrupp som kan hantera det ganska råa våld som ibland beskrivs. Inget för elva-åringar alltså, även om de kan läsa tjocka böcker.

"When you feel so tired.....but you can't sleep."

Konstigt nog kan man vara trött och ändå inte kunna sova. Dålig programmering av människan tycker jag. Om nu kroppen är så smart som vissa påstår varför kan den inte agera lite självständigt och göra det som är bäst för oss.

Nåja, det är en fråga för biologer eller filosofer, vilket man nu fördrar. Sömn är dock ansedd som en av grundpelarna för god hälsa, så jag blir ändå lite förvånad över att det är en av de vanligaste symptomen som folk söker vård för. Anledningen till att jag skriver symptom är att det oftast anses vara något bakomliggande som stör våra sömnrutiner. Hormonförändringar, stress, sjukdom eller dylikt.

Skolbarn är ganska hårt drabbade. De somnar oftast för sent och får helt enkelt inte tillräckligt många sömntimmar får att orka. (Så ja, vi ska få i dem frukost och i säng i tid, då kommer allt gå bra i skolan *obs ironi till viss del*.) Men jag vill ta upp något som jag tror stör sömn för väldigt många. Datorer.

Enligt vissa studier (Techworld folkhälsan Finland The Guardian) är ljuset från en helt vanlig dataskärm, samt läsplattor OCH mobiltelefoner inte bara möjligtvis skadliga för hälsan vid överexponering, utan stjäl helt enkelt melatonin. Melatonin är ett hormon vi har naturligt, det hjälper oss bl a att bli sömniga när det blir mörkare. Hänger ni med? Alla däggdjur verkar ha det och melatonin kan vara en bidragande faktor för att ha en naturlig dygnsrytm.

Men om något sänker melatoninhalten så är det svårare att slappna av och somna in. Så om barnen, eller man själv sitter vid datorn till nio på kvällen så bäddar det för att hjärnan aktiveras när den ska lugnas ned. Så om det sista du gör innan du ska sova är att surfa på nätet, och sen har svårt att koppla av -  stäng av datorn lite tidigare för att testa om det hjälper dig eller något av dina barn.