28 november 2013

Uppföljar-glädje

När jag läste Justin Cronins första del i Passagen-trilogin, Flickan från ingenstans, kände jag att det var en väl avvägd dystopi, samhällskritisk historia, samt förtjusande övernaturlig och ett mindre episkt drama a la U.S.A (ni vet all handling sker där men man antar att hela världen är inblandad). Vi talar mänsklighetens undergång. Death by "science madness" (som Thunder skulle sagt) via virusvampyrer.

I andra delen, De första tolv, bli Cronins berättelse allt tydligare upplagd som en historia som återberättas med en religiös överton. Nu säger jag inte att Cronin själv är det ena eller andra, men han använder sig av grepp som inledande text uppställd lite som Biblisk skrift, för att senare skriva delar i kapitelform i tredje person. Varje del inleds med något förtjusande citat från en pjäs, dikt eller roman, som lite ska ange delens innehåll.

Det är med tillfredställelse jag ser att vi får veta mer vad som hände med vissa huvudkaraktärer, självklart den mystiska lilla Amy - som inte är så liten längre. Men även kolonister som Peter Jaxon, Alicia Donaldo, och t ex Sara som i förra boken tas (och antas vara död) av vampyrerna men visar sig leva ett eländes liv som slav i en koloni styrd av människor som står i förbund med vampyrer.

Sen uppskattar jag verkligen att få mer bakgrundskunskap om Amys styvfar Brad Wolgasts förra hustru, Lila Kyle, där den yttre katastrofen gör läkaren galen och leder henne tillbaka till den katastrof som ödelade hennes och Brads äktenskap - förlusten av deras baby Eva. Hur Lila hanterar situationen är minst ut sagt intressant, och det är aldrig försent att få nya vänner hur galen man än är.

De tolv är ändå de ursprungliga tolv vampyrerna som alla står i förbund med den som kallas Noll, och de är ute efter att rensa jorden. I gammaltestamentlig stil. De är som några slags anti-änglar som transformerar eller bara lemlästar os människor var de än strövar. Har man blivit förvandlad står man alltid i kontakt och i automatisk lydnadsställning till den av de tolv, man blir en av tolv stammar. Bibelvetare, hänger ni med?

Böckerna är långa. Snyggt upplagda, historierna spännande men grymma. Nu väntar jag glatt på den sista och avslutande delen. Gillar man Stephen King när han är i sitt esse så är det möjligt att man tilltalas av Cronin. Men därmed inte sagt att de skriver helt i samma stil. Cronin känns faktiskt, lite mer modern och använder förre miljöbeskrivningar. (Tack.) Jag rekommenderar den här boken till en läsargrupp som kan hantera det ganska råa våld som ibland beskrivs. Inget för elva-åringar alltså, även om de kan läsa tjocka böcker.

1 kommentar:

  1. jag har köpt denna bok "flickan från ingenstans" såg boken på jobbet (åhlens) när den kom in och tänkte "den va tjock,undra om den e bra" har nån form av förkärlek till tjocka böcker, dom tar lixom inte slut så lätt. sen läste jag ditt inlägg om boken förut och nu ligger där här. jag sträckläste precis ut keplers nya "sandmannen" och den va så spännande att jag flera gången kom på mig själv att jag slutade andas! du borde läsa =)

    SvaraRadera