14 april 2010

Ragdoll

Kära medsyndare har ni nånsin känt er ihoplappade, provisoriskt lagade eller kört på reservtanken ?
Då har ni en aning om hur jag känner mig. Det spelar ingen roll i fall det är självförvållat det är ändå så jag känner.

En lång tid nu har jag försökt övertyga mig själv att jag klara av att pendla till Falun och läsa på heltid men det är frågan om. Det finns säkert briljanta lösningar men nu vill jag inte höra dem. Bara prata.I dag fick jag för första gången höra att jag måste göra om ett skolarbete. Låter kanske inte så farligt tycker ni kanske men då lider inte ni av prestationsångest för då hade ni ryst av fasa i samförstånd med denna dramaqueen. Till saken hör att jag läser tre kurser och en av dem är väldigt tung så den stjäl tid från de andra ämnena. Helt sant har jag inte lagt ned den energi jag vanligtvis gör på detta usla papper men jag har inte haft tid. På riktigt.

Som student i Falun lär man sig snabbt att det inte alltid finns någon större förståelse bland lärarkåren att vi (en minoritet) vuxna, vi som har familj och inte pluggar för att bara ha något att göra, vi kan inte använda vårt privatliv som en ursäkt för att man inte hinner med. Därför har jag alltid hunnit med. Kanske tom legat steget före många av mina yngre studiekamrater. Fram tills nu.

Jag har försökt kombinera mitt privatliv med mina drömmar och sanningen är att jag räcker inte till. Jag är inte bättre än så här, dessutom blir det vissa saker som blir lidande. Mitt humör, min stresshalt, min familj och ekonomin. Kanske är det dags att sluta drömma......

1 kommentar:

  1. Man ska aldrig sluta drömma, det är ju det som är tjusningen i livet. Vissa får bara kämpa mer än andra, och tyvärr kanske du hör till dem. Lycka till i livets berg och dalbana. Kram/ma

    SvaraRadera