"Vi tar in på ett litet franskt hotel i Mont-Parnasse i morgon kväll"

Egentligen vill jag inte vara här just nu." Jag reser inte till nånting, jag reser ifrån" som Adolphson och Falk sjunger. Om. Det där ordet igen. Om saker var annorlunda då. "If I was a rich man". Det finns inget sätt att kringgå gnällandet just nu. Tänker på min klasskamrat Jalal som alltid har en ledsen status på facebook. Det är alltid regn hos honom. Man kan ju småle lite åt hans ständiga "livet är det som händer före döden" attityd men det är ju tragiskt. Inte att han känner så utan att han inte lyckas ändra på nånting i sitt liv för att han ska må bättre.
Men look who's talking. Jag är precis likadan. Vill inte. Kan inte. Orkar inte. Ger upp.

Nej om jag hade pengar skulle jag resa bort här och nu. Till Frankrike. I juli. (Om jag var rik kunde jag nog ändra tiden.) Då skulle barnen få besöka Disneyland (de har bett om det ett par år nu) och jag, jag skulle gå i lavendelfälten med en flaska vin och sjunga. "I morgon, då drar vi ner till Paris". Sen hade vi bott där i några veckor. Efter det tog vi England och senare USA. Bara för att barnen vill. Sol och Nova har en märklig förkärlek för amerikanska saker, de vansläktas vansinnigt men det är väl bra att de tycker nåt själva.
Sen skulle jag köpa nån som var privatlärare åt mig i sociolingvistik så att jag får den knäpp-äckelpottiga-slemsvampade uppsatsen klar nångång. Åh vad den tynger på mina axlar just nu.

Just nu skulle jag ju vara i Frankrike och tala flytande franska och väga sextio kila och shoppa så mycket kläder att jag aldrig behövde ha samma trosor mer än en gång.