Just nu känns som att jag har för mycket och för lite. Eller att jag är för vaken eller för drömmande. Inte mitt emellan. Inte lagom.
Jag har för mycket bråte, fysiskt och psykiskt. Andligt och kroppsligt.
Jag har för lite tillit, tålamod och glädje.
Frågan är verkligen vad som känns värst. Jo, jag har ganska mycket passivitet också. Men utan lugn.
Först drömde jag för mycket, nu när de är borta saknar jag dem...de fick mitt liv att kännas mer levande. Nu är mina nätter döda igen.
Idag var det minus 25 grader vid barnens skola när jag lämnade dem. När jag kom hem var det minus 50 grader i min själ.
Borde kanske skrivit eller läst men orden hade ju frusit fast inuti mig.
Sen kom Malin och då blev jag nollgradig. När hon for var det plusgrader.
För Sol var glad när vi hämtade henne. Och Nova skrattade och gömde sig i snön när vi hämtade henne. När barnen ler så ler mitt hjärta ikapp med dem. Och Malin spelade nostalgi låtar och nya pärlor så då ville jag plötsligt sjunga. Men ett gott råd mina vänner...sjung inte högt på Jimmy Nails "Crocodile Shoes" när ni hämtar barn på fritids för känsliga barn kan förskräckas. Och vad ni än gör, om ni utger er för att vara en eskimå håll då fast vid det.
<3 Bra tips hörru!
SvaraRaderaSkönt att du piggnade på gumman..funderar och funderar på när jag skall sätta mig på bussen och våldgästa dig och din härliga familj igen..har fått preliminär op tid 3/3 men sånt kan ändras fort..och så skall det ju passa in i våra respektive familjescheman också..det är inte bara..men jag är i alla fall sugen på att komma och hälsa på snart igen..kakfatet tjatar ju så också.. =) hihi..
SvaraRaderaSV: Tack goa du, bäst vet jag väl inte men rätt bra är jag väl i alla fall.. ;)
Ja chokladsoppa tål säkert att testas en gång i alla fall.. =)
Kraaaaam
Sanna
Fint skrivet! Undrar lite hur man håller fast vid attvara eskimå om man utgers ej för att vara det? =) Det är nämligen vad jag säger jag är ibland, men kanske det följer med åtaganden här jag inte gillar? =)
SvaraRadera