ä¨öpoläï0ol+å0ol+o

Har kommit in i en högst motsägelsefull sinnesstämning. Åh ena sidan kan jag känna mig väldigt lugn och Hakuna Matata, men å andra sidan kan jag känna vissa funderingar på mörker och jämmer. Tror faktiskt att det beror på det här inlägget hos Anna som har den underbara bokbloggen Bokstävlarna. Hon påminde mig om en gammal bekant jag mer eller mindre glömt bort. Nämligen H P Lovecraft. Jag vet, hur kan en man med ett så förtjusande namn skriva sådana blodisande texter.

Lånade novellsamlingen "Fasansfulla händelser i Dunwich" och nu börjar jag känna en stark lust att köpa på mig fett med Lovecraft. Jag riktigt kände hur härligt jobbigt det blev att gå upp mitt i natten efter att läst om varelser från andra dimensioner som kidnappar medvetanden och framkallade 'demoner'. Det hela får mig att tänka på när min ömma moder någonstans i yngre tonåren förklarade att nu var det lässtopp för vissa typer av böcker. (Läs skräck, för det var det. Antar att hon var trött på mitt natt-tassande till hennes sovrum.)

Men ändå känner jag inte samma fasa som i yngre år utan mer en uppskattning av Lovecrafts konstruerade mytologier och världar. Hans monster känns som en frisk fläkt och jag hoppas att någon klok person snart filmatiserar något av hans verk.