King, Roland och Jag

Från spinoffline, Roland Deschaine

Har precis lagt sista touchen vid mitt first draft på min kandidatexamen (visst låter det tjusigt ; P), och ska bara formatera lite i kväll sen åker det in. Sista touchen på Stephen King för ett tag gjordes i går, då jag avslutade mastodont serien Mörka Tornet.

Slutet, som jag inte ska avslöja, påminde mig om att man aldrig ska känna sig trygg med King. Han har en tendens inte vilja skriva sockrade slut, och det ser jag som en positiv sak. Men, jag kände mig ändå lite lurad och det förtjänar jag ha,ha. Jag är så inställd på Hollywood finaler att jag blir lika omskakad av alternativa slut. Så bra, och så nyttigt för mig alltså med ett sånt slut som King gav mig i går.

Har läst att det planeras en HBO serie på Mörka Tornet, och det hoppas jag verkligen på, för den här "sjulogin" förtjänar att filmas. Mest av allt gillade jag karaktärerna som var uppfriskande mänskliga i sina personligheter. Det känns som att det kommer att dröja länge innan jag glömmer Susannah, Jake, Oy, Eddie och Roland.

King har gjort lite postmoderna saker i den här serien som jag både gillar och ogillar, för det är svårt att verkligen lyckas med att inkorporera verkliga människor och platser, samt skeende i romaner. Ibland lyckas han, ibland känns det lite påklistrat. Men hur kan man inte gilla en western, sci-fi, skräck, fantasy bok med en huvudperson som ser ut som Clintan. Helt obegripligt att så många har sågat denna serie tycker jag. visst är det många långsamma passager i böckerna, men för mig som inte tillhör tredje MTV-generationen så fungerar det fint. Det kan inte bli meningsfullt att bara ha action nonstop i flera tusen sidor.

En sak jag alltid uppskattar är när det svämmar över med intertextuality i romaner, här hittar man sitt lystmäte. King refererar till sina egna verk, och klassiska dikter som "Childe Roland to the Dark Tower Came" av Browning. Det är ingen hemlighet att Tolkiens Sagan om Ringen har varit en stor inspirations källa för King.  Författaren har vid upprepade tillfällen sagt att det här är hans livsverk, och jag förstår varför. Jag känner just nu att det känns lite svårt att bara börja läsa något annat, den här läsupplevelsen måste få tid att smältas.