13 juni 2013

Skräck

För ett tag sedan läste jag en bok om ämnet skräck. Nämligen Mattias Lindeblads personliga, roliga och otroligt informativa bok Skräck - Boken som gud glömde. Nu är det ju inte alla som uppskattar just det här ämnet och för er skull så väljer jag att inte lägga upp någon bild på Stephen Kings It/Det, eller något psycholäskigt japanskt barnspöke.
Vad man tycker är läskigt varierar från person till person, och av meningen ovan så har jag avslöjat två av mina fasor. Japanska skräckfilmer och clowner i skräcktappning.

Lindeblad lotsar oss genom allt från filmer, böcker till konst. De ämnen han själv inte är så haj på lånar han in proffs till. Men det som är behållningen i denna faktabok är hans personliga berättelser och det avslappnade språket. En av de roligaste sakerna är hans kamp att haka på kompisarnas kärlek till Tolkien, men som han skriver att när han försökte läsa Sagan om ringen då gav han upp för han läste " 'Tom Bombadills hus'. Det var droppen Ett lökigare och mindre sexigare namn på ett kapitel hade jag aldrig hört" (s 58).

Han gick över till Stephen King istället. Men det blir mycket skräckfilmsdiskussioner i Lindeblads bok, och som boende i Mora så kändes det extra kul att få läsa om Morasonen Joacim Cans, sångare i Hammerfall, förhållande till genren. Hela åtta sidor får Cans breda ut sig och berätta om t ex när han såg "Fredagen den 13 del 2" på bion i Mora (som jag älskar, bion inte filmen). Cans gillar H P Lovecrafts Necromicon, Evil Dead-trilogin och skräck överhuvudtaget. Precis som Lindeblad och undertecknad.

Lindeblad får bonuspoäng för att han tar upp en av mina svenska favoritfilmer i genren (finns inte så många), ungdomsskräckisen "Frostbiten". Det är fascinerande att läsa hur det gick när "Frostbiten" visade för en sluten publik i Nordkorea. Guiden fick lov att dricka en drink efteråt, men bästa repliken är när en ung koreansk kille frågar filmskaparen "var det inte svårt att arbeta med alla de där vampyrerna?" (s 137).

Sen gillar jag ju när Lindeblad intervjuar Mattias Fyhr, docent i litt.vetenskap, som är expert på gotisk litteratur. Jag menar om det bäddas in i "Myser du när du får läsa om slott och ruiner, magi, antihjältar, labyrinter, katakomber, källare och vindar, makabra händelser, storslagna ödesmättade landskap, med taggiga berg, mörka skogar och hela paketet inbäddat i någon form av vemod?" (S 84).
Har någon läst min privata anteckningsbok om litteratur? "You had me at hello".

Den här boken är så läsvärd om man vill veta detaljer om skådisar, filmer, böcker och hårdrock måste tilläggas. Lindeblads sätt att uttrycka sig känns både roande och 'hemtrevligt'. Förlåt Mattias Lindeblad att jag säger det, men din bok är mysrysligt.


4 kommentarer:

  1. lagom med skräck i filmer kan gå an

    SvaraRadera
    Svar
    1. He he,lagom är nog en personlig gräns att sätta. Personligen skulle jag inte uppskatta filmer typ "Saw" eller "Hostel" där allt bara är blod, gore och splatter och grymma människor. Lite mer än så vill jag allt ha. Lite spöken uppskattar jag dock : )

      Radera
  2. Mattias Lindeblad tackar, bockar, bugar och förstår. ;)

    Take scare ...

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Take scare" - detta gjorde min dag : )

      Radera