18 juni 2010

Min första Murakami, men knappast sista

Vad skönt att det regnar. Det blir så lugnt då.Vaknade efter en mardröm om en galen busschafför och nu förstår jag ....i drömmen slog jag numret till ambulans och polis säkert femton gånger men kom aldrig fram. Insåg precis att jag slog 911 och inte 112. Hm, det känns symboliskt. här försöker man skaffa hjälp men på fel sätt. Nåja det var ju bara en dröm.
Precis så kändes "Fågeln som vrider upp världen"  av Haruki Murakami. När jag började läsa den tänkte jag att dessa sjuhundra sidor lär ta tid. Men jag blev så uppslukad att den tog bara tre dagar. (Måste ju plugga också).

Boken handlar om Toru som först förlorar sin katt och sen förlorar sin verklighet kan man väl säga. Jag läste inte texten på baksidan för det avslöjar alltid för mycket eller fel saker. Så jag ska inte göra så själv. Spoilers är onödiga. Boken var oerhört bra, men det underlättar om man gillar postmodernism och gärna lite fantasy för att uppskatta boken till fullo. På sina platser är den lite blodig och jag är glad att jag blev varnad för det värsta stället i boken, (thank you F.) men jag vill ändå rekommendera den.

Toru, som ger sig sig smeknamnet nyckelfågel, är en intressant huvudperson som möter många fascinerande kvinnor. De har ofta mediala kunskaper eller djupa insikter som lotsar honom på vägen efter allt som han söker. Jag gillar att kvinnorna har framträdande roller, för många gånger (inte alltid) när män skriver om kvinnor blir de lätt ointressanta karaktärer, men inte i "Fågeln som vrider upp världen". Vill man mjukstarta sin väg in till litteratur från några andra världsdelar än europa eller nordamerika så börja här. Murakami har ett skrivsätt som kan verka aningens västerländskt många gånger, så ingen haiku här ifall ni fruktar det.

Jag blev rekommenderad att läsa denna bok, och jag skickar rekommendationen vidare.
Läs den !

1 kommentar: