Thinking outside the box?

Läser just nu min sommarkurs om nya religioner. Ibland tar ett ämne dig till ett annat ämne som i sin tur tar dig till...ja ni förstår. Jag började med att leta upp en relativt nyetablerad religion på nätet för det var uppgiften, så jag letade. Och hittade Church of Satan. Grundad i USA (var annars) av en originell människa med förkärlek för determinism och övermänniske - idealet. Som en person med kristna rötter har det nog alltid intresserat mig det här att folk väljer att bli satanister, men efter att ha gått in på deras hemsida insåg jag att med deras definitioner är det många som genom sin aktiva livsstil skulle kunna klassas in där - på gott och ont. Gott och ont är ett sånt där uttryck jag nog aldrig gillat. Jag önskar att jag hade ett okomplicerat förhållande till det begreppet, men jag är aldrig hundra procent säker när jag ska känna att någon/något helt är det ena eller det andra. Jag är nog en gråzonsmänniska tror jag. För jag anser att det finns så många omständigheter som gör att saker sker, att människor är mera korkade än onda. Sen finns det såna som Charles Manson, Stalin och Pol Pot, tyvärr gör det det. Jag anser att USAs förre president George Bush var en av jordens farligaste män under sin president tid, men inte ens där känner jag att han måste vara ond. Missledd av sig själv ja, något korkad ja och definitivt livsfarlig. Men jag är inte säker på att han är ond.

I Church of Satan framställer man sig som ateister (intressant va !) och använder Satan som en symbol för de ideal man hyser (vilka är många men de främsta är: gör vad du vill, bilda din egen uppfattning om livet-lagar-moral, var egoist, inse att det inte finns några gudar- var din egen gud som den övermänniska du är). Anton LaVey som startade den här riktningen 1966 var tydlig med att han hade skapat denna kyrka efter eget huvud och att han inte fick några syner eller profetiska budskap, han tyckte att hans erfarenheter av människan räckte gott och väl. Ungefär som Nietzsche som var en av hans inspirations källor. Fredriech Nietzsche som dog vansinnig och efterlämnade sig ett arv av teorier som använts av mindre trevliga falanger som nazister och fascister världen över. Dostojevskis Brott och Straff är ett bra exempel på att det inte är så enkelt att förvandla sig själv till en övermänniska med egen moral och en egoistisk livshållning.

Detta ledde mig till en artikel om  Pippilotta Långstrump som förtjänar att läsas i sin helhet men jag ändå vill nämna lite om den själv. Pippi föreslås ha en personlighet som kallas övermänniska och jag förstår fullkomligt varför. Inte för att hon är fascist, utan för att hon har en egen moral och egna regler, samt en nyttig portion av stark självkänsla.Oavsett vad den vuxna omvärlden talar om för henne att hon är; olydig, impertinent, ouppfostrad eller borde tas om hand om av vuxna så står hon pall. Inte för att hon bara är fysiskt stark utan också för att hon är psykiskt stark.

Jag förespråkar varken en egoistisk livsstil eller satanism vilket nog är uppenbart för de som känner mig åtminstone. Men jag känner att det som Church of Satan målar ut som den främsta dödssynden kan jag faktiskt hålla med om, "Stupidity". Här ska det tydligen tolkas som att det är skillnad på att vara ovetande men att bara svälja allt omvärlden säger åt dig utan att ha minsta intention på att reflektera över om du själv tycker det är rätt eller fel bara för att alla andra tycker samma sak, det är dumt.

Att ifrågasätta och känna efter om man  verkligen vill följa majoriteten kan ibland vara oviktigt men andra gånger kan det vara vettigt att fråga sig själv saker som "Hm, anser jag verkligen att judar bör utrotas eller är kvinnor verkligen så olämpliga  att de inte kan få rösta". Tänk själv.