Dagar som förflutit

Vi har firat kalas i vårt hus i helgen. Fredagen började bra med en sällsynthet. Så ovanlig är den att jag måste föreviga den anomalin.

Jo, i vår familj äter vi nästan aldrig frukost samtidigt och då sällan vid matbordet. Nu är det bara halva familjen på bilden men bara att de små sitter samtidigt har inte inträffat på flera år. Vanligtvis vill någon sitta vid datorn, en annan i vardagsrummet eller så vaknar alla olika tider och då är det svårt att äta tillsammans. Men det här var en bra morgon. Allhelgona aftons morgon.

Men sen hade vi kalas för en 37 åring.

Öl och smörgåstårta, och pyttelite fika. Ja vi var anspråkslösa kalasmässigt sett. Men trots att vi hade ett litet firande var födelsedagsbarnet nöjd och resten av familjen också. Storasyster fick sova borta och sent på kvällen fick jag ett sms om hur mysigt hon hade det. Familjen hon sov hos hade tagit med sig sina hundar, och alla barn och for ut och tände en brasa i skogen. Och där satt de i ett magiskt mörker med lyckliga barn och en värmande eld : )

Men den här helgen bjuder också på eftertanke och minnen.

Min styvfars grav. Vi går alltid och tänder ljus på kyrkogården för våra hädangångna på Allhelgona afton. Men i år gick jag dit under dagtid på själv allhelgona dagen. Råkall kyla i märg och ben. Då var jag tacksam över de rara kyrkdamerna som bjöd in oss ljuständare till ett varmt kapell med kaffe och te. Slump eller inte, när jag satt där inne och grubblade över allt elände så fick jag det jag behövde en oväntad chans att få prata med någon som delar samma bekymmer som jag just nu. Jag kanske borde kalla det försyn : )

Annars är det nyaste ett experiment med mjölkfri kost till Decibel. En månads prov ska visa om hennes kropp skulle må bättre utan mjölk. Hennes största bekymmer är det faktum att vi redan köpt en choklad kalender till december ha,ha. Men Hakuna Matata.