02 februari 2014

Silent Lucidity

Har en "nu-är-jag-trött-på-att-bo-här"-dag. Tänker på andra ställen jag har bott på eller besökt. Har haft tankar på att flytta till Norge ett tag. Gillar att vara där. Förstår språket. Fin natur. Inte här.
Mina flickor i Vigelandsparkens skulpturpark. Tonåringen på väg ner och Decibel gömmer sig emellan statyer. I somras. Bra väder, Oslo visade sig från sin bästa sida.

Känner med klarsyn att jag behöver förändring för att gå vidare i livet. Bollar tankar med mig själv hela tiden om VAR jag ska lägga förändringen mest.

Att flytta eller fly? Jag vet inte. Pratar inte så mycket om det som jag skulle vilja. För vem säger att något är bättre i London eller Hamar eller Falun? Det är nog mest önsketänkande från min sida att allt skulle vara så mycket mer givande på ett större ställe. Det blir nog "same,same but different".

Jag tror att jag kommer ta med mig mina bekymmer var jag än vandrar. Men man kan väl få drömma?

7 kommentarer:

  1. Lite dyrt i Norge, har jag hört, själv trivs jag gott där jag är, bara jag har min läsfåtölj :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kan inte argumentera emot påståendet om att det är dyrt för det är det. Tanken vore väl att få ett jobb med norska pengar så att man kan handla norska varor och tjänster ; P
      Sen Hannele förstår jag att du trivs på din plätt på jorden, GTBG är lite mysigare än Mora. Kanske blir det bättre om jag skaffar en egen läsfåtölj för det har jag faktiskt ingen.

      Radera
  2. Hej finaste du! också så mycket funderingar nu. verkligen mycket..vad man Egentligen vill..vad hjärtat säger till en. och ska man tordas Lyssna på det för en gångs skull?!? Har alltid alltid slitits mellan det man önskar i sitt hjärta och det man "borde"..därför gjort det mesta halvdant..fast jag vet att jag skulle gå in för mitt hjärtas röst med 100 %. Kanske det är dags nu..kanske för dig med. man vet ju aldrig. man kanske bara har ett liv?!?
    Jag har i allafall bestämt mig för att sluta vara rädd..det tror jag man kommer långt med..även med tanke på "same same but different"..

    varma kramar Lycke

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag skulle också vilja sluta vara rädd. Det är lite knepigt dock, att vänja sig av med att välja det man är van vid istället för att våga. Frågan är väl vad man är rädd för, att misslyckas? Men ibland är misslyckanden lika viktiga som att lyckas få det rätt, man lär sig ju av allt.

      Radera
  3. Jag säger inte att detta är för alla, utan för mig,men en liten tanke iaf.

    Jag va döende i mora, inte kroppsligt, men spirituellt och utvecklingsvist så var jag döende, jag kom ingevart och jobbena jag ville ha fanns inte där, och jag kände ingen och hade och inga egna kontakter som kunde hjälpa mig att ge mig en chans till att få jobb som jag inte ens ville ha. jag hade ströjobb som servitris och de va ju ....skoj....
    Jag fixade jobb i trysil/Norge som servitris även där, eftersom de var de ända yrket jag kunde, vantrivdes av etthundra j*vla anledningar så jag drog. jag började pluggade och samtidigt blev min dåvarande kille utan jobb, och åkte ner till sthlm istället för att vara hantverkare åt nån släkting, och med hjärtat i hand och väskan på ryggen sa jag "De löser sig för mig" och så åkte jag efter, och ett bananskal som kom långt om länge så vipps jobbade jag helt plötsligt i butik och pluggade på på mina betyg sammtidigt och en lång historia därifrån tills nu på 3 år orkar jag ju inte dra, MEN, poängen i de hela är slutklämmen, jag har ALDRIG ångrat att jag lämnade mora, aldrig, inte ens en liiiiiiten gnutta, släpp rädslan, mamma försökte få mig att komma tillbaka jätte länge just igenom dom där orden, vad har du där som du inte har här, de du flyr från här kommer bara ifatt dig där och vart ska du fly då? man kan inte bara packa ihop och flytta från sina problem Juliette, man måste ta tag i dom,
    Och nu, inser jag att det va exakt det jag gjorde, jag flydde inte från problemen, jag tog tag i dom, jag förstod att jag kommer inte kunna bli nånting mer än en prutt i rymden om jag stanna här (Mora) , det har tagit mig ett tag att komma dit jag är idag men shit va värt de var att få komma hit.
    Stockholm är inte för alla, men de finns ett helt sverige att flytta till, bara och välja att vraka på vart jobben finns och sen dra, rädslan är till för att tas tag i och visa vem fan som bestämmer! för inte är de då den iaf =)
    I don't know your story anna, och inte heller dina bekymmer, men ibland, för att få utvecklas i sina tankegångar behöver man ett totalt mijöombyte. man stannar i växten annars lixom =) KRAM PÅ DIG!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Julle för dina insiktsfulla ord. Jag är glad att det har utvecklat sig som det har gjort för dig. Det verkar som att du fattade rätt beslut. Även om du någon gång skulle återvända hit så har du samlat in lite mer kunskap om världen utanför knätofsarnas rike. Fast jag tror att det krävs mycket för att du skulle tillbaka igen. Miljöombyte ger så ofta andra perspektiv precis som du skriver. Vi får se hur allt utvecklar sig.

      Radera
  4. There's a saying that I've always found a little odd..."A change is as good as a rest.". I think as long as you don't have "Streets paved with gold" syndrome, this idea that "London", or "New York" or wherevewr is automatically going to be better just because it is big and shiny; then going somewhere else, even for a while, really can change you. I went from London o Manchester and I just found life so much more interesting, and London I loved, it really was cool there. Maybe we should swap houses for a year!, But we have to spend a week together first! :)

    I'm off to catch up on your life in this blog! :)x

    SvaraRadera