Gud vad vi har fyllt år.

Numera är vi fem i släkten som fyller år i juni. Jag, syster Blixten, hennes pojkvän, och mina brorsbarn Kian och Melina. Dessutom från 20 till 30 juni. Så lite intensivt blir den sista tiden i midsommarmånaden.

Av mor fick jag ett Wayne's Coffee-kort (stammis) som låg i denna fina te-ask. Men jag har mitt smink i den.

Svarta Malin, som redan gett mig min Doctor Who-tavla gav mig dessutom denna fantastiska Tim Burton-bok. Mycket makaber och den uppskattas djupt.

Team Gryffindor ställde inte upp i fotbolls-VM eftersom att de har en viktigare sport att spela, min lillebror tyckte att jag behövde lite Harry Potter.

Det tyckte även min lillasyster Beja, som ordnat armband med symbolen för "The Tale of the Three Brothers" från böckerna. Symbolen står för the Elder Wand, the Resurrection Stone och the Invisibility Cloak.

Jag fick fin uppvaktning trots att jag knappt tänkt fira min födelsedag.

Den här vackra anteckningsboken som jag aldrig kommer våga skriva något eget i, utan jag har tänkt ägna den åt att föra in favoritcitat från böcker, filmer, serier och verkliga livet. Jag blir alltid så överraskad att mina nära känner mig så väl att de vet vad jag uppskattar.

Och så var det kalas för lillprins Kian med syster Mina, här med farbror Michael (jepp det är han som ger bort HP-halsdukar och alldeles för vackra skrivböcker.) Nova ville ge Kian en krona så då fick han en.

Ett-åringen i sitt nya lektält och två-åriga storasyster som verkligen inte hade tid att sitta still för att bli fotad. Det var ett barnkalas som hette duga. Barn till höger, tusen leksaker till vänster och full fart hela söndagen. Roligt, men faster Anna var trött och somnade ganska ovaggad när hon kom hem.

Jag var så där präktig och gav dem böcker med barnsånger och vi sjöng "Imse Vimse Spindel" (terapi för mig) och lekte "Prästens Lilla Kråka".

Jag är stolt över att vara faster till dessa två guldklimpar. Önskar att vi bodde lite närmare varandra. Ibland undrar jag hur mitt liv skulle vara om båda mina föräldrar och alla mina syskon bodde i samma stad som mig. Om jag bara kunde cykla fem minuter för en kaffekopp hos någon av dem, om man kunnat samhandlat, ifall livet hade varit mer hektiskt eller lugnare. Ibland tror jag lugnare.

För när alla ens anhöriga bor en bit i från då är det helger, semestrar och dop och sånt som gäller. Det blir inte den där vardagliga, avslappnade samvaron. Det saknar jag ofta. Samtidigt är det lite bra att ha ett skäl att lämna hemkommunen ibland : D