Har just sagt till svarta Malin att nu kan hon låna mitt ex av Dyngkåt och hur helig som helst av Mia Skäringer.(Boken=födelsedagspresent från Malin.) På baksidan står det "Mia Skäringer får framför allt 30-plussiga kvinnohjärtan att darra av ångest och jubla av igenkänning" och jag är böjd att hålla med. Mia tar upp allt det där fula man kan ha känt eller varit med under resan från flicka till kvinna. Om dåligt sex till självförakt. Just den här känslan av att man gör nästan vad som helst för att passa in i perioder kan nog många känna igen sig i, tyvärr. Hon skriver naket och utlämnande om sina upplevelser på ett tragikomiskt sätt som gör att trots att man ser eländet hon beskriver så vet man att det går att överleva det mesta vidrigheterna.
Men det bästa hon tar upp enligt mig är om hur hon hittar sin sexlust. Om hur hon kommit fram till att hon vill inte bara ställa upp fast hon inte har lust, hon skriver "Jag vill vara med när jag har sex. Inga fler jävla husfridsknull. Aldrig mer. De är avskaffade i min egen högsta domstol." (50). Och hon berättar om tonårens ställa upp sex och hur hon numer måste få känna att hon inte har några krav på sig för det är just kravlösheten som gör att lusten kommer tillbaka, och då gör den det rejält. Boken är livsbejakande och man känner verkligen med henne när hon beskriver sin vardag med trötthet, glädje och rörande ögonblick som hon och familjen upplever.
Nej, ni behöver inte vänta tills ni blir trettio eller föräldrar eller kvinnor. Ni som är unga läs den för att få se de erfarenheter ni kan klara er utan, ni som är män läs den för att få aha-upplevelser när det gäller generellt och ni andra kan läsa den bara för att...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar