01 december 2011

En sång för alla er, som inte pallar mer, men håller huvet högt, och vägrar falla ner.

I dag borde snön ligga kvar, men istället är det grönt och det blåser kraftigt. Jag försöker städa, och blir allmänt förvirrad över all röra som samlat sig under min "frånvaro". När jag skriver uppsatser eller måste koncentrera mig på projekt överhuvudtaget slår en blindhetsfunktion in i min kropp. Jag ser inte röra eller oordning förren jag kommit tillbaka. Så nu letar jag efter gardiner, julstjärnor och allt möjligt annat.
Personligen föredrar jag varma färger runt jul, men Decibel är lite "Emma-tvärtemot" så hon ville absolut ha denna lila-blå-gröna stjärna från Indiska. Vi är alla olika.  Hennes lila gardiner (som inte är juliga), och lila orkidéer (som inte heller är juliga) passar förträffligt till, och det är hennes rum och hennes smak som råder.

 I little miss Sunshines rum så är det mera rött. Men där råder en annan smak. Mer spartansk, mer Sol. (Vadå är inte Chihuahuaor julaktigt, kaktus-samlingar då ?) De är så olika mina döttrar, undrar hur det hade varit om jag och maken fått ett varsitt rum att dekorera, känns som ett intressant experiment : )

Det är långt till julafton än, och jag har inte stressat upp mig inför det än. Vissa julklappar är inköpta och vi har bakat lite till den blivande trettonåringens kalas. Men jag känner att jag mest av allt inte fira fira en "tom " jul. Ni vet när dagen går så fort och man är stressad för att hinna allt. En annan sak som gör att det känns lite "tomt" är när man tappar julens budskap. Jag bryr mig egentligen inte om julklappar, även om det är kul att ge folk små överraskningar, och maten är väl god men inte livsviktig. I grund och botten ska den handla om värme, vänskap och viljan att  göra gott.

Vi har många i det här landet som har det svårt på många olika sätt och vis. En del är ensamma. Dålig ekonomi, missbruk och annan misär präglar liv, både här och runt om i världen. Jag önskar mest av allt att alla människor fick må bra. Vad som gör att man mår det är individuellt. Men trygghet är ett minimum i våra liv. Att man har mat, vatten, omvårdnad borde vara självklart men det är det inte.

Såna tankar börjar alltid snurra i mitt huvud i juletid. Jag önskar att det fanns en quick fix för att göra allt bra överallt, men det finns inte. Jag ska i alla fall börja med att försöka göra det så bra jag kan här. Försöka behålla min önskan om att göra gott, hela livet och inte bara några dagar om året runt jul.

2 kommentarer:

  1. Igår kom sambon hem från Lidl och framför honom i kassan stod en lite sliten farbror och köpte en liter yoghurt och två kiwis. När sambon och hans vän lämnade affären satt den lilla farbrorn utanför affären i snålblåsten (det blåste storm!) och spöregnet och halsade sin yoghurt. berättelsen gav mig perspektiv där jag låg i tv-soffan och knaprade chips och tyckte synd om mig själv för att jag var så uttråkad. En lördagkväll kan se väldigt olika ut för folk, liksom julen.

    SvaraRadera
  2. @ Fridolin, visst är det så. Själv hörde jag nyss från min väninna hur förskräckt hennes nio-åring hade blivit över att det finns uteliggare och tiggare i vår egen huvudstad. Hon hade tagit med sig barnen (som ytterst sällan är där)på en grand tour a la Sthlm, och jag tror att barnet trodde att fattiga människor finns långt borta, i ett något avlägset land. Inte i trygga, gamla Svedala.

    SvaraRadera