01 maj 2012

Dystopisk Glädje

Ja inte för invånarna i Moskvas gamla Metro men för mig som läsare : ) Jag har ju en förkärlek för ryska Sci-Fan författare, och Dimitrij Gluchovskijs Metro 2033 gör mig knappast besviken. Denna dystra framtidsvision om människor som lever under jord är inget supernytt tema, men ack så fängslande.

Det är inte bara mörker, våld och spänning, utan också en filosofisk vandring protagonisten Artiom beger sig ut på. Han möter många olika åskådningar som alla anser att deras är den rätta, han ser de lägsta sidorna hos människan - de som kommer fram när allt handlar om att överleva. Men framför allt så är det här Artioms resa till att förstå den mänskliga naturen.

Som läsare i en värld där allt ännu inte gått så illa känns boken som en varning. Repent, turn back. Men jag skulle tyvärr inte bli förvånad om det är där vi står inom ett par decennier, men jag hoppas att det finns tid kvar och ork att backa bandet.

Det som saknas är min egen förmåga att kunna läsa ryska, så att jag hade förstått ännu mer. Dock är jag super tacksam för ord och kontext förklaringarna efter själva berättelsen, samt kartan. Bokförlaget Ersatz ger gärna ut böcker i den här stilen - och hej, vem klagar, inte jag : D

Det som är intressant är att boken sägs bygga på moderna myter om att det ska finnas en hemlig stad under Moskva, och faktumet att själva metron är byggd för att motstå en kärnvapen attack. Nu måste jag läsa fristående "uppföljaren" Metro 2034.
PS. Det finns ett "kill'em all" spel till konsoll som bygger på den här boken, för er spelnördar alltså

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar