Brorsans rosa stövlar och Liv Strömquist

Jag har de senaste dagarna noterat en trend som gör mig lite glad. Det ger mig lite hopp inför framtiden. Visst kan det tyckas banalt men ibland är de små detaljerna viktiga. Det jag pratar om är foppatofflor. Och små pojkar.

Märkligt nog verkar färger ha samma starka känslomässiga band till människor som ex mat eller politiska åsikter. Få människor skulle acceptera att en man genomgående valde rosa som älsklingfärg. Visst kan en hel del acceptera att vuxna män äger en rosa skjorta eller piketröja, men inte sätter många mammor eller pappor på en pojkbäbis eller en femåring pojke rosa kläder.

Trots det har jag de senaste dagarna sett ganska många småkillar i just rosa foppa!? Varför just det är ok har jag ingen aning om men jag välkomnar det. För det är aldrig någon som reagerat när jag klätt mina tjejer i plagg med, av samhället bestämt, typiska pojkfärger som militärgrönt, svart eller blått. Jag känner en handfull mammor som acceptera att deras killar leker med dockor (sträck på dig Krimskramsan) och att grabbarna gillar rosa, men då kommer papporna in.

Varför tror många män att deras söner blir försvagade av att sätta på sig en prinsesskrona eller ha rosa strumpor? Men ännu märkligare är att unga kvinnor som är för jämställdhet reagerar likadant. Det får mig att minnas när min lillebror skulle ut och handla stövlar med sin far en gång på åttio-talet. De kom hem med rosa stövlar, men det var inte så populärt hemma. Vår mamma påpekade att han kommer att bli retad, men brorsan framhärdade och gick med sina fina rosa stövlar till skolan. Och tyvärr hade hon rätt - han blev retad.

Av jämnåriga flickor! Det är det som retat mig mest i hela historien. Han tog aldrig mer på sig stövlarna. Men jämlikhet är inte bara något som kvinnor ska ha, klart att som släkte är vi i underläge på så många sätt, men det betyder inte att vi inte har fördomar och att pojkar/män är helt fria att göra som de vill.

Bild från seriebolaget Galagos hemsida.

Bäst just nu på att förklara genus tycker jag att serietecknaren Liv Strömquist är. För den som vill se hur mycket arbete som finns kvar att göra så rekommenderar jag "Einsteins fru" och "Ja till Liv - Liv Strömquists ABC". Insiktsfullt, skrämmande och roande på samma gång. Annars så har jag just läst ut Stjärnor utan svindel av Boije av Gennäs...ni ser att juli visar sig vara en feminist månad. Omdöme kommer senare då jag inte vill spoila litteratur diskussionen med svarta Malin och fröken Johanna imorgon genom att avslöja mina åsikter än : )