18 juli 2012

Far omkring

Har börjat läsa igen lite smått. Senast ut var Hatar gud kvinnor? av Ophelia Benson och Jeremy Stangroom.Och tråkigt nog är det så det känns när man läst ut boken. Den är ingen roman utan en iakktagelse av samtiden gjord av författarna. De har fokuserat på judendom, kristendom och islam. Eftersom att vi "delar" samma gud känns det logiskt.

Vad författarna gör helt enkelt är att lyfta fram exempel på våld som utförts mot kvinnor (främst) med stöd av religionen. Tyvärr så handlar det inte bara om fria åsikter från extremister, utan en del av argumenten till kvinnoförtryck finner sitt stöd i våra texter.  Bibeln, Koranen o.s.v. Det känns riktigt svårt att motivera sin tro på den gud som framställs i Benson och Stangrooms bok.

Med tanke på att jag dessutom läst så många av passagerna i t. ex Bibeln själv så kan jag inte komma på några argument emot. Min största invändning mot Hatar gud kvinnor? var att jag ansåg att den lyfte fram alldeles för många exempel från just islam, och inte balanserade upp med de andra religionerna. Men det tas upp i kapitel sju, just frågan om islamofobi. Där avväpnar författarna mina argument genom en tydlig förklaring varför de har använt fler exempel från just den gruppen, och de tar upp en väldigt känslig fråga - att rädslan att utpekas som rasist kväver ibland ilskan över att kvinnor stenas i islams namn. Många lobbyister, politiker och intellektuella vill inte ha stämpeln islamofob och avstår från att lyfta vissa frågor.

Efter att jag hade läst den här boken fick jag ett stort behov av att tanka fina och upplyftande saker. För jag blev nedslagen och rejält tankfull efter min läsning.
Jag for till Siljansnäs med svärmor och mina flickor. Här stod jag i utsiktstornet och sög in bilden av ett svindlande vackert Dalarna. Att stackars ormrädda svärmor sen höll på att trampa på en huggorm livade också upp. (Konstigt det där att det oftast är de som är räddast för något som drabbas.)

Dagen efter åkte maken, Sol och jag upp till Trängslet och förundrades över att det är sjukt långt ner till älvfåran. Sen gick vi in i skogen och vände ganska snabbt när vi såg björnspår ; P (Första gången jag har sett några, tack vare att jag varit på Naturrum i Siljansnäs och sett björnspår dagen innan så kunde jag klart hålla med den bekymrade maken när han poängterade att det var en nalle björn omkring.)

Men bästa tankningen var nere i Örebro. Tänk att jag läst att det är Sveriges tråkigaste stad men det kan den ju inte vara när vår lilla Melina bor där, och hennes mamma och pappa förstås : ) Själv är jag jätte avundsjuk över den vackra stadsparken med alla planteringar och ståtliga träd. Sen vilket utbud av kultur (och shopping ha,ha), Wadköping, slottet och allt möjligt.
Finns ingen som hoppar och klättrar som Sol. Tror att hon har en bergsgets själ ibland. Men jag var sugen att klättra upp själv. Min balans kan tyvärr diskuteras så jag stod över.
Sen lovade jag farmor kort på minsta lilltrollet. Så här moder, kort på Mellie från i måndags (16 juli).


2 kommentarer:

  1. Tack för bilden, Sol och Nova är ju också väldigt fin på samma bild. Förstår att du njuter av livet i fulla drag just nu , hoppas vi ses i helgen i huvudstaden kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Njuta är ordet ; P Efter regn kommer solsken.

      Radera