13 november 2012

Spökhistorier, dans och krokar

Fortsätter min rundvandring i barn och ungdomslitteraturens spök/skräcknoveller. Men den sista boken jag läste är lite som tusen och en natt. Dvs varje kapitel innehåller en separat historia, men dessa berättas av en dam för en ung man/äldre pojke då deras tåg fastnar i en tunnel.

Chris Priestley har skrivit denna Spökhistorier från den mörka tunneln, och även om jag som vuxen inte fann historierna sååå skrämmande så är boken i sin helhet riktigt intressant även för en tant : )
Jag gillade upplösningen, miljön och konversationen mellan dessa två aktörer.

Historierna handlade om barn eller ungdomar och de fasansfulla och spöklika öden de möter. Robert som huvudpersonen heter är en skeptisk och logisk person som inte tror på nonsens eller övernaturliga fenomen. Inte heller uppskattar han känslosamhet. Hans medpassagerare, den historieberättande damen, finner det lustigt och verkar vilja ändra hans uppfattning om saken. Han blir så småningom varse att det finns mer mellan himmel och jord som kan förklaras logiskt.

Annars har det varit SM-tävling i Streetdance i Västerås i helgen, där Deci tyvärr inte gick vidare. Jag frågade henne hur det kändes efteråt när hon inte gjorde det. Då säger hon glatt "Det gör inget för jag tycker själv att jag dansade bättre än någonsin". (Tilläggas bör att hon hade varit sjuk större delen av veckan och bara gick till skolan på träningsdagar för att bevisa att hon var frisk nog att gå och träna, och av ren envishet så skulle hon med och göra sitt bästa.) Det kändes jätteskönt att höra. För det viktiga är att man själv känner att man har gjort något man är stolt över.

Stolt är jag också över min händige man som efter att jag suckat över hans kläder slängda på tvättbrädor, upphängda på spikar har snickrat ihop denna och satt upp i vårt sovrum så nu finns det upphängningsmöjligheter.
Återigen körde han återvinning. Hittade lite trä att såga i, fann morfars gamla metallblanka krokar som han helt enkelt sprayade med svart färg av något slag et voila! (Fast raring om du läser det här inlägget så tycker jag att jyskpåsen är lite småful, bara så du vet ; P)

6 kommentarer:

  1. HAHAHA, jyskpåsen är ju lite pricken över ;P

    Åh, krossade isbjörnar...eller var det glas? låter assnyggt.
    Ja, jag hoppas också att jag vinner hahaha, för jag behöver något som "täcker" fönstret bättre än den lilla rosaglittriga ljusstaken - hur fin den än är!

    Och ja, alltså 1000 kr för en kudde...kom igen, en fest senare och stackarn har rötjutsfläckar i fejjan och är förevigt förstörd och bortkastad. Så nä, här körs det billigare varianter och sedan mera vin istället =)
    KRAAAAAAAAAM

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja men tycker du inte jyskpåsen åtminstone kunde vara neonrosa ; P

      Radera
  2. Stark hon goa Nova tjejen..härligt att höra.. <3

    Och så härligt med en händig karl, gillar speciellt att han återbrukar. ;) hihi..

    SV: Nej du gumman, jag får nog leva med värken och göra det bästa utav situationen..bara allt lugnar sig skall jag ta kontakt med sjukgymnasten och se om dom har några idéer.. <3

    Saknar dig! <3
    Kram
    Sanna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, händig är han. Om du ska vänta på att allt lugnar sig så blir det nog långt dit. Livet har ju en tendens att aldrig vara lugnt.

      Radera
  3. Svar
    1. Hannele, jag gillar allt som är personligt...men det gör väl de flesta utom tonåringar som vill ha likadana kläder, lika mobiler....göra själv och egen stil är man medfödd med eller så får man träna : )

      Radera