25 januari 2013

Dagens inlägg skulle handlat om zombies, men så blir det inte!

Jag som nyligen skrev om hur svårt det är att vara i nuet. Något som jag hade glömt är vissa saker som gör att man är supernärvarande. Ett personligt exempel är bägge mina barns förlossningar. Då finns bara just nu. Jag har vid bägge tillfällena känt hur tiden är nu. Smärtan ökar fokuseringen och tar bort alla störande tankar som annars kan göra att man glider i väg och tänker på att "nu borde jag egentligen betala räkningarna, ringa det där viktiga samtalet eller vad som alltid ligger på lut.

I dag, som rent generellt har känt som en dag då en del saker har hänt, så mindes jag helt plötsligt att när det verkligen händer något man inte förväntar sig då blir man tvungen att fokusera på nuet. Särskilt när det gäller rädsla. Fånigt nog kan lockespindlar utlösa det här hos mig. Ser jag en i närheten blir jag fångad i nuet eftersom att jag får en uppgift direkt.....eliminera hotet.

Eftersom att jag inte vill utlämna saker hur som helst så tänker jag inte skriva alltför detaljerat. Dock så fick jag, och en hel del andra omkring mig en chock då något oväntat hände. Ingen död. Ingen överdriven skada, men när man försäkrar någon om att allt är förmodligen ok och det visar sig att det inte är så - då blir det en automatpilot som slår in hos mig. Just nu måste jag vara här och fokusera på vad som sker och hur människorna i min omgivning ska hantera det som är en chock.

Med ett verkligt hot, något som är allvarligt då måste jag vara helt närvarande i nuet. För någon behöver tröst just nu. Någon behöver att jag finns där helt i nuet och inte funderandes på att tvätten hemma inte blir upphängd.

Saker kan förändras fort. Det är med tacksamhet just nu jag känner att saker kan fortfarande ordnas, lagas och människor är i säkerhet. Jag har det bra. Så med Jason Diakitès/Timbukts ord:

"Hej och tack för kaffet jag är glad att vara här
älskar fan att åka, men är glad att vara här
Svedala din jävel du är vacker som en dag
sätt på en kanna till för jag stannar ett tag, bra!"

Det är så skönt när man får en stunds perspektiv på vad som är viktigt i livet. Människor och relationerna till dem.

2 kommentarer:

  1. fokusering, det är speciellt, händer väl vid rädsla. Eller idrott

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis Hannele, fokusering, ännu en superkraft väl värd att bemästra. Kanske borde man ta in idrottstränare till alla ämnen för att peppa barnen framåt i sina studier. Du vet, få dem att hitta delmål eller större mål med varje ämne och sen fokusera på det : D

      Radera