2012 års sista bokläsningar gav minst ut sagt blandade reaktioner hos mig. Jämnast var nog Priestleys Onkel Montagues spökhistorier. Återigen en bok som har varje kapitel som en slags novell men om man läser hela boken får man en större upplevelse. Jag gillar hur dessa små läskigheter presenteras, barn och ungdomslitteraturen har en liten pärla när det gäller spökberättande i Priestley.
John Ajvide Lindqvist är jag ju rejält förtjust i. Dock är det här kanske hans svagaste länk. Men vissa av novellerna är riktigt bra. Att få läsa vad som hände efter slutet i Hanteringen av odöda kändes väldigt bra. Jag är svag för ihopknutna säckar om man säger så, men särskilt uppskattade jag efterordet. Nu hoppas jag bara på att John snart ger ut något nytt : )
Sen har vi det stora irritationsmomentet Själlös av Gail Carriger. Tro mig jag vill tycka om den. På baksidan av boken nämns orden steampunk, vampyrer, varulvar och förekomsten av människor utan själ. Alexia Tarrabotti är protagonisten som i det alternativa viktorianska England råkar vara både själlös, och lika illa halvitalienska. (Inte mina ord - författarens).
Vad som borde stått på baksidan är 'typisk schablonartad historia där den kvinnliga huvudpersonen ska framställas som stark, smart och självständig men blir attraherad av en råbarkad, dominant man och trots att det ska föreställas handla om en cool värld läggs en hel del fokus på sex och naturligtvis ogillar kärleksparet varandra först'.
Ledsen om jag spoilade eller avskräckte någon från att läsa den här boken med en så fantastisk titel.......men verkligen - är inte marknaden mättad nu?
Kan inte någon kvinnlig författare skriva något om en liknande miljö men utan den oändliga historien omöjlig kärlek som såklart är helt möjlig. Då är hela Twilightserien bättre för där avslutas inte första delen av serien av att den så tuffa hjältinnan inte ens vet om att en penis krymper ihop efter samlag!
Det är inte så att jag ogillar sexskildringar, men om jag vill läsa om sex så finns det ju tydligare exempel. Vad jag irriterar mig på är maskering av en genre. Ibland. Just nu surar jag för att boken hade potential men sullades bort.
Årets första dag är i övrigt fylld av halsont, trötta barn och vuxna. Crocodile Dundee visas på tv:n där tonåringen slötittar på Micks äventyr. Deci och Ali spelar Sims, maken ska shoppa och jag måste lägga mig och fundera ut vilken årets första bok borde bli......sen ska jag planera för att träna på mitt inre hakuna matata : D
Man får inte shoppa och öppna plånboken ärets första dag... Schablonartade historier kan vara tråkiga, jag gillar när äldre kvinnor kan gör allt :)
SvaraRaderaJa tyvärr hanns plånboken öppnas denna första dag, man får hoppas att det inte får alltför stora konsekvenser.
RaderaTja, Hannele, ibland blir jag trött på upprepade koncept. Fast visst finns många tillfällen när jag kan känna att det känns bra att läsa något där jag vet vad jag får. En Christie är tex nästan alltid samma stuk, antingen på Marplesättet eller Poirotsättet. Men jag gillar det ändå.
Kärlek och erotism är trevliga ämnen, men ibland blir jag less på den här eviga man/kvinna dynamiken som ska slängas in slentrianmässigt i allt.