Asimov

Om du har sett en snygg Will Smith springa omkring som polis och jaga robotar så har du antagligen sett den här:

En ganska ok film som jag såg för några år sen. Men om den är väldigt lik Isaac Asimovs novellsamling "Jag, Robot" är en bra fråga.

Boken är upplagd så att vi får noveller levererade som små anekdoter berättade av huvudkaraktären Susan Calvin, robotpsykolog, när hon intervjuas på ålderns höst. Calvin föds 1982 och har vid tiden för intervjun varit med sedan den första arbetsroboten togs i bruk. Nu vid slutet av allting så är robotindustrin helt utbyggd och jorden med sina nuvarande landsgränser ser helt annorlunda ut. (Som kuriosa kan nämnas att de i förbifarten säger att Sverige är det sista landet som upplöses.)

Jag tycker att språket känns tidlöst, att den är skriven 1950 är svårt att tro på, men så är det. Självklart kan man le åt att Asimov la in ett världskrig vid 1998-1999 eller att en robot skulle anses vara dyr när den kostar 30000 dollar som första upplaga. Men i övrigt finns det mycket att fundera på.Några av novellerna är sorgliga, andra tankeväckande, medan en är otroligt rolig. Min favorit som heter "Logik".

Två karaktärer som återkommer i Calvins historier är George Powell och Mike Donovan, de får ofta testa nya modeller ute i fältet. När de ska köra igång QT-1, mest kallad Cutie, blir de nästan nervvrak eftersom att Cutie vägrar att tro att den är skapad av människor. Med motiveringen att "ingen varelse kan skapa en varelse överlägsen henne själv" (s 97) går Cutie iväg för att ta över hela stationen de arbetar på.

Det låter kanske obehagligt och det är precis så Powell och Donovan känner det. Speciellt som att Cutie inte tror att varken jorden eller andra världar finns, dessa existerar bara som en vanföreställning testkillarna har. Problemet är bara att det är på väg livsfarlig strålning mot en planet som Cutie inte tror på och det är tänkt att strålningen ska avstyras från den här rymdbasen.

Det är svårt att argumentera mot en överlägset starkare och smartare robot. Det betyder inte att Cutie (eller någon robot i hela boken) framställs som ond. Cutie blir bekymrad över Powell och Donovans förestående "skrotning", det är så roboten förstår att vakttjänstbyte är, och påpekar "jag tycker om er två. Ni är lägre stående varelser med bristande slutledningsförmåga, men jag känner verkligen en sorts tillgivenhet" (s 106). Jag tyckte den här specifika novellen belyste problemet med att hur smart man än programmerar en dator eller robot så är de ändå begränsade utan sin initiativförmåga.

En av de viktigaste sakerna med Asimovs bok är introduktionen av de tre robotlagarna, som här formuleras i skrift för allra första gången.
1. En robot får aldrig skada, eller genom att inte ingripa, tillåta att en människa kommer till skada.
2. En robot måste lyda order från en människa, förutom om sådana order kommer i konflikt med första lagen.
3. En robot måste skydda sin egen existens, såvida detta inte kommer i konflikt med första eller andra lagen.

Sci-fi-nördar vet vad jag talar om här. Har man sett Star Trek TNG så vet man, for sure! Men jag vill belysa att alla novellerna är kopplade till de bekymmer som kan uppstå om roboten inte vet hur den ska tolka en order, eller om man vid programmeringen försöker justera robotlagarna. Susan Calvin säger till sin intervjuare "jag har ju själv blivit kallad robot. De har med alla säkerhet talat om för er att jag inte är mänsklig" (glömt sidan men det är i början), men hon är människa.

Saken är bara att som man sakta förstår som läsare så är robotarna mer förståeliga, ärliga och logiska än människorna som Calvin har omkring sig. Jag kan bara ana att Calvin skulle föredragit att vara robot framför av släktet Homo Sapiens. Det låter helt vettigt när man läser Asimov. Detta är en klassiker som förtjänas att läsas inte bara av sci-fi intresserade.

Men var låg likheten mellan film och bok. Jag tror att det är främst från novellerna "Lilla försvunna robot" och "Lögnare" som man tagit inspiration ifrån. Förvänta er ingen Will Smith iaf, det säger jag då bara!