Zombies

Jag vet inte jag, när jag tittar på sista tidens bokläsning så ser jag hur tydligt jag väljer bort vissa typer av böcker. Det är nog bara så att jag helt enkelt får erkänna för mig själv att jag sannolikt aldrig mer kommer vilja ta upp en "normal" kärlekshistoria mellan en man och kvinna. Helst ska ena parten vara död, vanskapt eller psykopatisk för att jag ens ska vilja ta upp boken.

Jag har aldrig varit någon zombieälskare, men sista året så har jag ärligt talat varit lite mätt på andra monster så därför har en och annan rulle slunkit ned. Nu har jag läst Varma kroppar av Isaac Maron. Den har filmatiserats helt nyligen och släpptes på bio i Sverige för drygt en månad sen.

Storyn utspelas i en postapokalyptisk värld där människor får lov att slåss med zombies för att överleva.  Som många vet är zombies, till skillnad från glittrande vampyrer, varken smidiga med ord, kroppshållning eller sitt dödande. Faktum är att deras ljud är mest: "Aaaargh". Vilken huvudpersonen, R, tycker är aningen jobbigt. Att vara död är inte kul, men att knappt kunna prata om upplevelsen gör det värre. Att vara zombie hade inte varit hans förstahandsval.

I boken förekommer ätande av hjärnor, det sticker jag inte under stolen med, trots det så känns det sällan läskigt eller helt osympatiskt. Varifrån kommer alla dessa zombies? Hur skapades de? Rs mänskliga väninna Julie tror "inte att det kommer ifrån nån förtrollning eller virus eller radioaktiv strålning. Jag tror det har ett djupare ursprung. Jag tror det kommer ifrån oss" (s 268). Dessa två, tillsammans med sina närmaste vänner börjar se sin självklara värld ur ett annat perspektiv.

För mig som läst många böcker med myter och religion som huvudtema är det svårt att inte få kopplingen till skapelse eller frälsartema när jag läser denna bok. Visst kan man tänka Twilight fast i zombieversion, dessutom finns känslan av tonårsvåndor där, och ja -  en del saker är förutsägbara. Gör det boken mindre intressant då? Nej, jag fascineras alltid när författare adopterar "monster" för att göra dem mer acceptabla och mindre läskiga för oss.

Vi har snart tämjt varenda klassiskt monster. Vad ska vi uppfinna för att skrämma oss själva nu? Jag menar Stephen King fick ju till slut skrämma oss med köksredskap och fordon i ren desperation och det var många år sen ("Trucks" som filmades med titeln Maximum Overdrive).

Då jag dessutom läst de fyra svenska översättningarna av Derek Landys Skulduggery Pleasant-serie så har jag fortsatt på mitt monstertema. Landy har gett ut sju böcker, två till planerade, om skelettdetektiven Skulduggery och hans lärling Valkyrie Chain. Det är ungdomslitteratur där det flödar slagsmål, övernaturliga väsen och ganska mycket humor. Valkyrie åldras ca ett år per bok precis som Harry Potter, det här är inga mysiga skolor eller helt pålitliga trollkarlar med. Här är alla en eventuell Beatrix Lestrange, och det närmaste man kommer Hagrid är Skulduggery...men helt kan man inte lita på Valkyries mentor.

För en mer avhärdad läsare i åldern 11-14 år så kan nog vissa saker vara lite blodiga och våldsamma. Eftersom att jag är varken eller vill jag mest bläddra förbi alla slagsmål fast det är fusk. Grundstoryn är ok och jag var tveksam om jag skulle läsa mer än en bok, men nu sitter jag där efter fyra delar och surar för att jag vill veta vad som händer. Ett problem med sc-fi och fantasy är att när översättarna inte hinner med och resterande böcker finns på engelska så har sällan något bibliotek de engelska delarna. Man kan få stå på kö hur länge som helst för att få läsa fortsättningar i serier.

Det är väl så alla sci-fi bokhandlar och nätbutiker överlever, frustrerade läsare som inte orkar vänta på lånen så man köper böckerna till slut. Nåja en bok i hyllan är bättre än en nedlagd butik...eller nåt sånt.