27 augusti 2014

Kärlek är så mycket mer än vi någonsin kommer att kunna veta eller förstå.

För mig är det årets kärleksaga. Bara bokomslagets glada höstfärgade hjärta ropade 'Kom hit Anna'. Jag är väldigt på och av när kärlek gäller men jag kände mig så nöjd och varm inombords efter att ha läst  Hilary Boyds fina Torsdagarna i parken. Vi möter smarta, trevliga Jeanie som ska räcka till för allt och alla. Sin butik, dottern och det lilla barnbarnet och sist men inte minst sin stelbente make.

"Visst känns det som att kärleken väntar. Brinn hjärtat brinn du vet du kan förändra allting." Så som jag har längtat efter att få läsa om svartsjuka, hjärtklappningar och svaga ben. Jag vill allt. Ni vet den där första spirande insikten att den andre betyder något och man trasslar sig in i grubblerier om hur mycket hen betyder. Sen all åtrå som ska flyga i luften. Dessutom måste någon ond häxa försöka skilja de älskande åt. Och hur ska de kunna få varandra. Är det ens möjligt?

Jeanie börjar gå till lekparken med sitt barnbarn och där råkar Ray vara med sitt barnbarn. Det vore väl kul om det bara fick gå bra nu då. Men nej. Jeanie har ju sin sura gubbe som vägrar sex utan nån förklaring. Ray har dottersonen på nåder då han inte var världens bästa pappa. Dessutom deklamerar -jeanies dotter att hennes mamma och pappa måste vara tillsammans för evigt. Och visst måste Jeanie fira sin sextioårsdag med en stor fest.

Jeanie ja. Hon vill få uppleva de glädjekänslor hon får varje gång hon ser Rays ansikte...och förälskelse är ett faktum. Nu är det bara X invecklingar, X konflikter, X Tragiska berättelser som ska fram. Men det allra viktigaste den här boken sa till mig var: 'Anna, tycker du att Jeanie borde sluta offra sitt liv på att göra alla nöjda när ingen bryr sig om hur det kommer att sänka hennes livskvalitet. Tycker du att Jeanie ska lämna sin man och välja värme och kärlek som kommer att vidga hennes vyer istället för att hålla henne fången'. Vid det laget gick jag och hackade upp ett stenblock och slängde med all kraft jag förmådde så högt att det blev ett hål i taket i mitt glashus.

Men ni vill må bra va? Läs den här. Släng alla prettoböckerna åt sidan lite och njut av hoppet som väcks...det är aldrig för sent för att möta sitt livs stora kärlek. Ta med er det.


3 kommentarer:

  1. Gillade boken och vill läsa hennes nästa!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Svärmor jagar boken lite med ljus och lykta för den är utlånad överallt som det ser ut : D

      Radera
    2. jag får väl vänta på pocket

      Radera