Min bästa kompis heter Bok Textsson

Veckan som gick lyckades tonåringen och jag besöka grannkommunen Älvdalen. De har en sån fin biblioteksbyggnad.

Sen tog vi fika på lilla Morins där dottern upptäckte något som såg ut som en retrobarnstol från 60-70talet. Lite originell : D

Jag märker att hösten har kommit för alla möten hit och dit börjar trilla in. Tröttheten börjar redan sätta in. Det är inte hösten som sådan utan alla sammankomster som bara innehåller prat utan att det verkligen leder någonvart. Därför är jag glad att min romanlust har återvänt. Fast sist läste jag noveller.

Kom aldrig riktig över Thérès Raquin som i tonåren mest framkallade illamående när jag läste mammas ex. Men efter novellsamlingen ovan är jag beredd att förlåta Émile Zola. Särskilt när jag läser små texter som nedan:

Han var en man med många och lätt kontroversiella åsikter. Man kanske inte kan hålla med om allt men jag får ett intryck av att han ville se en utveckling där kvinnor skulle kunna få vara människor och inte bara formas till nickedockor av samhälle eller familjetraditioner.

I övrigt är livet alltid en dag i taget.