10 augusti 2014

Tidig sommarmorgons läsning

Försöker skapa lugn. Ibland går det inte, men andra gånger är det lättare. Som före alla andra vaknar. En sån dag hade jag igår. Vaknade tjugo över tre och låg uttråkad fram tills kvart i fem då jag skulle väcka yngsta dottern. Till Gröna Lund skulle hon med bästa kompisen och dennas familj. En dagstur. Men sen när hon for var jag kvar i ett tyst hus. De andra sov. Så jag gjorde en Bilbo. Vet ni inte vad det är? Man sätter på sig skorna och bara går.
Så tidigt att solen inte riktigt hunnit ikapp mig. Det var svalt men solen lovade en varm dag.
Jag älskar ju vatten så vips befann jag mig vid vatten lite efter sex på morgonen. Det var rofyllt, tyst och jag var själv. Himmelriket helt enkelt.
Det var ett passande ställe att avsluta min läsning av Virginia Woolfs Mot Fyren.
 
En fin och lite sorglig betraktelse av en familj och deras bekanta. Mestadels följer man Mrs Ramsay och hennes funderingar och göromål. Har man läst Mrs Dalloway så tror jag att man kan känna en släktskap mellan de två kvinnorna. Det som fångade mig mest är inte bokens melankoliska slut, eller alla små förutsägelser Mrs Ramsay önskar åt framtiden, som slår fel, utan det paret Ramsays relation till varandra. Helt absurd.

Mrs Ramsay är gift med en lärd man och de har åtta barn. Barn som verkar avguda henne lika mycket som de föraktar sin far. Inte så märkligt då han konstant måste säga 'sanningen' oavsett hur det sårar omgivningen, och hon tillbringar i mitt tycke hela sin tillvaro med att släcka bränder som maken startar. Professor Ramsay är en man besatt av att vilja vara viktig och ansedd. Hans sanning är ju som läsaren inser hans åsikter mestadels, vilket gör att han framstår som osympatisk och trångsynt.

Men trots att frun i huset verkar få anfall av tvivel om livet verkligen är så bra och om hennes mans beteende går att stå ut med så är Mrs Ramsay ganska fäst vid sin buffel till karl. Han å sin sida retar sig visserligen på ganska mycket men anser att hustrun är "förbluffande vacker". Den här boken tror jag kan tilltala många kvinnor som har några år och livserfarenhet på nacken. Jag uppskattar Woolfs sätt att låta vardagliga funderingar ha stor betydelse i karaktärernas personligheter. Särskilt fängslande finner jag hur författaren lyckas fånga dessa motstridiga tankar och känslor vi bär med oss hela tiden.

Och det kunde jag sitta och fundera på alldeles själv i den stigande solen, vid vattnet. Bara jag och min bok.


2 kommentarer:

  1. Woolfs böcker kan man läsa om, man upptäcker olika saker, hon är duktig på detaljer (lådeboken Mot fyren tappade jag i havet en gång när jag åkte båten... maken lyckades rädda, lite skrynklig när jag lämnade tillbaka :) lugna promenader ger kraft.

    SvaraRadera
  2. Ja, jag uppskattar verkligen hennes talang som författare. Jag håller på att alternera Woolf och Atwoods verk just nu. Båda så begåvade. Sen håller jag verkligen med om att man kan samla kraft genom lugna promenader där man tar in omvärldens skönhet.

    SvaraRadera