Dagen jag har fasat för är här nu. Jag är oåterkallerligt vuxen nu. Så förfärligt. Det är bara att inse att tiden går, om man inte som farfar fastnar med hängslena i dörren! Sist jag fick visa leg på systemet var någon dag efter min sista födelsedag. Men sen dess har ingen frågat. Jag tycker själv att jag har åldrats kollossalt sista året. Medelåldern - here I come!
Då är det bättre att mota bort krisandet med böcker. Läste nyss Shirley Jacksons We Have Always Lived in the Castle. En förtjusande historia om Merricat och hennes syster Constance som bor själva med sin senile gamle farbror sedan resten av familjen dött av arsenik förgiftning. Något som storasyster Constance blev anklagad för, men frikänd. Dock inte i folks ögon, så flickorna lever ett tufft liv med utanförskap och 'de rättfärdigas' trakasserier som vardagsmat.
Finns det något bättre än mörka, lätt gotiska mysterier som bara andas tragedi? Det skulle vara vin. Eller Ben och Jerry's glass.
Upplösningen var inte överraskande. Men jag gillade den, och den lätt psykopatiska Merricat som är bokens berättare är kanske en opålitlig sådan, och närmast kommer jag att tänka på Wednesday i familjen Addams. Nu tar jag mig igenom Embassytown av Miéville. Men först ut i solskenet och resten av livet : )
jo, vad ska man göra... jag har upptäckt också att kondition är färskvara och kanske får jag lämna min surfar-karriär, även om jag har lyckats uppfostra egna lärare... Det får nli mer tid i läsfåtöljen och spring efter barnbarn...
SvaraRaderaKondition är sannerligen färskvara, har inte tränat på två och en halv vecka ...och det känns. Men jag hoppar snart på hästen igen. Själv skulle jag lugnt kunna dela upp min tid med att träna och läsa och analysera böcker. Tyvärr måste man visst ...jobba åxå ?!!
SvaraRadera