Om censur

Ja. det har väl knappast undgått de flesta som intresserar sig för media att vi får en ändring i årets upplaga av årets upplaga av Kalle Anka och hans vänner. Man har bestämt sig för att klippa bort en sen i "Tomtens verkstad", där en docka speglar tidsandan då filmklippet gjordes. En docka som ser ut som de karikatyrer vita gjorde av svarta.

Min första reaktion blev..neeeeeeeej så här kan de inte göra!!! Jag älskar ju hela den lilla filmen, ta inte bort något. Sen kom tankarna in på all kritik som riktats mot Stina Wirsén, se ex HÄR efter hennes barnbok som nu är film, "Liten skär och alla små brokiga". Jag har också läst svar från Wirsén som t ex DETTA.

Sen kom tankarna in på Tintin, att Pippis pappa är negerkung, och att i min kakbok från början har ett recept på negerbollar. (Själv säger jag chokladbollar, och saffransbullar om saffransbullar istället för kinesbullar.)

Var ska vi dra gränser för censur? När är den rättfärdigad? Hur kan jag som vit, medelålderskvinna någonsin sätta mig in i hur det känns att tillhöra en majoritet av världsbefolkningen som behandlas som en minoritet i många fall. Jag har inget sätt att relatera till detta på ett annat sätt än att jämföra med hur jag kan känna mig diskriminerad som kvinna.

Jag tror inte Wirsén menar något illa, eller Astrid Lindgren. Men varför är det så viktigt för oss att få behålla traditioner som sårar eller befäster undermedvetna fördomar inom oss? Disney är amerikanskt, där har man en historia som vi i Sverige inte delar. I USA finns det en stor del av befolkningen som är ättlingar till afrikanska slavar, dessa människor känner sig nog inte alltid så bekväma till mods när de får se äldre skildringar där de framstår som lite "bonniga", okultiverade eller närmast som apor. Disney äger rättigheterna och har rätt att göra som de vill.

Däremot så blir det fel när man som vi också hört att man bestämt att pepparkakskostym förbjuds pga att man tror att mörkhyade svenskar tar illa upp. Det slår nog helt fel tror jag. Min åsikt är att vi bekämpar rasism genom att rösta på icke rasistiska partier, och uppmanar alla större partier att våga ta upp frågor om invandring och att de slutar behandla frågan som het potatis.

Det är en hårfin skillnad på att vara nationalist och rasist ibland. Det är också konstigt att man inte kan få säga att man tycker att invandringen ska regleras utan att bli stämplad som rasist. Men, att traditioner, ritualer och vanor förändras får vi acceptera.

Tänk på julsången "Raska fötter springa tripp,tripp"......."vem står där i pappas julerock jo det är vår julebock han har säkert klappar". Denna visa från sent 1800tal/tidigt 1900tal talar om för oss att den så självklara jultomten inte är så gammal. Ta julgranen, adventsljusstaken eller läs på om luciatåg.

Men censur, vi har ett problem...för var ska gränserna sättas? Jag vet inte. Hur kan det exempelvis vara ok att människor som är uttalat främlingsfientliga får samlas sista november, men en del skolor varken vågar ha pepparkaksgummor eller sjunga svenska nationalsången? Jag bara undrar.