27 juli 2013

Sommar i stan och på landsbygden

Tur att det finns små barn som kan muntra upp den allra grumpigaste personen i min närhet. (Jag.) Så efter att ha besökt mina syskonbarn kändes allt lite bättre.
Så här äter man kakor med största glädje. Jag tror att jag också ska börja dansa och kasta mitt huvud glatt bakåt när jag får äta någon kaka som är något utöver det vanliga.

Något annat jag vill lära mig är konsten att slappna av totalt, här visar Kian att han regerar i den färdigheten.

Örebro har infört Open Art i staden, jag önskar att jag knäppt ett kort på det som verka uppröra mest - en stor skräpkub framför en av staden absolut vackraste kyrkor. Det var lite roande att se min "inte-särskilt-religösa" svägerska orera om styggelsen. Till hennes försvar, troende eller ej, så är det ett vackert byggnadverk som blev otroligt förfulat. Men hej, konstnären får vad den vill ha, diskussioner och debatter. Det är sånt som gör konst lite skojigt.
Jag tog en bild av bildäcksankan som tronade på ett av torgen. Min tanke var att om man kan ha en "duck pond without ducks" (Doctor Who S5 E1) då kan man ha en anka utan damm. Den var stor,meeeen man fick ju inte klättra på den. Ja, jag förstår då inte hur Örebrobarnen klarade av att inte göra det för själv var jag jättesugen att komma upp på ankan utan damm.

Eftermiddagssnacks i Örebro under en dag med värme som knäckte oss vuxna kvinnor.

Efter att ha åkt hem blev det en dags "vila" med bokcirkel och, som vanligt, feministdiskussioner med "Awesome Threesome" som jag kallar den lilla cirkeln vi har Svarta Malin, jag och J. Igår trodde jag att värmen hade siktat in sig på mig personligen, maken var tveksam till om jag skulle överleva en bilfärd till Edsbyn till lille Caspers sexårskalas. Men doppar man sig halvvägs så går det bra, och lo and behold, det mulnade till tack och lov.

Nova under Edsbyn turistattraktion - stolen som byggts för jättar.

Inga kort hann jag ta på det glada födelsedagsbarnet. Men ett på hans lilla kusin, Stella, som enligt mig har det snyggaste håret jag sett på år och dar.
Alltså, det är något magiskt med rödhåriga människor. Stella har den mest glänsande, intensiva rödhårg helt naturligt jag sett. Det här kortet gör henne verkligen inte rättvisa, men man får en aning om det.
Värdinnan har skaffat höns. Den svarta har döpts till "Demon" av en av hennes söner. Men Demon är tydligen den fegaste hönan av dem alla. Minsta ljud så springer in hon in först i hönshuset av alla hönorna. Eller så är hon smartast, för hon räddar sig först.

Mamma höna matar sina töser. (Ja det är en pommes frites påse, de hade fredagsmys igår hönsen.)

Och nu bort till nästa kalas. Svägerskan vill förmiddagsfika så hon har dagen öppen för bad sen. Ganska klokt : D







4 kommentarer:

  1. Svar
    1. : D Jepp, det allra bästa! Att vara faster känns väldigt roligt, sen har jag många fina barn i min bekantskapskrets, vuxna åxå för all del.

      Radera
  2. kära du! jag tycker så om din självklara nära känsla och ärlighet här! och som alltid. jag tycker alltid det är lite svårt att skriva om sommaren. och det där med att ta bilder på allt det vackra - snarast omöjligt! det är så mycket av det man känner som man inte alls kan förmedla som jag känner..
    jag tycker det är vackert med din tanke till Vincent. och jag tror han uppskattar. och jag blir så glad för sådana människor som dig..som tänker lite vidare hela tiden. är också väldigt fascinerad av äldre tiders konstnärer med hittar sällan tid att fördjupa mig. den där tiden. kunde man lura den..eller är allt bara en chimär..att den rusar fram alltså..
    ibland önskar jag mig en kry ålderdom med inget som hastar. att lägga dagen som man behagar..det skulle mest bli trädgård för mig, och skriva.. och oj vad jag surrar. du inspirerar måste jag säga lite generat. och igelkottarna..de lever och springer runt som värsta hejdukarna..:)och har en alltför stor del av mitt hjärta...

    kramar Lycke

    SvaraRadera
  3. Hur förmedlar man sina känslor? Genom kroppsspråk? Ord? Som Madonna sjunger i "Bedtime Story": "Words are useless,especially sentences they don't stand for anything How can they explain how I feel?"
    Ibland känner jag så. Musik, växter, allt levande omkring mig, konst - det talar till den delen av mig som inte orden kan. Bättre än så kan jag knappast beskriva det med det verktyg som språket är.
    Tro mig.

    SvaraRadera