Kvinnans detronisering

Ja inte blir man på särskilt bra humör när man läser om hur duktiga vi människor har varit på att förtrycka varandra. Jag uppskattar att få läsa böcker som belyser att kvinnor också har en historia. Att allt som finns inte bara är Julius Caesar, Napoleon, Rembrandt, Elvis Presley eller Albert Einstein. Jag gillar att få se hur författare anstränger sig för att lyfta fram kvinnor som har gjort något som förändrat världen, som t ex Rosa Parks, Marie Curie, Heliga Birgitta, Jeanne D´Arc eller Billie Holiday.

Fast nyfiknast är jag på hur det har varit på riktigt för den stora massan. För människor som kunde ha varit du eller jag fast för länge sedan. Speciellt för oss kvinnor. Det gör Lillemor Sahlbergs Kvinnans tidiga historia: Från vördad gudinna till värdelös slav till en riktigt intressant bok. Av titeln så är det lätt att förstå att fokus ligger på kvinnans ställning genom tiden, men den talar ju samtidigt om hur männen har haft det.

Först och främst så är Sahlberg inte övertygad om att våld och "survival of the fittest" har varit de första människornas drivkraft, utan hon säger "studier visar hur samarbete och omsorg om varandra bidragit till överlevnaden inte främst aggressioner och slagsmål" (s 27). Vidare radar hon upp en bild av hur kvinnors ställning har verkligen utvecklats i den riktning som titeln antyder.

Om jag förstår henne rätt så hade vi det ganska bra i tusentals år fram till de sista 3'500 åren. Saker sker ju inte över en natt och inte av en orsak. Vilka är då huvudpunkterna som gjort att män vid någon tid i historien började försöka få hela världen att tro att en kvinna är en egendom, samt att hon är underlägsen mannen? Tydligen är det sannolikt ett indoeuropeiskt krigarfolk som kom med sin stormgud som erövrade områden där gudinnan, eller gudinnan och guden haft stor betydelse för vilka rättigheter kvinnor haft. Men stormguda-dyrkarna kom med "föreställningen om ljust och gott, mörkt och ont. I de nyskrivna myterna symboliserades den kvinnliga gudinnan av en orm eller drake, som oftast förknippades med mörker och ont"(s 75).

Sen har vi intåget av en monoteism. Ja, det innebär den ende guden. Ni vet han som vi kristna delar med muslimerna och judarna. Där kom spiken i kistan. De flesta jag känner är inte lika fascinerad av Gamla eller Nya Testamentet som jag är. (Som Gandalf kunde ha sagt - på det allmänna språket känt som Bibeln.) Där förlorade vi kvinnor helt plötsligt allt. När den judiska guden anhängare vann landområden var de inte fullt så generösa som många ledare tidigare varit, de tillät fler religioner men inte Jahves anhängare. Vad alla tre religionerna har gemensamt är "deras nedvärderande av kvinnor och sexualitet" (86).

Om man som Sahlberg gjort, och jag själv även gör ibland läser Bibeln som en historisk källa. (Fullt görbart eftersom många av de omnämnda anses vara historiska personer, sen vad som är sant är en annan historia.) Då ser man tydligt hur Judendomen krossade och försökte förstöra historiska byggnader, statyer och bibliotek för att utplåna bevis av Gudinnedyrkan. När hetsjakten på muslimer rasar som värst just nu kan jag spontant känna att vi alla alla lika goda kålsupare. De kristna var inte ett spår bättre.

Här i norden var vi motståndskraftiga mot både islams och kristendomens missionärer (ja de verkade inte tidsmässigt långt ifrån varandra här uppe).  När kristendomen vann här så pratades det "mindre om himlen än helvetet och den syndiga människan - i synnerhet kvinnan. Djävulen hade gjorts till hennes följeslagare, något som kulminerad i häxprocesserna"(150).

Vad jag aldrig har förstått med Jesus efterföljande förkunnare är varför de är så anti kvinnor, för Jesus själv framställs ju inte riktigt så. Hans främsta fans verkar ju ha varit kvinnor. De var de som direkt accepterade att han återuppstått, de fick lyssna på vad han hade att säga och trots att Jesus var jude och mest ville återföra judarna till Gud så visar han större barmhärtighet än Gamla Testamentets Gud som han ska företräda. Den guden gav judarna lagen om hur man fick stena en kvinna om hon varit otrogen (ja det är ingen måtta på allt män har rätt att göra mot oss kvinnor i GT).

Men de flesta av oss har väl hört om hans reaktion när de rätttrogna ville stena en kvinna, han sa bara "Den av er som är utan synd skall kasta den första stenen på henne". Då lät de henne gå, lite snopet för dem. Han ville inte heller säga något dömande till henne. Så varför hatar kyrkofäderna oss så? Clemens av Alexandria skriver "mitt kvinnohat är utan gräns"(154).  Ja vi har märkt det. Undrar om vi var lika vidriga mot männen när vi hade större makt? Vad är det som gör att vi människor har ett sådant behov av att dela upp oss själva i hierarkier? Kommer vi någonsin att mogna som ras, och kommer vi någonsin leva i samförstånd?