12 februari 2013

Förtrollad

Det är länge sedan jag läste en bok som fått mig att lägga till så många detaljer med alla mina sinnen som Erin Morgensterns Nattens Cirkus. Den har rekommenderats av så många bokbloggare att jag gav efter och köpte den i januari men lät den ligga. Samma dag jag började fundera på om jag inte skulle försöka mig på den såg jag att en bloggare hade recenserat den i ett inlägg. Då bestämde jag mig att läsa den så jag kunde gå in på hennes sida igen utan spoilers. Här hittar ni ELIS tankar om boken från förra året.

Nu kommer lite privata fakta om mig:
1. Jag hatar cirkusar (anledningen är kanske att ett av de starkaste minnen jag har av att bli väldigt allergisk härrör från mitt allra första cirkusbesök. Eller rättare sagt så långt kom vi aldrig. Efter att ha stått bredvid de spottande lamorna kunde jag helt plötsligt inte se. Akuten.)
2. Jag hatar clowner, alla som läst eller sett Det/It förstår varför.
3. Jag avskyr tanken på instängda djur. Vare sig de är på Skansen eller cirkusar.
4. Jag älskar den här boken.

Den är inte en bok som handlar om livet på en cirkus i traditionell mening. Vi vet ju att alla trick en trollkarl utför är just trick och illusioner. Men tänk om det var magi förklätt till trick och illusioner istället. Då vore det intressantare. På baksidan av boken står det att det här är "en egenartad berättelse som förenar en passionerad kärlekshistoria med magins förtrollande värld". Fast ärligt talat så tänkte jag knappt på att den kunde läsas som en kärlekshistoria, för jag var fullt upptagen med att vandra i magiska tält, känna doften av delikata godsaker och känna på is eller se världens underbaraste klocka för mitt inre.

Man ska inte hypa böcker, så det vill jag inte. Men jag måste säga hur den här boken påverkade mig. Enbart positivt.

Till skillnad från denna tavla som hänger i min svärfars och hans sambos vardagsrum. Jag hatar verkligen clowner.

8 kommentarer:

  1. Vad säga, jag håller med på i princip alla punkter :P Men när jag läser beskrivningen av boken tänker jag på den där filmen (som väl var baserad på en bok) som handlar om en resande cirkus, men med vampyrtema (?) har den nån koppling till denna?! Äh, strunt samma, jag googlar ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nope, inte en vampyr i sikte. Den här boken liknar inte något jag läst förut. Jag tyckte den var väldigt genreöverskridande, samt fick en att känna sig närvarande på något sätt.

      Radera
  2. Jaha, bara att skriva upp på listan då :)

    SvaraRadera
  3. jag som i vuxen ålder sa att jag vill bli clown. Vi sa alltid till barnen att om de inte är snälla, skickar vi dem till cirkus... Våra barn sa "hurra!" och lärde sig cykla på en-hjuling och jonglera... Jag tycker Blytons Vi Fem-böckers cirkusbeskrivningar. Nu går vi till cirkus med barnbarnet. Jag tycker du ska besöka en cirkus innan en föreställning, det har jag gjort. Djuren är inte mer instängda än din hund hemma. Djuren behandlas väl och det finns inte längre några "vilda" djur. Även cirkus anpassar sig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hannele. Jag vet faktiskt inte hur vild en hund skulle vara hemma, för min allergi är av en svårartad grad. Och som du kanske såg på punkt 1 så var det det vi gjorde, men längre än så kom jag inte. Det är min snälla svärmor som har tagit mina barn på cirkus, skjutsat tonåringen på ridning då vi inte ens kan få hästhår i vår bil : (
      Tvärtemot vad väldigt många människor tror finns inga riktigt allergifria djur. Jag har tom testat nakenhundar. Men visst alla får inte mig att bli lika sjuk.
      Om hundar man har hemma är tama det kan man väl säga på många vis. Det är de ju jämfört med frispringande vargar t ex. Men min lilla flicka blev attackerad och biten av just en nakenhund för ett par år sedan. Han var nästan tandlös, vilket var hennes smala lycka, men blåmärket satt kvar i sju månader.
      Jag kan alltså gå på en cirkus utan djur. Ormar och sälar hade nog fungerat : )Jag har nog en väldigt annorlunda inställning till djur för att jag ser allt "utifrån", min äldsta dotters största sorg är livet är just detta. Men jag försöker trösta henne med att när hon flyttar hemifrån kan hon skaffa ett helt hus med hundar, katter och alla djur hon vill. Clowner tror jag att det är något man antingen, som du, förknippar med glädje och en pajas som får dig att skratta. Eller som jag, en undran om vem som är under det påmålade leendet. Skräckhistorier och filmer om elaka clowner sätter sina spår ; P

      Radera
  4. Hundar är det inget fel på, men alldeles fel personer kan ibland ha hand om dem, som inte klarar av att uppfostra dem, efter hundens lynne och natur.

    SvaraRadera
  5. RIKTIGA clowner är snälla :)
    lite i stil med Jacques Tati

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jacques Tati, var en av min älskade styvfars favoriter : )

      Radera