Denna vecka har varit dominerad en stark känsla av tja, starka känslor. Min besvikelse över hur illa människor kan göra varandra har varit så intensiv. Jag tänker på alla mina egna misstag. De medvetna och omedvetna. Hur många varelser har jag sårat eller skadat utan att ens förstå eller vetat om det. Den tanken försöker att ge mig perspektiv, försöker få mig att förstå saker som har hänt. Jag vet inte hur det bra det går?
Som the Doctor skulle ha sagt: "Nobody talk to me. Nobody human has anything to say to me today!". Låt mig vara ifred, men lämna mig inte. Just nu är det extra jobbigt att vara människa, jag vill inte ens höra mig själv. Jag vill ha ett trollspö, en magisk garderob, allt som kan ta mig och de mina från allt som skadar, allt som lämnar så svåra ärr att de ständigt påminner oss om att det inte är lätt att vara utvald, att få komma till denna värld.
Jag går och läser lite mer Dawkins......känns som det enda vettiga i nuläget.
Eller så kan man kolla på den här och swoona lite XD https://www.youtube.com/watch?v=Vw4KVoEVcr0
SvaraRaderaJa om inte detta hjälper då vet jag verkligen inte. Fin video, det är sånt som får mig att känna att en katt hade varit bra om det inte var för den ständiga känslan av att vara nära döden då
Radera; P
PS. Om jag hade kunnat skaffa en katt så hade jag döpt den till
Katt!
oj, hej vännen! är det svårt och illa inuti nu! sådant känner jag visst igen, och den där självrannsakelsen man gör! jag vet jag mådde så doligt efter att Vida dog. anklagade mig själv trots att ajg inget gjort. allt slutade fungera där ett tag och jag blev bara frustrerad och ilsken mot andra. en vän till mig med matproblem..mussbrukarproblem med inriktning på mat, tipsade mig om tolvstegsprogrammet som bla alkoholoster går igenom. hur de förändrat sitt liv och blivit så mycket lyckligare. jag gick själv igenom stegen med henne och det kan jag rekommendera varenda människa som kör fast och inte mår bra på något sätt. en del var den där självrannsakelsen som var både jobbig och mycket nyttig. hur man inte sett själv hur man betett sig och beter sig och varför. galet mycket man lärde sig också om att hitta lugn och frid i livet, att inte snurra upp sig i saker utan att släppa taget och släppa in livet. ååh, så mycket jag kunnat berätta, men nu snurrar jag ivög igen (ler) önskar dig allt gott kära vän och hoppas det känns bättre nu..
SvaraRaderakramar Lycke
Lycke, det du har gått igenom är en förälders värsta mardröm. Den ultimata skräcken. Din reaktion hade varit normal vad den än hade varit, för så måste det vara när man möter det svåraste av det svåra. Många gånger har mitt hjärta klämts åt när jag läst dina berättelser om hur det är för dig att ha upplevt förlusten av Vida.
RaderaI jämförelse mot det så har jag allt, på sätt och vis. Det sorgliga med att vara människa är för mig de förluster vi måste klara av, och för mig är det inget jag är bra på. Det jag talar om här uppe är på ett sätt ännu en slags förlust som jag måste förstå, och jag måste ta ställning till om jag kan klara av att välja rätt. Om jag kan välja, för jag fruktar att mina starka känslor kommer att slå omkull det sista av mitt bondförnuft.
Mina barn är mitt allt, när de har de svårt så har jag det svårt, det är då mina känslor blir fiender. För ibland måste man vara en klippa och inte ett stormande hav.
Tack för dina personliga och medkännande ord.
och oj! hade inte ens med dig i min bloglista! har genast lagt till dig! du har ju en av mina absoluta favoritbloggar. du kloka kvinna ***
SvaraRaderakram igen, Lycke
jo, livet är fullt av val...
SvaraRaderaSom sjöhäxan Ursula säger till Ariel: "livet är fullt av mariga val"!
Raderajag har alltid funder (ja,iaf sen potterböckerna kom ut) på vad bogarten hade visat sig som om jag hittat en när dom där dagarna kommer.
SvaraRaderaJulle, det jag hade varit mest rädd för, och misstänker i mitt eget fall är väl en spegel. Eller spindlar, men tror mest på spegelteorin. Hoppas allt är ok med dig!
Radera