Var på stan och provade kläder idag. Tänkte kolla på Röda Korset först men de hade stängt. Javisst när folk som har inkomst och slutar jobba och har tid och gå dit är det stängt. Men folk som jobbar kanske inte går dit säger ni ! Fast med alla miljö och retro trender så tror jag nog det.
Hur som helst gick jag till en "riktig" klädaffär. Provade en fantasiljon byxor, för det är det jag behöver. Måste säga att om jag är på bra humör och vill känna mig nedslagen är det bara att ställa sig i en provhytt. Känner man sig inte överviktig innan så gör man det efter. En fascinerande sak var att i vanliga storlekar kunde jag klämma ner mig i fyrtiofyror men i deras version av "fet-men- fin" fick jag lov att ta fyrtiosexor. Bra märkligt va ? Borde det inte vara tvärtom ? Är det för att man som överviktig ska känna sig ännu tjockare, ännu mer misslyckad. För handen på hjärtat det var så jag kände.
I mitt liv har jag ständigt några punkter som jag har tänkt fixa innan jag "får må bra". Några saker som måste till för att livet ska kännas perfekt. Bland annat vikten. Fast det handlar inte om kilona det handlar om hur jag numera ser ut. Celluliter från knäna till höfterna, en svullen kudde som en gång hette mage skymmer sikten neråt så att jag inte ens ser mutthåret en dålig dag. Ja höftomfånget vill jag inte ens låtsas om.
En gång i tiden var jag smal med en ganska platt mage sådär i femtonårsåldern, Men inte ens då var jag nöjd med mitt utseende, även då bantade jag en halv dag eller så. Ingen sa att det var idiotiskt eller att jag borde vara nöjd med mig själv allra minst jag. Så i min värld finns en föreställning om att ifall jag kan ha storlek fyrtio igen då mår jag säkert bra. Tror ni det ? Jag vet inte? Men när jag bara väger femtiosju kilo igen kan jag åtminstone köpa kläder som är fina, ifall jag har avverkat nästa punkt på listan. Hm. Jag måste ju ha mer pengar innan livet kan bli perfekt. Fast det kanske jag sparar in på att sluta äta : )
it's complicated...
SvaraRadera